Marknad 1
» Aspholmen fastigheter opererade i Örebro, Väste
rås och Uppsala. Vid den tiden var det dessutom sex stycken helägda dotterbolag inom Castellum. – Alla drev sitt eget ”lilla” bolag, en sorts stuprörsorganisation, säger Per och fortsätter. – Nu som ”Ett Castellum” är vi ett företag som kan hitta stordriftsfördelar och erfarenhetsutbyten. Det man till exempel gör i Malmö eller Borås där vi finns, det borde man kunna göra i Örebro. Det är något som vi arbetar ganska hårt med. Att inte uppfinna hjulet flera gånger om. Att dessutom hitta formerna för hur man ska sprida information och erfarenheter. Det är inte bara att i ett så stort företag. Den frågan behöver vi ändå knäcka på ett bra sätt. Det är relativt nyligen ändå som ni gick ihop till ett företag? – Ja, det är lite i sin linda med ”Ett Cast - ellum”, men vi jobbar kontinuerligt med de här frågorna så det kommer att bli bättre och bättre med tiden. För att fortsätta framåt behöver jag ändå backa bandet en smula. Per Gawelin är nyss fyllda 40 år, vilket egentligen är ointressant i normala fall, men jag förundras ändå över den rätt snabba karriären inom en bransch där det är många om budet och där ”Gawe”, som han åtminstone kallas i fotbollskretsar, marscherat rätt snabbt till toppen. Och det egentligen helt utan grundutbildning i de frågor som åtminstone på pappret ser relevanta ut. Det känns som att han gick raka vägen ut från fotbollen och in i fastighetsbranschens heta gryta. Hur såg egentligen processen ut? Det känns som att tiden från fotbollen och in i din nya karriär var ovanligt kort? Ut - bildade du dig under fotbollskarriären? – Jag låg faktiskt och tänkte på det där igår. Vad hände egentligen? Skratt… – Jag slutade spela fotboll 2004, då gjorde jag två matcher, sen var jag kvar i ÖSK hela 2004 och fram till efter sommaren 2005. Men jag utbildade mig inte. Jag var kvar runt laget tillsammans med Patrick Walker (ÖSKs dåvarande tränare, reds anm), vet egentligen inte vad man ska kalla min roll. Men jag var även på kansliet och hjälpte till lite grann. Det var ingen proffsig verksamhet som det är idag. I samband med det, augusti 2005, började jag att jobba hos Mikael Julher på PMP Marknadskonsult. Hur var det att jobba där? Tuffa krav? – Nja, det var kanske inte det enklaste. Men jag är jäkligt tacksam över att jag fick komma in hos Mikael för det blev ett uppvaknande. Den enda arbetserfarenhet som jag hade innan det var ifrån PWC där jag jobbade lite grann när jag slutat gymnasiet. Det var en halvtidstjänst, jag var 19-20 år och all fokus låg på fotbollen. Jag kom och gick som jag ville. Att jobba hos PMP var på riktigt, det var seriöst, som att vara proffs. Jag kommer ihåg en kick off som jag var med på i början av min tid där. Jag skulle göra en powerpointpresentation, kommer inte ihåg vad jag skulle prata om. Men jag vet att det var en så oerhört dålig presentation, det var riktigt pinsamt, som om en femåring gjort den. Då fattade jag att det handlar om att vara professionell i det man gör. Ändå blev du inte så långvarig hos PMP? – Jag var bara där i ett år, kände att det inte riktigt passade mig fullt ut. Så dök det upp en annons i NA där Asp - holmen fastigheter sökte en förvaltare. Niklas Aronsson stod som rekryterande chef. Jag kände till honom lite grann sedan fotbollen även om vi aldrig spelat ihop. Jag slog honom en signal trots att ansökningstiden gått ut. Enligt annonsen skulle man ha en viss juridisk och ekonomisk kompetens och erfarenhet men jag hade ingen utbildning alls. Men Niklas bad mig söka tjänsten ändå så lovade han att man ändå skulle titta på det. Personalpoolen hade hand om rekryteringen så jag fick komma dit och göra lite tester och intervjuer. Därefter fick jag komma på intervju hos Niklas och min företrädare Claes Larsson. Jag var otroligt nervös, nu blir det väl en riktig utfrågning, tänkte jag. Men det blev det inte? – När jag åkte därifrån så tänkte jag att Niklas och Claes mest berättat om Aspholmen och lite om Castellum. Samt hade en del frågor om hur min privata situation såg ut. Då funderade jag såklart ”hur gick det här egentligen?” Sen tog det bara någon dag innan Niklas ringde mig och frågade om jag ville ha jobbet. På den vägen är det. Det är snart 12 år sedan. Man kan nog utan överdrift säga att jag halkade in i det här på ett bananskal. Sedan dess har Per tillförskansat sig en lång erfarenhet inom fastighetsbranschen. Inom bolaget har han hunnit arbeta som förvaltare där han varit ansvarig för ett visst bestånd med uthyrning och ekonomi. Han har även arbetat som verksamhetsutvecklare och affärsområdeschef innan det nya uppdraget som vd blev ett faktum. Ser man till det är det kanske inte så konstigt att han nu sitter där han sitter. Målmedveten och ständigt jagandes efter nya utvecklande köttben att hugga tag i. En aning rastlös och mycket nyfiken på att lära sig mer och utveckla sig själv och den verksamhet han för närvarande arbetar i. Precis som en gång på fotbollsplanen där Per var duktig på att ta tillvara på varje träning, som han själv säger. Det primära var att lära sig mer även om vinsterna förstås var det hårda arbetets njutningsstation. Prestigelös och laglojal, en ledare som antagligen inte alltid insett det utan det har kommit med personligheten. Något Niklas Arons son förmodligen såg redan från början, att det fanns ett driv hos Per som företaget skulle kunna ha stor nytta av även om inte utbildningen fanns där. Själv menar Per att han har haft fullt förtroende redan från dag ett från Niklas och senare från Claes, vilket bidragit till de stora kliv framåt han tagit. Hur hamnade du i vd-stolen? – Jag blev affärsområdeschef 2016, tog över efter Niklas, vi hade precis köpt Norrporten så vi blev riktigt stora i Örebro. I samband med det så blev jag även en del av ledningsgruppen i Region Mitt, vilket var kul att få kunna vara med och påverka vår verksamhet lite mer. När jag suttit i den rollen i nästan exakt ett år så berättade Claes att han skulle sluta. Tyckte det var väldigt tråkigt då vi hade en mycket bra relation med tydlig och rak kommunikation och ett ärligt och öppet klimat . Då kom det fram att alla chefer i ledningsgruppen skulle åka och träffa Henrik, vår koncernchef, samt Anne som var HR-direktör. Vi blev ombedda att skicka med ett cv, vilket jag knappt hade, fotboll och jobbet inom Castellum var det enda jag gjort. Min första fråga vid mötet var: – Jaha, vad är det här för övning egentligen? Då berättade Henrik att man hoppades kunna gå i mål med en internrekrytering eftersom det fanns så många bra kandidater inom ledningsgruppen. Jag meddelade att jag var intresserad men det var det fler som var. Då blev det nya intervjuer antar jag? – Det stämmer, plus nya tester och en rejäl djupintervju. Sedan skulle allt vara klart på fjorton dagar. En dag ringde Henrik, koncernchefen, när jag var på bio med alla våra hyresgäster. Jag var dyngnervös, gick ut från bion och då frågade han om jag satt ner. Nej, men jag sätter mig, sa jag. Du får jobbet, sa Henrik. Wow va kul, sa jag… Ändå återstod ytterligare några tester för Per och en intervju med styrelseordförande innan det definitivt blev klart i slutet av november förra året. Du blev verkligen grillad innan du fick ditt klarttecken. – Ja, men det känns väldigt skönt för ingen kan komma i efterhand och säga att jag inte förtjänat platsen. För dem har gjort alla tester som går och har varit djupt inne i min hjärna och grottat. Vad ingår i din vd-roll? – Vi har ett övergripande mål inom Castellum och det är att växa med tio procent i vårt förvaltningsresultat, eller kassaflöde, varje år. Det innebär att vi hela tiden måste göra affärer, bra affärer. Det är förstås en del av mitt ansvar. Sen har jag ett visst direkt personalansvar. Det handlar om sex stycken affärsområdeschefer som rapporterar till mig samt en affärscontroller, transaktionsansvarig och marknadsansvarig. Tidigare hade jag personalansvar för de 24 medarbetare som jobbade här på kontoret i Örebro. Vilket är ett väldigt viktigt uppdrag. Sedan har jag ju såklart det indirekta personalansvaret för hela regionen då jag har den rollen som jag har. Med - arbetarna är det viktigaste vi har, tillsammans med hyresgästerna och därefter själva husen. Man måste tycka om människor för att vara ledare här. Är målet att växa tio procent även lokalt? – Vi har gjort om lite inom Castellum och tittar mer på koncernnivå hur vi ska växa. Lokalt handlar det mycket om att vara effektiva i vår förvaltning och se till att förfina och framtidsvärdesäkra vår fastighetsportfölj. Kanske sälja någon fastighet och bygga nytt istället. Vi har 400.000 kvadratmetrar i Örebro och behöver kanske inte växa utan mer värdesäkra vår portfölj. Forts. 22 » Nummer 7 2018 21