Cirkulera 1
MILJÖVÄNLIGT med rosor och buskar av olika slag.
Buskpioner och andra pioner, bland annat många hostor och dagliljor. Flera rabatter är upphöjda med hjälp av stora stenar och kallmurar för att öka möjligheterna att odla känsliga växter”. Allt började 1977, när Monica – som själv växte upp på en gård i södra Dalarna – flyttade till det vackra gamla huset i Gussjö tillsammans med sin make KarlErik och deras fyra barn. Huset var KarlEriks barndomshem och heter sedan gammalt ”Per Persgården”, efter en man vid namn Per Persson som byggde det 1831. Monica satte genast igång att börja forma sin MONICA YNGVESSON Ålder: 75 år. Familj: Maken Karl-Erik, fyra barn och elva barnbarn. Bor: Per Persgården i Gussjö, Salbohed. Gör: Pensionär. Utbildad förskolelärare som under 15 års tid jobbade med miljöinformation i skolan, på uppdrag av Skolverket och Sala kommun. Driver även ett ”bed and breakfast” på Per Persgården. drömträdgård. – Mitt stora naturintresse fick jag av min mamma. Hon var också väldigt mån om att skydda naturen, vilket har gått i arv till mig. Mamma hällde inte ens ut varmvatten i vår trädgård, eftersom det skulle skada daggmaskarna. Och om hon skulle hälla ut saltlake gick hon till ladan och hällde ut den på grunden, där inget skulle växa, berättar hon. Monica Yngvessons stora omsorg för naturen och alla dess varelser har resulterat i att hennes stora och berömda trädgård är totalt fri från all form av gifter eller kemikalier. Hon använder inga skadedjursdödande medel eller konstgödsel för att få sina växter att frodas – istället låter Monica naturen själv ha sin gång. – Allt börjar med jorden. Jag samlar kvistar, gräs och ogräs på en skräphög, sen får de ligga till sig något år innan det förmultnat till fin jord som jag använder för att odla med. Jag tror inte på att köpa färdig jord i affär Monica gödslar bara med egen brygd på gräs, löv och vatten. Ibland tillsätter hon en skvätt urin. Sen skapar hon sina rabatter, som nu står i full blom. – jag brukar kalla den fnöske eftersom sådan jord är full med torv. Den duger till jordförbättring, men inte att odla i, säger hon. – När det gäller att få bort insekter som är skadliga för växter är till exempel getingar guld värda, för de äter bladlöss. Det enda djur jag tar bort är liljebaggar, som jag nyper huvudet av, fortsätter Monica med ett leende. Hon vägrar använda sig av någon form av insektsbekämpande medel. – Kemikalier har inte i vår natur att göra överhuvudtaget, säger hon bestämt. För att gödsla sina rabatter förlitar sig Monica också på naturliga medel – ibland till och med sin egen urin. – Titta här borta, här har jag en härlig brygd! säger hon med ett skratt, och pekar på en tunna som är till hälften full med en syrligt doftande vätska. – Här samlar jag klippt gräs, löv och vatten, som blir naturligt gödsel. Ibland tömmer jag pottor med urin här också – vi kissar ut näring för miljarder kronor i Sverige varje år. 90 procent av den näring som lämnar den mänskliga kroppen finns i urinen, säger Monica. Passionen för sin kemikaliefria och vackra trädgård kommer hon att bära med sig så länge hon lever. Men Monica Yngvessons trädgård kommer sannolikt inte att stanna inom familjen – inget av hennes fyra barn har nämligen uttryckt ett intresse att ta över Per Persgården efter henne och hennes man. – Jag försöker att inte tänka på det, säger Monica och ler. – Man får leva i nuet. Och koncentrera sig på att syssla med det man älskar. l Den gamla granroten fungerar som soffa och en brudspirea full av klättrande klematis är ryggstödet. 14 CIRKULERA #2 2018