Läs 1
NY ROLL FÖR ÖVERSÄTTAREN Tidigare låg fokus på al
lt som går förlorat i en översättning. Nu verkar det snarare vara dags att erkänna den osynliga översättaren som konstnärlig uttolkare. TEXT SARA HAMMARKRANTZ ILLUSTRATION TEAM HAWAI I D ET GÅR TROLIGEN inte att överskatta en översättares förtjänst. Utan översatt litteratur från utlandet skulle vi stå oss slätt. Vi skulle berövas nya världar med inspirerande sedvänjor, konstigt oliktänkande, annorlunda miljöer, viktig kunskap, omskakande ögonöppnare och udda möten. Men när man pratar om översättningar har man länge utgått ifrån brist, att något fattas i det översatta verket. ”Att översätta är som att växla pengar, något går alltid förlorat i transaktionen” är en devis som nämns i sammanhanget. ”Poesi är det som går förlorat i översättningen” löd ett försök att slå fast exakt vad det är som saknas, av den amerikanske poeten Robert Frost. Översättningar har också liknats vid en gnostisk världsbeskrivning där Gud sägs ha övergett sin skapelse och lämnat den åt den så kallade demiurgen, en opålitlig trickster och undergud. ”Ungefär så har också författaren dragit sig undan bakom språkskillnadens rand och lämnat ut romanläsaren till översättandets demiurg, som med varierande framgång försöker hålla fast läsaren i en illusion av originalverket”, skriver översättaren och författaren Nils Håkanson i boken Dolda gudar. Kanske är det detta bristtänk som gör att översättare har fått kämpa för att få sitt rättmätiga anseende (och betalning)? Men efter decennier av små rörelser i rätt riktning där branschen organiserat och morskat upp sig tycks det äntligen vara dags att erkänna översättarna. Deras översättningar av utländska verk börjar alltmer ses som egna konstnärliga tolkningar. ”Attitydförändringen kan spåras tillbaka till år 2015 när Man Booker International Price – ett av de att läsa är att resa