Kollegas redaktionssekreterare Linda Svensson för
edrar pocket och har alltid en bok i väskan, eſtersom hon åker tåg mellan Västerås och Stockholm varje dag. LINDA LÄSER GONE GIRL av Gillian Flynn (Modernista) n I min värld är Gone girl ingen deckare eller kriminalroman, som man i vissa tidningsartiklar, och även av bokomslaget, kan få intrycket av. Visst finns det ett möjligt brott i botten; en försvunnen hustru, en misstänkt äkta man och en rad omständigheter som tyder på att han har bragt henne om livet. Men egentligen är det en skildring av ett förhållande som grundar sig i något slags terrorbalans. Som läsare dras du in i huvudpersonernas spel. De vill ha dina sympatier, vinna din gunst. Nick, den otrogne maken, som hoppas att du, Vindsjälar av Mons Kallentoſt (Forum Förlag) n På ett äldreboende i Linköping hittas den 79-årige Konrad Karlsson hängd i sladden till sin larmknapp. Först tyder det mesta på självmord. Men det är något som inte stämmer. Konrad är en glad prick, är omtyckt av personalen och har inte visat några tendenser till att vara deprimerad. När polisens utredare Malin Fors undersöker saken närmare står det klart att det rör sig om ett mord. Alla misstänks, vilket ger historien en Cluedostämpel. Var det Konrads släkting i sovrummet med sömnmedlet? Eller var det den hemska ägaren till äldreboendet med brevskäraren? Ett stort plus är att Kallentoſt ger en rejäl känga åt äldrevården och utförsäljningen av äldreboenden. Läsvärd men inte Kallentoſts bästa i serien om Malin Fors. //Lina Jonsson läsaren, ändå ska förstå vilken press han levt under, och Amy, den försvunna hustrun som genom sina dagboksanteckningar sedan flera år vill vinna dina sympatier genom sin beskrivning av ett äktenskap i förfall. Beskrivningarna av de små detaljerna i en vardag utan lycka fäller mig. Jag lever med Amy och Nick och för en kort stund tror jag mig ha fått grepp om de båda rätt osympatiska karaktärerna. Det har jag inte. Kanada av Richard Ford (Brombergs) n Inledningen lovar mycket. ”Först tänker jag berätta om rånet som våra föräldrar begick. Sedan om morden, som inträffade senare”. Men, som jag läst att Ford själv påpekat, det är en sak att skriva några inledningsrader, en helt annan sak att skriva allt det som kommer däreſter. Mästerverk har boken kallats. Och hade Ford beslutat sig för att sätta punkt eſter den första delen så hade jag instämt. Historiien är väldigt mörk och märkligt gripande. Men när handlingen till slut hamnar på andra sidan gränsen försvinner också det magiska. Med ens blir det till en både krystad och långtråkig historia om människor som är mer konstiga än intressanta. Den läsare som härdar ut får dock sin belöning. I den korta avslutande tredjedelen knyts trådarna ihop. Ford är utan tvekan en av samtidens främsta författare. Men blir han bättre med åren? //Niklas Hallstedt Ge oss ett namn så får du en fika! Tipsa om en kompis eller kollega som inte är med i Unionen än, så bjuder vi på kaffe och bulle på Pressbyrån eller 7-Eleven! Vi är många i Unionen men vill bli ännu fler. Du som redan är medlem kan göra en insats och få en belöning: Ge oss namn och nummer till en kompis, kollega, släkting eller granne som du tycker borde vara med i Unionen. Vi tar kontakt, hälsar från dig och pratar medlemskap. Som tack för hjälpen bjuder vi dig på en fika i form av en smskupong till mobilen som gäller på Pressbyrån, 7-Eleven, Shell/7-Eleven och Press Stop. Erbjudandet gäller till den 31 december 2013. Läs mer och tipsa: www.unionen.se/tips