JAG VILL ... ... ha ett jobb! u har det bara gått
en månad sedan jag blev av med jobbet, så än ligger jag inte vaken på nätterna. Men det tog inte många dagar innan jag började klättra på väggarna. Jag behöver sysselsätta mig med något som jag är intresserad av. Mitt första jobb var inom industrin hemma i Ljungby efter att jag läst industriteknik på gymnasiet. Efter några år blev det torka på arbetsmarknaden i trakten så jag slängde ut lite ansökningar inom EU, fick napp i England inom elektronikbranschen, där jag började arbeta som supporttekniker. It har varit ett av mina fritidsintressen sedan tonåren och nu halkade jag alltså in på det spåret. Efter ett par år med det i både England och Sverige vikarierade jag som it-lärare på en gymnasieskola i Jönköping under två terminer innan jag på nytt blev arbetslös i tre månader. Efter det hade jag ett par månader som it-konsult. I våras fick arbetsmarknaden i Jönköping ge vika för Göteborg där jag fick ett föräldravikariat på en it-enhet. Nu har jag alltså varit arbetslös i en månad. Sett i backspegeln hade det så klart varit bättre om jag vetat redan i högstadiet vad mitt drömjobb var. Ändå har jag haft tur eftersom jag haft flera anställningar, dessutom inom it som jag är intresserad av. Fast visst skulle det vara skönt med ett fast jobb, så man slipper tänka på att uppdraget snart är slut och därför måste titta efter nytt hela tiden. För det är väldigt påfrestande att hålla gnistan uppe, vara positiv och jaga nya jobbmöjligheter. Jag kan också se fördelar med hur jag har det, som att jag ju faktiskt kan välja att utbilda mig till vad jag vill framöver, men då vill jag också vara helt säker på vad mitt framtida yrkesliv ska ägnas åt. Är man utbildad så är man ofta inrutad på den banan och det är svårt att växla spår om man är missnöjd. I arbetslöshet är det väldigt lätt att bli omotiverad, dels just arbetsbristen och de negativa besked som följer med den, och dels all tid som ska slås ihjäl på egen hand. Det är svårt. Själv har jag försökt ägna rätt mycket tid åt självstudier inom it. Det är också viktigt 8 KOLLEGA 8-13 FOTNOT: Sedan vi pratade med Mattias har han fått en visstidsanställning som nätverkstekniker på Volvos it-enhet, via ett konsultföretag. Vem? Bakgrund Mattias Ingered, 30 år. En av landets cirka 400 000 arbetssökande. *Se fotnot. att ha fasta rutiner, som att gå upp i hyfsad tid på morgonen, äta frukost, kolla nyheterna och därefter ge sig på arbetssökandet. Det brukar inte ta mer än ett par timmar att först checka av Arbetsförmedlingens och bemanningsföretagens hemsidor efter nya öppningar, därefter diverse jobbsajter som Monster, Careerbuilder, Indeed och Linkedin. Dessutom har jag hyfsat regelbunden kontakt med personer jag träffat på intervjuer, med eller utan pågående processer, eller personer jag kontaktat med spontanansökningar. Jag brukar också researcha företag jag hört om eller tycker verkar intressanta. ARBETSFÖRMEDLINGEN ANSER rent formellt att arbetssökande är en heltidssyssla. Men det är en omöjlighet. Det är begränsat med synliga men också dolda jobb att söka. Och när det gäller Arbetsförmedlingen så är det en sorglig historia. Fokus ligger inte på de traditionellt arbetssökande utan de ägnar sig åt bland annat rehabilitering, vilket någon måste göra givetvis, och skyffla runt folk i faser för att mörka den faktiska statistiken. Som den beryktade “sysselsättningsfasen” fas 3. De kontrollerar också att vi söker jobb förstås. Bedömer om vi gjort tillräckligt för att förtjäna a-kassa, och har vi verkligen sökt alla de jobb vi är och inte är kvalificerade för? De brister i det stöd arbetssökande behöver för att hitta tillbaka. Inte konstigt att arbetsgivare skyr platsbanken som pesten. För att orka fortsätta vara motiverad tycker jag också att det är jätteviktigt att fortsätta leva och vara social precis som när man har jobb. Något av det farliga med att vara arbetslös är att det lilla man får i a-kassa sällan räcker till mer än basbehov. Med ansträngd ekonomi blir man lätt sittandes hemma, och då riskerar gnistan att slockna. Själv har jag fortfarande ett litet sparkapital så att jag kan äta lunch ute, gå på bio eller ta en öl med bekanta ibland. Allt för en dräglig vardag. Med gnistan tänd är du anställningsbar, med den släckt blir det svårt. // Berättat för: Anita Täpp BILD: JESSICA BENTSEN