Friluftsliv Ledare
Friluftsliv Brev
Friluftsliv Friluftsnytt
Friluftsliv Nyfiken på: Carina Ahlqvist
Friluftsliv Nyfiken på: Adrian Clarke
Adrian har förberett middagen hemma och snart frä
ser det lockande i pannan över elden. »Elden är viktig, för här vid bras an öppnar människor sig. Många vill först inte berätta sin historia, men runt elden vågar de.« tips och knopar som jag fort glömmer bort. Öva, öva, öva, tänker jag. Över hängmattan sätter vi en tarp och vips så är nattens sovplats klar. Blå timmen blir mer och mer mörkblå för var minut och det är middagsdags. Adrian har förstås förberett innan och drar fram sin jägarpanna och täljer till ett handtag. Glöden har blivit just lagom och snart fräser det lockande i pannan medan Adrian berättar: – Efter att jag började arbeta när jag var sexton har jag bara jobbat med barn och ungdomar. Jag har läst utomhuspedagogik och fritidsledarlinjen med naturinriktning på universitet. En röd tråd i samtliga jobb och i mitt engagemang inom Friluftsfrämjandet är att jag använder friluftslivets äventyrspedagogik. Det ger många lyckade resultat. De flesta av mina ungdomar har klarat av skolan och slutat vara hemmasittare. Kycklingen i pannan börjar bli klar, de röda körsbärstomaterna och grönsalladen färgsätter rätten vackert. – Att få undervisa barn, ungdomar och vuxna – jag älskar det! Det är så roligt, utropar han och maten är klar. När vi äter berättar han om Let’s get out. – Det är svårt att få till pengar till alla de projekt jag vill göra, därför engagerade jag mig i Let’s get out. Let’s get out är ett projekt inom Friluftsfrämjandet som startade när den stora flyktingvågen kom. Det går ut på att ge nyanlända en ledarutbildning, som sponsras av allmänna arvsfonden och Bergans. Adrian fortsätter: – Själva projektet vänder sig till nyanlända och nu ska jag börja driva projektet i Linköping och Norrköping. Men jag vill inte bara vända mig till nyanlända, utan tar även med unga med utanförskap och de som är mobbade. Jag vill blanda gruppen och verka mot segregering. Vi ska ju lära dem att umgås med varandra! Så nu jobbar jag med att få till det med kommunerna – tio unga ska utbildas till ledare. När projektet började var tanken att de skulle få en mulleledarutbildning, men det ställde jag mig frågande till. Ge dem i stället en vandringsledarutbildning, så de kan ta med jämnåriga i naturen. Det är bättre att ge dem en bredare utbildning, fortsätter han. Maten är uppäten och mörkret har krupit intill. Lite te och vi stirrar in i brasan. Adrian lägger på mer ved och det flammar upp. – Elden är viktig, för här vid brasan öppnar människor sig. Många vill först inte berätta sin historia, men runt elden vågar de. Många är som musslor och säger ingenting – först när de öppnar sig går det att börja hjälpa dem. Han tycker kommunerna är snåla, eller rättare sagt prioriterar fel. – Jag har haft en idé i många år som jag kallar äventyrsbussen. Då skulle man utrusta en buss med grejor för övernattningar i naturen och för andra äventyr, och sen fylla den med ungdomar. Bara åka runt och plocka upp hemmasittarna och få igång dem. Men det finns det inga pengar för! Så är det dags för min premiär i hängmatta. Jag har tagit med dubbla sovsäckar för det är inte roligt att frysa. Det tar ett tag att först kravla sig upp i hängmattan och sen lyckas komma in i sovsäckarna, men snart ligger jag där med en lätt klaustrofobisk känsla och bananvinkel på kroppen. Det är runt nollan och lite kallt är det allt om fötterna. Men med Adrians mantra om övning och om att vänja sig slappnar jag snart av. Det sista jag hör innan jag somnar är snarkningar från Adrians matta och året första kattuggla som hoar över Kolmårdsskogarna. 30 friluftsliv#2–2019
Friluftsliv Kulliga Skåne
Friluftsliv Uppåt väggarna
Friluftsliv Mat på fickan
Friluftsliv Det gömda Göteborg
Friluftsliv Test: Friluftsbyxor
Friluftsliv Vandring med skärgårdskänsla
Friluftsliv Landet runt
Friluftsliv Sista ordet