Friluftsliv Ledare
Friluftsliv Brev
Friluftsliv Friluftsnytt
Friluftsliv Nyfiken på: Carina Ahlqvist
Friluftsliv Nyfiken på: Adrian Clarke
Friluftsliv Kulliga Skåne
Skandinaviens äldsta fyrplats. Dagens fyr är den
sjätte på platsen men redan innan den första tändes lär de sjöfarande ha varnats och vägletts av en vårdkase på berget. dagarsvandringen som det bjuds en föreläsning under fikat. Dag två fick vi besök av Ros-Mari Paulsson, eldsjälen bakom Kullaleden. Hon berättade om trakten och om hur leden kom till. Att engagera kunniga personer på plats är ett roligt inslag, säger Tina Lalander. Det var Tina som fick idén till just denna resa. Det var under Eurorando 2016, där hon deltog som volontär. Det stora vandringsevenemanget hölls då i Skåne. – Det var första gången jag gick i den här regionen och jag upptäckte hur fint här är och hur många leder det finns att välja på, säger hon. Tina kom hem och berättade för friluftskompisen Anders Rosswall, som nappade. Tillsammans har de både planerat resan och leder den. – Jag kan inte heller det här området sedan tidigare så min fru och jag åkte ner i maj och rekade. Vi blev väldigt tända! säger Anders, som njuter lika mycket av sensommarvandringen som av det vårliga provpromenerandet. Friluftsfrämjandet på Lidingö är över huvud taget en väldigt vandringsglad lokalavdelning. – Det här året gör vi fyra resor. Förutom den här vandrar vi i Tiveden, på Ornö och Öland. Jag gillar konceptet »När lunchsallader och mackor landat mjukt i magen och själva fyrplatsen inspekterad är det dags att vandra vidare. Halva gänget har bestämt sig för en hyfsat lättgången väg tillbaka till busstationen i Mölle … « »Känn ditt land«, säger Per Larsén, som är ansvarig för vandringsverksamheten men under Kullabergsturen deltar som en vanlig medlem. – Dessutom vankas det många möjligheter att gå i grupp på hemmaplan, bland annat ordnar lokalavdelningen vandringar för daglediga i Grönstaskogen varje tisdag, säger Per. När lunchsallader och mackor landat mjukt i magen och själva fyrplatsen inspekterats är det dags att vandra vidare. Halva gänget har bestämt sig för en hyfsat lättgången väg tillbaka till busstationen i Mölle, övriga har antagit utmaningen att klättra nerför branterna till grottorna vid havet på norrsidan. Klara Klingspor i närkontakt med den nordvästskånska naturen. Snart står de våghalsiga uppflugna på taket till Stora Josefinelustgrottan. På precis den här plätten brukade stenåldersfolket sitta och knacka fram pilspetsar och knivblad av flinta – förmodligen lika fascinerade av den vackra vyn och sköna naturen som dagens besökare. – Något fick dem att bära flintan till en här platsen, den förekommer inte naturligt på Kullaberg. Antagligen användes grottorna här som »sommarstugor« under fiskesäsongen. Man har hittat lämningar från stenåldern i två av dem, berättar guiden Per Löthner innan han ledsagar friluftsfrämjarna in och ut i ett antal urbergsgrottor, blockgrottor och grottliknande bildningar. Nu är vandringsstavarna mer i vägen än till nytta. Det går brant uppför och utför bland klippor och stenar. – Ni är här på egen risk. Det händer ett par olyckor varje år. Undvik de svarta stenarna, de kan vara hala, och att trampa på gräset emellan. Man vet inte vad som finns under, instruerar Per och fortsätter: – Och kom ihåg att stanna till och titta upp ibland! Det är lätt att glömma när man är noga med var man sätter fötterna. Hans »lärjungar« lyder och kan i kvällningen återförenas med övriga. Ingen blev kvar i Kullamannens våld och alla är en upplevelse rikare! friluftsliv#2–2019 37
Friluftsliv Uppåt väggarna
Friluftsliv Mat på fickan
Friluftsliv Det gömda Göteborg
Friluftsliv Test: Friluftsbyxor
Friluftsliv Vandring med skärgårdskänsla
Friluftsliv Landet runt
Friluftsliv Sista ordet