Svensk Golf Sida 1
Svensk Golf Sida 2
Svensk Golf Sida 3
Svensk Golf Sida 4
Svensk Golf Sida 5
Svensk Golf Sida 6
Svensk Golf Sida 7
Svensk Golf Sida 8
Svensk Golf Sida 9
Svensk Golf Sida 10
Svensk Golf Sida 11 finns väl knappast någon anled
- ning att gå närmare in på detta av spelare i alla åldrar och med han- dicap, som sträcker sig från nio upp till det högsta som klubben kan förmås att utdela, så väl kän- da grepp. Det kan inte rekommen- deras, och den som ständigt an- vänder sig av det borde antingen sluta upp med golf eller vända sig till en psykiater, som kommer att säga, att det kommer av att ni blivit hämmad som litet barn och att avgiften för konsultationen är femton guineas. Nu har jag räknat upp alla greppen, och det bästa bör ha vi- sat sig vara det som benämnes overlapping, och om vi bestämt oss för att använda det, läggande högra handens lillfinger som en li- ten duvvinge mellan vänstra han- dens pek- och långfingrar, kan vi lika gärna sätta igång och lägga fingrarna på klubban. Det bästa sättet att göra detta (åtminstone gäller detta för brit- tiska spelare) är att tänka på sista kriget och bilda två V:n. Högra handens V skall peka på högra axeln, d. v. s. om högra axeln inte har något emot att bli utpekad. Vänstra handens V skall peka längs skaftet. På vänstra handen får en- dast två knogar synas, för om ni visar flera och plötsligt upptäcker att alla knogarna är smutsiga blir ni generad och kan inte ägna sla- get tillbörlig uppmärksamhet. Det är mindre chans att något sådant skall inträffa om ni endast visar två knogar. Klubban skall inte hål- las för hårt och inte för löst. Ris- ken är i förra fallet att ni blir snurrad så att ni mister fotfästet, i senare fallet att klubban flyger ur händerna på er och träffar er motspelare, som kanske just då vunnit över er. Han kanske slår tillbaka och ni blir beskylld för att ha visat dåligt humör. Om klubbans grepp blir blankt av flitigt bruk eller edra händer fuktiga av ständig ängslan bör ni stryka på lite vax. Detta är myc- ket lustigt, för efter varje rond har ni och er caddie (om ni har någon, eljest er motspelare om ni inte har) ett förfärligt arbete med att dra klubban från händerna på er. Det blir ändå lustigare när ni plockar upp bollen och den fastnar i händerna. Många av de bättre spelarna ändrar sitt grepp när de vill ha en draw eller en fade. Men det gäller inte för de flesta av oss, bästa sät- tet att få en sådan önskan upp- fylld är att rikta in bollen så rakt som möjligt. Det är visserligen sant att det är svårt att veta om slaget blir en draw eller en slice — så låt oss därför glömma hela frå- gan. Ehuru gudarna skall veta att vi snart nog blir påminda om den när vi kommer ut på banan. Innan vi lämnar det här kapit- let skall vi emellertid gå så långt som att säga, att ju flera knogar ni visar på vänster hand desto san- nolikare är det att ni i vanliga fall slår en pull — eller en dämpad hook. Vi kan naturligtvis vända på processen och hålla på och ändra greppet till dess vi träffar en rak boll. Chocken efter en sådan bragd kan dock vara farlig. Numera har många spelare en handske på vänstra handen. Detta merendels blott och bart för att camouflera de blåsor som finnas i vänstra handen men inte skulle finnas där. Handske på högra han- den är fullständigt onödigt, även för att dölja blåsor, och är dess- utom till besvär när ni automa- tiskt måste ta av er den någon- stans strax efter det tionde hålet för att skaka hand med er beseg- rare. Kuriöst Efter en drive på ll:e hålet pä Belfaires Golf Course, Leight, den 4 september 1935, hörde spelaren ett. häpet skrik. Skyndande sig att se efter vad det var frågan om upptäckte han att hans slag på 160 yards hade krossat pipan för en man som spatserade över banan. Mollen hade slagit pipan ur munnen på mannen utan att skada honom. I Üpen championship 1922 på St. An- drews delades första platsen av engelske amatören Roger Wethered och pron .Jock Hutchinson från USA. Men på 14:e hålet i tredje ronden hade då hänt att Wethered, då han gick bakåt efter att ha studerat sin puttlinje, trampade på sin boll och fick plikta ett slag. Detta kostade honom mästerskapet, ty omspelet vanns av Hut- chinson. På första hålet i Prestwick hände en gång något verkligt underligt. Darwin berättar: En god vän till mig gick över för att spela en slagtävling, ganska trött efter en sen kväll. Han slog utslaget in på järnvägen, men bollen studsade tillbaka in på banan. Även nästa slag slog han in på järnvägen och denna gång studsade bollen ännu tursammare, för den inte bara studsade in på banan utan gick också i hål! Efter denna mycket tursamma tvåa tog han sig samman och vann tävlingen. Det intressanta och vackra 8:e hålet, 140 eller 180 meter långt. Alla hål ha högst vari- erande utslagsplatser för de båda varven. Foto: Maleine Toren. 9
Svensk Golf Sida 12
Svensk Golf Sida 13
Svensk Golf Sida 14
Svensk Golf Sida 15
Svensk Golf Sida 16
Svensk Golf Sida 17
Svensk Golf Sida 18
Svensk Golf Sida 19
Svensk Golf Sida 20