Svensk Golf Sida 1
Svensk Golf Sida 2
Svensk Golf Sida 3
Svensk Golf Sida 4
Svensk Golf Sida 5
Svensk Golf Sida 6
Svensk Golf Sida 7 THUHE LINDSKOG 50 ÅR Då jag 192
6 flyttade upp till Stockholm blev jag medlem i Stockholms Golfklubb och började spela på Lidingö. Från 1927 minns jag att de hade en lång, gänglig och ljushårig caddiemaster som omväxlande skrattade och lade pannan i djupa veck. När han inte hade något att göra gick han ut på 4:e greenen (den finns inte längre, den låg strax framför nu- varande andra damteen) och put- tade och han visade en ovanlig för- måga att håla från alla avstånd och alla riktningar. Det var Thure Lindskog, cad- diemaster med 75 kr i månaden och 5 öre per caddiebiljett. För- utom att skaffa och hålla ordning på caddies, vilket inte alltid var så lätt, skulle han putsa klubborna, med smärgelduk (de var inte rost- fria) och bära upp dem en trappa upp i klubbhuset i Sticklinge herr- gård. Han hade också på sin lott att klippa de fem greener som låg närmast klubbhuset. Han bodde ute i Råsunda och cyklade fram och tillbaka, tidigt på morgnarna och sent på kvällarna. Från 1929 blev det något lättare för då skaf- fade han sig en motorcykel. Bland caddies fanns på den tiden bl. a. Sven Nordström, nu välkänd in- struktör på Tylösand, och Hans Engström, nu med. dr och med- lem i Lidingö Golfklubb. Som caddiemaster var han inte högt avlönad, dä hade han faktiskt mer betalt på Råsunda där han hjälpte till på banan för 1 kr i timmen, varjämte han kunde för- tjäna något på upphittade bollar och en eller annan bärning. Lindskog stiftade nämligen sin första bekantskap med golf på Rå- sunda tillsammans med gänget Gö- ran Falk, Henrik Stierngranat, Inge Westin, bröderna Lljort m. fl. Olle Hultqvist tillkom senare. De hjälpte till att klippa banan, var caddies, letade bollar och fick spe- la ibland. En och annan caddietäv- ling ordnades också. Stierngranat var svår redan då, han var ytterst noggrann och plockade bort vart- enda barr från greenerna innan Populäre instruktören och golfmänniskan Thure Lindskog han puttade. Den bäste spelaren var Inge Westin. Thure bar mest för von Hofsten, amiral Lindberg och Arbing. Från Lidingö följde Lindskog med Stockholms Golfklubb till Kevinge och blev assistent hos Ted Roberts. Det var en härlig tid, många angenäma fyrbollar spela- des med amiralen och andra med- lemmar, Roberts hade mycket att lära bort och det var lagom syssel- sättning utan det nutida jäktet. 1935 reste Lindskog över Bott- niska Viken till Helsingfors, där han genom Dick Lindbergs för- medling fått anställning som in- struktör. Han trivdes utmärkt i Finland men återvände till hem- landet vid vinterkrigets utbrott 1939. Året därpå var han åter as- sistent på Kevinge och efterträdde 1941 Harry Karlsson på Saltsjö- baden där han sedan dess stannat som en uppskattad och hjälpsam hustomte. Thure tycker att Lidingötiden trots allt var den trevligaste. Det var vackert därute och en god stämning rådde i klubben. Kanske kontrasten mot de enkla förhål- landena på Råsunda hjälpte till att förgylla upp bilden, även Ted Roberts bevarar Lidingöåren i gott och angenämt minne. Thure har inte blivit någon stor spelare. Sitt bästa spel preste- rade han i början av 30-talet. På ett öppet stockholmsmästerskap 1927 eller 1928 placerade han sig som andre man efter Roberts. Andra ronden gick han på Lidingö på 69 trots en plikt för ett av de då talrika dikena, Ted gjorde 67. På Djursholm 1933 slog Thure Roberts i semifinalen men blev själv slagen i finalen av Sven Nordström, då nybliven assistent hos Max Wellens på Djursholm. Från en finalmatch på Kevinge något år senare kommer Thure ihåg att Roberts var dormy 2. Båda hade långa utslag på 17:e och Thure tog ett järn 3 för sitt andra slag. Han lade upp bollen en decimeter från hålet. »All right», sa Ted. »Kom så går vi till 18:e.» De halverade det 18:e och Ted vann finalen med 1/0. Drivern och putten är de två klubbor som Thure tycker bäst om. Han tycker att Djursholmsba- nan är den trevligaste banan att spela. Den 12 januari i år fyllde Thure Lindskog 50 år och Svensk Golf sällar sig härmed till gratulanter- nas stora skara. E. R. Håll swingen vid liv över vintern Att snö och kyla nu lägger hin- der i vägen för golfspel på de fles- ta av banorna i landet behöver inte betyda, att klubborna skall stoppas undan för att tas fram igen först när vårsolen lyckats smälta bort det mesta av snön i ruffar och på fairways. Följande råd för inomhusträning ger R. W. Seabright i sin artikel »Det värde- fulla med att träna mot nät», som står att läsa i decembernumret av Golfing. I nätträningen ligger en möj- lighet för »medelgolfaren» att un- danröja de felaktigheter i swingen, som smugit sig in under somma- ren och i stället få in den rätta. Man måste emellertid hålla i min- net, att träning mot nät, och för övrigt all slags träning, inte är värd mycket, om den inte utförs på rätt sätt. Det är ingen nytta med att stå och träna sina fel! Det är därför lämpligt att först 5
Svensk Golf Sida 8
Svensk Golf Sida 9
Svensk Golf Sida 10
Svensk Golf Sida 11
Svensk Golf Sida 12
Svensk Golf Sida 13
Svensk Golf Sida 14
Svensk Golf Sida 15
Svensk Golf Sida 16
Svensk Golf Sida 17
Svensk Golf Sida 18
Svensk Golf Sida 19
Svensk Golf Sida 20