Svensk Golf Sida 1
Svensk Golf Sida 2
Svensk Golf Sida 3
Svensk Golf Sida 4
Svensk Golf Sida 5
Svensk Golf Sida 6
Svensk Golf Sida 7
Svensk Golf Sida 8
Svensk Golf Sida 9
Svensk Golf Sida 10
Svensk Golf Sida 11
Svensk Golf Sida 12
Svensk Golf Sida 13
Svensk Golf Sida 14 Kroppen rak från nacken till h
älarna. Avslappning dä kroppen vilar pä golvet. Senare hävning pä fingertopparna. Fig. 6. Sträckryggliggande dubbel knä- uppdragning. Handfattning om under- benen eller helst under fötterna. Huvu- det in mellan knäna. Ta i ordentligt! all-män-kondition: god vigör, styr- ka, snabbhet och uthållighet, allt i lämplig förening. Det är en detalj, som påkallar särskild uppmärksamhet — uthål- ligheten. Jag tror att den är den viktigaste förutsättningen för »god form». När man talar om uthål- lighet, tänker man kanske i första hand på uthållighetslöparen eller på sista kvarten av andra halvtid i en fotbollsmatch. Men också golf kräver uthållighet. Med en rörlig gymnastik kunna vi även härutin- nan lägga en god grund. Det ratio- nellaste torde dock vara en speciellt bedriven löpträning. Löpning är det enklaste, natur- ligaste och därtill effektivaste medlet att sätta hela kroppen i funktion. Bortsett från rörelse- apparaten påverkas ju här i första hand andningsorganen. När vi veta, hur intimt dessas verksamhet sammanhänger med cirkulations-, ämnesomsättnings- och utsönd- ringsorganen, så ligger det nära till hands att säga, att löpning är med- let par excellence för de inre or- ganens träning. Häri ligger också en antydan om uthållighetsträ- ningens uppgift. Den skall så för- bereda kroppens funktioner, att de, även inför de hårdaste påfrest- ningar, stå rycken och tillåta idrottsmannen att helt koncentre- ra sig på spelets tekniska detaljer. Hur skall en sådan löpträning läggas? Jag tror att det lämpli- gaste är omväxlande löpning och vanlig marsch i terräng. Man lö- per tills man blir andfådd, går se- dan tills andningen blivit normal igen, tar språng på nytt o. s. v. och fortsätter på det viset tills man känner, att man verkligen preste- rat en ansträngning — ej överan- strängning — och är ordentligt genomsvett. Beträffande löptekniken gäller framför allt, att man skall springa naturligt. Man springer — det låter konstigt men kan ej nog framhållas — med benen, gärna på hela foten — utom vid hastig- hetslopp — under det att över- kropp, axlar och armar föras så lösa som möjligt, varigenom and- ningen blir fri. Dock måste arm- bågarna vid löpning alltid hållas Fig. 9. Stupfallande benskiftning fram- åt—bakat medelst hopp. Långa, mjuka spräng. Mjuka höfter och rygg. Fig. 7. Sträckryggliggande dubbel arm- och bensvängning uppåt och sam- tidigt en snabb resning och böjning upp- åt av nacke och överkropp. Tår och fingertoppar mötas så högt som möjligt. Ganska svår. Fig. 10. Växling mellan fyrfotsittan- de och grentåstående med armarna utåt medelst rytmiska srikthoftp och armsväng- ningar. God hållning i upphoppet; väl hopkrupen i fyrfotsittande. Kraftiga men ej höga uppsprång. Dagövning II. 1. Lika rörelse 1 i dagövning I. Fig. 8 t. v. Marsch på stället på tå i snabb takt med höga knäuppböjningar och kraftiga armsvängningar + ett litet hopp i varje steg. Vänster ben och höger arm börja. Utföres som rör. 4 i dagöv- ning I, men med den skillnaden, att den stödjande foten för ett ögonblick släpper kontakten med golvet. Fig. 9 t. h. Grehstående armvridning utåt med huvudböjning bakåt; uppåt- sträckning och ryggböjning framåt—nedåt med löst hängande huvud, axlar, armar och händer; uppåtsträckning o. s. v. Fig. 10 t. v. Stående enkel ben- och dubbel armsvängning framåt och åter till utgångsläget, men armarna fortsätta di- rekt pendlingen bakåt och ange på så vis rörelsens takt. Huvud och överliv »följa» rörelsen. Fig. 11. Lika rörelse 10 i dagövning I, men armsvängningen fortsättes uppåt till handsammanslagning över huvudet. Hän- derna så högt och armarna så sträckta som möjligt i handsammanslagningen. Kraftiga men ej höga uppsprång. 12. Rephoppning, alla de slag. I det föregående ha vi sökt på- visa, att det för golfspelaren är lika viktigt som för varje annan idrottsman, att ställa upp, ej blott i bästa »slag» utan också i bästa Fig. 2. Fyrfotsittande armsvängning framåt—uppåt med snabb knästräckning till sträcktåstående samt omedelbart åter- gång. I fyrfotsittande göres — om så behövs med händerna stödda mot golvet — ett litet uppehåll för att återta ba- lansen och för att »samla sig» för sträck- ningen. Nå så högt som möjligt med fingertopparna. Fig. 3 t. h. Grenstäende kraftig läxel armsvängning framåt — uppåt — nedåt — 12
Svensk Golf Sida 15
Svensk Golf Sida 16
Svensk Golf Sida 17
Svensk Golf Sida 18
Svensk Golf Sida 19
Svensk Golf Sida 20