NG Sthlm 1
48 TIMMAR THASSOS Ett elitistiskt all inclusive-h
at, ångestdämpande utsikt och Europas finaste strand. Alexandra Lundbladh har besökt Greklands nordligaste ö. TEXT: ALEXANDRA LUNDBLADH D et är mörkt, fyra grader ute och mitt i natten-tidigt när jag möter upp mitt resesällskap en lördagmorgon i september. Vi har bokat resan nästan ett år i förväg, och är ett stort gäng på 19 personer. Väl på flygplatsen känns det högtidligt, eftersom jag för första gången ska få följa med min kille, hans familj och familjevänner på en av deras återkommande semestrar. VI LANDAR PÅ Kavalas flygplats (som fått namnet Alexander den Store, precis som Skopjes 2011-2018) och slussas in i en charterbuss som ska ta oss till hamnen där en färja väntar. Båtturen till Thassos, Greklands nordligaste ö tar 45 minuter och när vi klivit i land väntar bussen för att ta oss till byn Prinos och Alea Hotel. PRINOS ÄR BELÄGET nordligt på öns västkust och hotellet ligger till min stora tacksamhet precis vid stranden. Det blir valet av plats för resten av eftermiddagen eftersom jag natten innan valt att dygna och nu ligger utslagen med en huvudvärk värre än den efter tre dagar på festival. Med hänsyn till barnen och charterälskarna i mitt sällskap har vi bokat en all inclusive-resa, vilket bland annat innebär att jag kan ligga i en solstol och dricka hur mycket billigt vin jag vill. Jag är sällan kräsen, men jag vägrar tro att mina smaklökar placerats på tungan för att känna smaker som den här. Efter några glas går det hur som helst att dricka utan att lägga märkte till den fräna toppnoten av vinäger. Jag har dessutom bävat mig för buffémåltiderna sedan resan bokades, dels för att jag inte äter kött, dels för att jag är en elitistisk tönt som tycker att jag är för kulturell för sådant. Eftersom det vegetariska utbudet på buffén visar sig vara en potpurri av dåliga beslut blir jag inte riktigt motbevisad heller. Det finns åtminstone gott om tsatsiki, fetaost och gräddig pasta, så jag är kanske inte riktigt i position att klaga. Resten av kvällen tillbringar hälften av oss vid hotellets strandbar där vi fortsätter att dricka vitt vin i plastglas. UNDER ANDRA DAGEN bestämmer jag och tre andra i sällskapet oss för att utforska ön, och tar en taxi från hotellet till hamnstaden Limenaria som ligger en bit längre ner på västkusten. Tack vare Thassos blygsamma storlek är avstånden relativt korta och taxiresan som landar på 33 euro tar strax under 20 minuter. Här finns en mysig promenadgata kantad av tavernor och små butiker och flera fina stränder. Vår högljudda taxichaufför berättar att Tripiti Beach är den finaste, och pratar också om ett övergivet palats beläget på ett litet berg vid Limenarias hamn. NR 10, 2019 | NÖJESGUIDEN 51