STT 1
10 Jord, Skog & Miljö - Bilaga som medföljer STT
Vecka 46 Onsdag 13 november 2019 ”Jag vill veta vad jag äter...” Michaela Williamson Michaela Williamson Ålder: 39 år. Bor: På släktgården i Hillared. Familj: Maken Christian, barnen Tilda 15, Allis, 14 och Oliver, 11, de två hundarna Boris och Vilgot, stallkatterna Zlatan och Zvea, ca 30 kor, åtta Highland Cattle-kor, åtta honkaniner, två hankaniner, ca 20 ungar, och fyra hästar. Yrke: Mellanstadielärare på Mogaskolan och månskensbonde. Devis: Jag vill veta vad jag äter men inte vem jag äter (därför har djuren som ska gå till slakt inga namn). Bortsett från amkor och köttdjur har Michaela Williamson också ett antal Highland Cattle. Den hon klappar här heter Ragnhild. Michaela driver släktgården vidare Satsar på naturbeteskött och klimatsmart kaninuppfödning – Man vet att man bor på landet när barnen i extas springer ut 20.30 en tisdagskväll för att se ett nyskjutet vildsvin, säger Michaela Williamson och skrattar. HILLARED Hon pekar mot några hus längre bort. I det ena bor hennes syster, i det andra föräldrarna. Själv bor hon som fjärde generationen i gårdens huvudbyggnad med sin familj. Det är två och ett halvt år sedan Michaela tog över driften av gården efter pappa Tommy. – Fast han hjälper förstås fortfarande till, säger hon. Att ta över var självklart, en dröm från barnsben. Fram till för fjorton år sedan hölls mjölkkor. Idag är de utbytta mot amkor och köttdjur. – Gården var lite för stor för att driva själv och för liten för att pappa skulle kunna anställa någon. Redan på den tiden var gården ekocertifierad och det är den fortfarande. – Vi började titta på det här med naturbete för några år sedan. Vår åkermark är väl lämpad för det och för tre–fyra år sedan, när slakteriet KLS Ugglarp-Dalsjöfors började ta emot naturbetesdjur gjorde vi slag i saken och certifierade oss för naturbeteskött. Tidigare skickade Michaela iväg kalvarna för att de skulle växa upp på andra gårdar. – Men sen kom förra sommaren, och då ville ingen ta emot några kalvar. Michaela beslutade sig för att behålla kalvarna eftersom hon hade foder och började sedan sälja köttet på rekoringar runt om i området. – Det gick jättebra, så jag har fortsatt. – Jag vill kunna leverera så klimatsmart kött som möjligt, säger Michaela. Naturbeteskött ger tillbaka till naturen, det är ett sätt att behålla våra öppna marker och den naturflora vi en gång haft. Den tanken ledde vidare till nästa projekt – kaninuppfödningen. – Jag hade ett tomt utrymme i ladugården, och jag hade tittat på det här med kaninkött i många år, men inte vågat innan. Det är ju fortfarande lite tabu med kanin, trots att det var vanligt här under kriget och på femtiotalet och det är vanligt på kontinenten. Kanin smakar ungefär som kycklingfilé och kan användas på samma sätt. Med tanken att ingen kommer ihåg en fegis, drog Michaela igång. Hon sökte pengar från Leader och byggde upp ett eget slakteri. Också kaninköttet säljs på rekoringarna. – Jag tar en kull var tredje vecka ungefär, det här är ingen massproduktion, säger hon, och barnen älskar att sköta om dem. Kaninerna slaktas vid 16 veckors ålder. Då väger de tre till tre och ett halvt kilo vilket ger ungefär ett och ett halvt kilo kött. – Det är därför de gör så lite miljöpåverkan. De äter hö, pellets, morötter och grönsaker – vi har aldrig gamla grönsaker i kylen längre! Tina Hjorth Svensson tina@stthuset.com Foto: Tina Hjorth Svensson Vi utför Röjning & Plantering Även stängsling, lättare renovering och målning. Tobias Andreasson tel. 0739-54 92 57 Din partner i skogen Sågverket nära dig Smålandsstenar • Tel. 0371-333 30 • www.fegenssag.se