MIN HUND V i har skjutit av oss, säger Anders och
ler lite. Vi, det är han själv och eftersökskamraten Daniel Torgelsson. Och deras hundar, såklart. Anders har en hannoveransk viltspårhund, Ida, som är 4,5 år, medan Daniel står för den riktiga stjärnan, en bayersk viltspårhund, aningen lättare än hannoveraren. Numera ger de sig sällan ut på jakt. De kan välja att sitta hemma en lördag även om vädret är lockande. Istället får de sticka iväg på kort varsel, när någon jägare haft otur. – Ibland ringer de redan på förmiddagen, men ofta när det börjar bli mörkt... Anders och Daniel jobbar alltid i par och har flera hundar att välja mellan. Handlar det om hjort går de med en hund och letar upp sårlegan, är det ett skadskjutet viltsvin lägger de till en löshund. – Om det är en jobbig situation tar vi det bästa vi har. Anders har alltid flera hundar på gång. Just nu fyra stycken, förutom Ida också två spetsar och en hannoveranarvalp. Han vill ha någon stabil gammal trotjänare och en yngre som tränas för att ta över rollen. – Om vi kan, väljer vi unghunden. Då kan man ta till den rutinerade om vi misslyckas. Misslyckas, ja. Det är sällan Anders och Daniel misslyckas. De ger sig nämligen inte. Många gånger handlar det om rena detektivarbetet. I flera fall har jaktlaget själva försökt göra ett eftersök, kanske med ett antal olika hundar, utan resultat. Som sista åtgärd har Anders och Daniel från Eftersökspoolen ringts in.