GLAS 1
Det stora vita rummet i Ground Zero/World Trade C
enter på Manhattan, N.Y. Strävan efter cirkularitet Sue Clark var redan när hon började jobba som hållbarhetskonsult inriktad på återvinning och användning av naturmaterial men insåg också snart att ämnet är komplicerat. — För 15 år sedan jobbade vi i miljöcertifieringsbranschen med enskilda miljökriterier – till exempel att främja förnybara material med snabb tillväxt som bambu, eller som stål med återvunnet material i. Men att köpa bambupaneler från Kina till ett projekt i Ottawa hade en klimatpåverkan som ingen då tänkte så mycket på. Nu har materialkriterierna utvecklats till ett helhetsperspektiv – resursanvändning, klimatpåverkan från tillverkning till transport, materialinnehåll med särskilt fokus på farliga ämnen samt – potential för återbruk och återvinning, det vill säga cirkularitet. Vi måste optimera byggmaterialanvändningen Över huvud taget, menar Sue, måste vi ställa fler frågor när vi väljer och tar till vara material. Återbruk är en stor trend och branschen utvecklar sig snabbt när det gäller att sälja och köpa in byggvaror och möbler. Men vi kommer ändå behöva nya material att bygga med. — Vi behöver betong, stål och glas och de är inte helt förnybara. Men vi kan optimera hur vi använder dem, hur vi tillverkar, hur vi jobbar med restprodukter. Ett lysande exempel på hur olika material kan samspela är Mästerhuset i Stockholm. Mästerhuset, är det första kontorshuset som blivit LEED NC 2009 Platinum-certifierat i City. Något som Sue Clark är mycket stolt över. Hon var LEED-konsult under hela processen och följde i detalj projektgruppens arbete i val av material, tekniska och estetiska lösningar. Det som utmärker Mästerhuset är bland annat känsligheten inför det förflutna och framtiden. Intressant är fasadernas slumpvisa mönster med våningshöga glaspartier som har inspirerats av en dna-molekyl från backtraven, ett korsblommigt litet ogräs. I Mästerhuset har det transformerats till en arkitektonisk streckkod. Är kontoret platsen för en själ? Plötsligt uppstår frågan: Kan ett kontorshus ha en själ? Lika väl som sommarhuset, den gamla bondgården eller 50-talsvillan har en själ är det inte orimligt att tillmäta de stora byggnadskomplexen detsamma. — Jag skulle vilja säga så här: Arkitekturen har den potentialen. Ett exempel är det stora vita rummet i Ground Zero/World Trade Center. Själva kroppen, rummet, expanderar. Upplevelsen av arkitekturen blir en kroppslig känsla. De bästa arkitekterna lyckas med just det konststycket. Man blir berörd och det kan vara antingen en byggnad eller en plats. Flera komponenter samverkar. Sue betonar att den fullödiga > GLAS 3.2020 / profilen / 61