Nollelva 1
Temadagar som gör det värt att fira! Temadagar är
ypperliga Peter Jöback Humanology På senare år har den tidigare så välkammade och präktiga Peter Jöback blottat nya sidor, blivit mer grubblande och försökt att hitta sig själv. Det gäller såväl på det personliga som det musikaliska planet. Han har hoppat mellan stilar och provat pop tidigare utan att bottna i det. Denna platta lanseras också som en popskiva men skulle lika gärna kunna marknadsföras som en musikalplatta, för den är riktigt bombastisk och storslagen. Albumet öppnar med den mäktiga "Shape of you", som visserligen är tydligt inspirerad av Amy Winehouses "Back in black", men det kan jag ha överseende med eftersom Jöback gör den så bra. Sedan fortsätter han starkt i "How great it is", en slags showpoplåt. Och snart märker jag att det kan sägas om de flesta av spåren. Hela plattan har bra låtar i dramatiska arrangemang, ofta med svettig 70-känsla eller inspirerade av nämnda Winehouse. Och kanske är det så här Jöback ska göra pop, om han nu ska göra pop? På sin första skiva med nyskrivet material på elva år har han jobbat med låtskrivarna Tobias Fröberg och Kathryn Williams samt producenten Tobias Karlsson, och de har skapat en överraskande spännande och stark skiva. Allra helst hade man velat höra låtarna live i en pampig inramning med stor orkester, körsångerskor, dansare, ljusshow och hela tjottaballongen. Då skulle Jöback komma allra bäst till sin rätt. (TP) Robyn Honey Det har knappast undgått någon att Robyn är tillbaka efter åtta år i radioskugga. Saknaden har varit nästintill monumental. Inte så konstigt då ”Body Talk”-skivorna kanske är de bästa elektroniska verk som går att upphitta i denna genre och när Robyn så småningom summerar sin karriär så kommer dessa skivor med all säkerhet att tillhöra de bästa och mest uppskattade utgåvorna. Med utmärkta singelsläppet ”Missing U” för en tid sedan så visade Robyn att hon är tillbaka med besked. En perfekt låt som har lite av samma känsla som innan upphållet… en typisk Robyn-hit! Men också en perfekt låt för att presentera och introducera lyssnarna för hennes nya sound - för det är delvis en ny Robyn vi hör. Det är mer avskalat och personligt, mer melankoliskt och lite mer av ”less is more” helt enkelt. Någon ny ”Dancing On My Own” finns inte på nya skivan! Här har fokus varit något helt annat än inställsamma radiohits. Det betyder inte att det inte finns bra poplåtar... för det gör det. Älskar ovan nämnda ”Missing U”, “Honey”, “Because It´s In The Music” och “Ever Again”, däremot så känns 90-talsinspirerande ”Between The Lines” och ” Baby Forgive Me” rätt tråkiga och uddlösa. Att nästan helt försvinna i åtta år, sedan återuppstå, vara så relevent och leverera så här... det är inget annat än imponerande. Väntan är över - Robyn is back! (JL) Christian Kjellvander Wild Hxmans Kjellvander är stabil. Han levererar som han ska. Visst, man kanske inte blir så överraskad, men man får det man vill ha och ibland är det gott så, åtminstone när kvaliteten är så hög som den är hos Kjellvander. Detta är hans sjunde soloalbum och Kjellvander fortsätter med sin dystra, varma, mörka altcountry med organisk ljudbild och en halvsprucken röst som ligger långt fram i ljudlandskapet. Han har sedan länge hittat sin stil och håller konsekvent fast vid den: jordnära musik i gränslandet mellan country, rock och singer/ songwriter. Det är vemodigt och dystert, men ändå med en slags hoppfullhet. Vackert skulle säkert många säga. Sju stämningsfulla sånger, flera av dem riktigt långa vilket gör att lyssnaren hinner bäddas in lite extra i ljudlandskapet. Det är svårt att skriva om Kjellvanders musik på ett sätt som gör den rättvisa. Man måste helt enkelt lyssna på en låt som "Stiegga", högt, intensivt och noggrant, för att förstå storheten. Men det där vet ni ju redan, ni som har upptäckt Christian Kjellvander, hans röst, hans närvaro och hans speciella sätt att skapa musik med tyngd och djup som få andra svenska artister. (TP) 28 NOVEMBER Flaskmatardagen 29 NOVEMBER Vinylskivans dag 30 NOVEMBER Kåldolmens dag 1 DECEMBER Glöggens dag tillfällen att få äta en semla eller rensa ur sin dator. Nedan listar vi några av årets temadagar. Kända och mindre kända. 21 NOVEMBER Musikfri dag 22 NOVEMBER Wienerbrödets dag 21 NOVEMBER Sankt Clements dag Internationella hattdagen Rosanne Cash She remembers everything Det finns en hel del artister som för alltid står i skuggan av en berömd förälder, och Rosanne Cash skulle kunna vara en sådan med tanke på att pappa Johnny var rätt berömd. Men Rosanne har verkligen skapat sig en egen karriär och i år firar hon 40 år som artist, och det gör hon med detta fjortonde album. Många tycker att hennes senaste plattor, 2009 års "The list" och 2013 års "The river & the thread" är hennes starkaste och hon gör inte bort sig denna gång heller utan visar att den formtopp som kommit rätt långt in i karriären fortfarande håller i sig. Men så verkar hon också i en musikgenre där det snarast är en fördel att bli äldre. Och då menar jag inte bara country, som är en genre hon tidigare bevisat att hon behärskar till fullo, för "She remembers everything" kan knappast betecknas som en countryplatta. Snarare handlar det om musik någonstans i gränslandet mellan americana och vuxenpop. Och okej då, en touch av country finns också. Man blir inte golvad av hits och nyskapande, men det är en stabil platta som är så genuint grundbra att man helt enkelt måste gilla det man hör. (TP) Avantgardet Alla känner apan Eagle-Eye Cherry Streets of you Varje höst har sitt rockband som det snackas om. Denna höst är Junior Brielle och Avantgardet två såna band som är hippa, coola och omtalade. De sistnämnda har visserligen varit på gång ett tag. Detta är Avantgardets tredje platta sedan starten 2016 och de tre skivorna ska enligt sångaren Rasmus Arvidsson ses som en slags trilogi. Avantgardet har egentligen varit heta ända från början men det känns som att de denna höst hoppat upp ytterligare ett snäpp. Just nu är de ute på turné och nya skivan anses av många bedömare vara gruppens starkaste. Småskev indiepop på svenska, skulle programförklaringen kunna vara. Det är en stil Avantgardet är långtifrån först med, men faktum är att det 2018 är en genre som har en rejäl formsvacka. För 15-20 år sedan vimlade det av svenska band som lät som Avantgardet men idag är utbudet betydligt tunnare, vilket kanske gör att många tar till överord när de beskriver bandet. I sina bästa stunder, och det finns några såna på "Alla känner apan" är Avantgardet riktigt bra. Då levereras obekväm pop med sväng, känsla och referensfyllda texter. Men det finns också en del stunder på tomgång där känslan av upprepning tar över, tyvärr. (TP) När Eagle-Eye Cherry släppte sitt debutalbum "Desireless" 1997 var han nästan obegripligt hipp. Han hade ett coolt utseende, ett häftigt namn, en dunderhet flickvän och kom från en välkänd musikalisk familj. Han fick en världshit med låten "Save tonight" som dessutom hade en riktigt snygg video. Självklart kunde det bara gå utför efter det. För efter "Save tonight" kom det inte så mycket mer. Han har visserligen klämt ur sig fem album med mysig mjukrock genom åren, men framgångarna har uteblivit och det verkar som att Eagle-Eye Cherry bara blev ett one hit wonder. Sex år efter senaste plattan gör han ett nytt försök och det låter ungefär som tidigare. Mysigt, varmt och trevligt. Snällt och oförargligt. Man trivs och mår bra av hans musik. Det gör att det är oerhört svårt att tycka illa om Eagle-Eye Cherry, men det är nästan ännu svårare att uppbåda riktig passion och verkligen älska honom. För även om musiken låter bra är den för profillös och utslätad. Det Eagle-Eye gör finns det mängder av andra artister som också gör. Som artist räcker det inte med att bara vara bra, man måste vara intressant också. (TP) NOLLELVA 53 3 DECEMBER Drick en öl-dagen Internationella dagen för handikappade 4 DECEMBER Armbandsklockans dag 9 DECEMBER Pepparkakans dag Läkarsekreterarens dag 10 DECEMBER Internationella djurrättsdagen Nobeldagen Terra Madre Day 11 DECEMBER Internationella dagen för världens berg Tangons dag