Svensk Golf 1
var det bara en artighetsfras från hans sida. Änd
å bet sig de där orden fast i mitt minne. Tom Lidén tog sin examen sommaren 1966. Nästa vägval i livet skulle göras. Bland idéerna fanns tanken ”tänk om jag skulle lyckas få Arnold Palmer att komma till Sverige”. Han studerade marknadsföring i både Sverige och Arizona, gjorde bland annat en kartläggning av golfspelet i Sverige. I USA användes sparade pengar till att resa till tävlingar på PGA-touren. På platser som Tucson och Los Angeles fick han ny kontakt med Arnold Palmer. Han berättade om sin begynnande vänskap och sin idé för Sven Tumba under en resa i Sverige 1967. – Jag behövde en svensk kontakt och visste att Tumba nyligen blivit passionerat intresserad av golfen och haft samma idé. Han höll på att lyfta genom taket när jag berättade att jag hade kontakt med Arnold Palmer. Plötsligt kom en svenskamerikansk student som inte ens var golfare och berättade om sina möten med Arnie. Tumbas respons var positiv. Tom Lidén skrev ett brev till Arnold Palmer. Brevet skickades. Tom tog båten till New York för att låna en väns våning på Park Avenue. Adressen och telefonnumret var skrivet i brevet. Tom anlände till Manhattan, dagen efter ringde telefonen. – Arnie beklagade sig att han just nu var upptagen av en TV-grej men att han gärna ville träffas i Philadelphia veckan därpå. Jag åkte förstås dit. Bob Hope och Arnold Palmer spelade pro-am. Efter tävlingen sa Palmer orden jag aldrig kommer att glömma: ”Let’s fly home and have dinner with my family!” Han flög sin privatjet till sin privata landningsbana i sin hemstad Latrobe, Pennsylvania. Jag satt ensam bakom honom. När han bad mig skriva i hans gästbok såg jag namnet på hans senaste flyggäst. Det stod Dwight Eisenhower. Det blev middag med Arnold, hans fru Winnie och parets två små döttrar. – Jag och Winnie fick en god kontakt den kvällen. Jag tror att hennes inflytande spelade in när Arnold sedan bestämde sig för att vilja åka till Sverige, berättar Tom Lidén. Han hängde med till nästa tävling. Han fick kontakt med Mark McCormack, advokaten och managern som tillsammans med sin förste klient, Arnold Palmer, byggt upp sitt megaföretag IMG. Palmer och McCormack var sin tids perfekta team. Den sluge och nytänkande affärsmannen hade mött en golfstjärna med en oöverträffad dragningskraft. Deras samarbete hade för alltid förändrat idrottens kommersiella villkor. Palmers reklamgager hade drivits upp till svindlande nivåer. – I augusti fick jag 15 minuter på McCormacks kontor i Cleveland för att förklara varför idén att spela golf i HALLÅ SVERIGE! ”Mälardrottningen” och Mona Tumba möter Arnold Palmer på landningsbanan. Runt 45 år innan ett Starbucks byggdes i terminal 5. lilla Sverige var så intressant. Avtalet skrevs i maj 1968. För mig var det en Cinderella story. Under hela perioden hade jag haft nära kontakt med Sven Tumba som gjort mycket på hemmaplan med Lidingö GK, Falsterbo GK, Svenska Golfförbundet och andra, berättar Tom Lidén. D EN 2 JULI 1968. Palmer och McCormack, Tumba och Lidén vandrar stolt i mörka kavajer mot de samlade pressfotograferna på Arlandas landningsbana. Även Mona Tumba och Stockholms Mälardrottning hälsar välkomna. Bilresan går till Lidingö. Det är John Cockin som minns den gigantiska banderollen, väl synlig redan från Lidingöbron: ”Foresta Welcomes Arnold Palmer.” Cockin skulle spela i morgondagens fyrboll, tillsammans med Palmer, Tumba och den svenske amatörmästaren Hasse Hedjerson. Cockin var engelsmannen som kommit till Sverige för att bli professional och för att ge den svenske golfaren en större inblick i spelet. Han hade nyligen vunnit på Europatouren, han hade gjort hole-inone i The Open på Royal Liverpool och var även kvalificerad för denna sommars mästerskap på Carnoustie. Hemma i Saltsjöbaden, där han levt sedan 1970-talet, talar vi om minnena från sommaren 1968: – Jag har stora händer, säger han. – Men Arnold Palmers händer var enorma. En erfaren engelsman med golfblod i artärer och vener var plötsligt nervös. Först upphetsad och förväntansfull, sedan skakig och lätt skärrad. – Jag såg alla människorna på första tee, alla som trängdes runt det korta öppningshålet och hann tänka tanken: ”Oj då, ska jag göra bort mig nu? Ingen ville väl se mig.” Någon av åskådarna sa efteråt att jag hade blundat under mitt första utslag. En av flera uppskattade publiksiffror, troligen den mest riktiga, var 3 000. Den andra rundan på Falsterbo sågs av 5 000. Överlägsna siffror i förhållande till vad tidigare golf-tävlingar och uppvisningar lockat i Sverige. Reklamplatser hade sålts på samtliga utslagsplatser. Det var ett svenskt nytänk med lärdomar från USA. Företagsledare betalade gärna 2 500–3 000 kronor för att synas och även få en bild tillsammans med Arnold Palmer. Den totala reklamsumman översteg 100 000 kronor. Entrén kostade 20 kronor. Ett genomarbetat program såldes för 5 kronor styck. Ett wienerbröd kostade 55 öre. Budgeten för arrangemanget var, enligt Tom Lidén, 125 000 kronor. Det mesta gick förstås till Palmer och McCormack. – Och det blev något över för våra egna löner, säger Tom Lidén. Dagen var vacker och skjorta, byxa och solhatt räckte för SVENSK GOLF | 10 2016 33