STT 1
10 Jord, skog & miljö - bilaga som medföljer STT
Vecka 48 onsdag 26 november 2014 SEXDREGA De träff ades på Strömma naturbruksgymnasium och förenades i sitt intresse för djur och i sina tankar om ett hållbart sätt att leva. Idag arbetar de för att väcka nytt liv i Anett es farföräldrars gamla gård. Arbetshästarna är stommen i Anett e och Lasse Backmans lantbruk. Här är det Anett e och hennes nordsvensk Abbe som kör i skogen. Anette och Lasse ger nytt D agen för vårt besök i Snärsbo är en av de grå fuktiga dagar, som vi sett så många av i november. Anett e tar emot på ladugårdsbacken tillsammans med hundarna Puma och Dolly, som glatt skutt ar och vill bekanta sig med nykomlingarna. Puma hämtar en pinne i hopp om att kunna locka till en stunds lek. – Vi tänkte att vi kunde börja titta härute, ta en sväng med skogsvagnen och sedan prata i lugn och ro över en kopp kaff e, säger Anett e, samtidigt som Lasse kommer runt hörnet efter att ha sett till sina oxar. Oxe högaktuellt ord Oxe, ett ord som man knappast aldrig ser nu för tiden. Men hos Lasse och Anett e är ordet högaktuellt. I ladugårdens gavel har nämligen Lasses tre oxar sin bostad. – Tanken är att jag ska köra med dem, precis som man gjorde förr. De två större, den mindre ska hamna i frysen så småningom. Lasse berätt ar att han haft idén om oxar länge. – Ja, det är ganska många år sedan när jag läste ”Utvandrarna” och tyckte att det skulle vara rätt så häftigt att testa. På Starreds gård i Sexdrega, valde han ut de han tyckte var fi nast och nu har han så smått börjat träna dem för körning. – De körs i par med nackok. Det är väl ingen djupare tanke med just oxarna, men ett kul sidoprojekt och de hjälper till att hålla markerna öppna. Tränar hästarna själva Anett e har börjat göra sin Abbe redo för utfl ykten. De har var sin nord svensk arbetshäst, men Lasses Tur är lite ung och tränas fortfarande. – Vi tränar hästarna själva, då lär vi känna dem bätt re och tvärtom, säger Lasse. De hjälps åt att lägga på den vackra lokselen. Pernilla Ädelsson i Målsryd och är ett exempel på hur vi tänker, säger Anett e och fortsätter: – Den är gjord av ”Det som driver mig är belåtenhetskänslan.” ANETTE BACKMAN – Vi kunde köpt en billig sele, som vi hade fått byta efter bara några år, eller satsa på en gediget gjord som håller den här hästens liv ut och säkert längre ändå. Vi föredrar bra gjorda grejer som håller länge och tål att repareras. Den ått ahjuliga boggievagnen spänns för och det bär iväg längs skogsvägen bakom ladugården. – Här var helt igenvuxet när vi började, säger Anett e och visar med handen ut mot den numera välröjda skogen. Röjd med hjälp av Abbe, Tur och Anett e och Lasses handkraft. Gården som de tagit över, har tillhört Anett es släkt i generationer, men inte brukats på 30 år. – Det växer igen fort överallt och vi hade ett himla jobb att bara slå oss igenom alla nässlorna för att komma fram till ladugården. Svårt att tro, efter att ha sett den välansade ladugårdsbacken idag. – I ladan fanns allting kvar sedan gården sist brukades och vi vill försöka använda så mycket som möjligt av det. Förutom hästarna och oxarna rymmer ladugården idag också tiotalet får. Hönsen däremot, har ett eget hönshus vid sidan om. Fortfarande en hobby Så sitt er vi vid kaff ebordet i deras lilla torp. Farmor bor fortfarande kvar i boningshuset och ser med glädje på hur gården väcks till liv igen. Både Anett e och Lasse har andra heltidsjobb och betraktar ännu så länge sitt lantbruk som en hobby. – Men vår framtidsvision är öka självförsörjningsgraden och kunna gå ner i arbetstid, säger Anett e.