STT 1
Vecka 48 onsdag 26 november 2014 Jord, skog & mil
jö - bilaga som medföljer STT 11 Anette gillar när hon får ta med sig Abbe på jobb i skogen. Pigga welsh corgin Dolly gillar att busa med fåren. Ladugården rymmer ett tiotal får. Mysstunderna i soffan blir lite fler när höstmörkret faller. FOTO: VIAVINGA Lasse med sina tre oxar, varav två håller på att tränas för att köras i par med nackok. Abbes vackra loksele är tillverkad i Målsryd. liv åt slumrande lantgård – Och få ett fungerande kretslopp där djuren äter eget foder, bidrar med arbete och gödsel till odling. Att få igång ett eget kretslopp, lägger Lasse till. – Vad som driver mig, säger Anette, är nog belåtenhetskänslan, som när vi bär in ved som vi kört in från skogen med våra hästar, sågat och klyvt själva. – Eller laga en lammgryta av eget lammkött. – Eller filtsulorna som vi tovat av egen ull och höet som vi slog med Abbe framför slåttermaskinen, vände för hand och hässjade. Blod, svett och tårar Exemplen är många, men inte är det väl bara en idyllisk tillvaro? – Nej, det är mycket blod, svett och tårar! Ut och fodra i ösregn kalla morgnar är inte roligt. Men när det är en vacker morgon och djuren tuggar nöjt, får man belöningen. – Vi är ju bara i början och har mycket kvar att lära oss, men det ger ändå en sådan glädje varje gång vi lyckas. Så tänker de på hönsen och kycklingarna och brister ut i skratt. – Hönsen är helt galna på att ruva. Vi tyckte de skulle få gå fritt. Nu får vi lite ägg men väldigt många kycklingar. De lägger ägg där vi inte hittar dem och sen kommer de fram med kycklingarna. Vi har kycklingar nu som bara är fyra veckor gamla! Angreppssäkert Och så finns det ju andra djur, som de själva inte skaffat. Grävling, räv, iller ... – Det är bara att försöka hitta sätt där vi alla kan samsas och vi har lärt oss att inte skaffa djur förrän boplatsen för dem är helt färdig och angreppssäker, säger Lasse. Inför nästa sommar ska de också bli duktigare på att lagra det de odlar. – Lagring är svårt, men vi har en bra jordkällare, säger Anette och tystnar lite innan hon fortsätter: – De som tycker mat är dyrt i affärerna borde prova att producera själva. Visste de vad som krävs, skulle de lämna dricks i kassan! Pappa värd eloge Om det inte hade varit för familjegården, kanske det inte hade varit möjligt att ge drömmarna en chans. – Här har vi min pappa att tacka för mycket, han är verkligen värd en eloge för att han stått ut med oss och för all hjälp vi fått, säger Anette och menar att de fortfarande bara är i återställningsfasen. – Vi har inte börjat gå ännu, vi är i krypfasen, säger Lasse. Framtidsdrömmen är att få igång gården med ett varierat lantbruk där kretslopp, hållbarhet och självförsörjning är ledorden. Men misströstar de aldrig? – Jodå, det finns stunder när vi frågar oss varför vi inte ägnar oss åt småponnies istället, eller varför inte knyppling! Men vi har aldrig ångrat oss. Vill bara gå framåt fortare, men det får ta den tid det tar. ANN-LOUISE KJELLNER redaktion@stthuset.com Fem bästa tipsen för litet lantbruk Ha en god planering och läs på ordentligt. Var uppfinningsrik. Gör helt färdigt innan något tas i bruk. Det som inte är färdigt innan det börjar användas, blir aldrig färdigt. Var beredd på bakslagen och lär av dem. Var skeptisk till internet. Det finns mycket bra att hämta där, men också mycket som är överdrivet och felaktigt.