NG Malmö 1
Årets utländska album 2020 PERFUME GENIUS - SET M
Y HEART ON FIRE IMMEDIATELY Matador Mike Hadreas har komponerat en begåvad roadtrip genom den amerikanska folksjälen. Här finns svängig americana, solig västkust, 50-talsballader och något som påminner om grunge. Men trots inslag av en hel rad olika genrer, är ljudbilden förvånansvärt sammanhållen. Det som spretar fångas genast upp av nästa spår, för att snabbt kännas fullkomligt logiskt och dramaturgiskt komplett. Dessutom har Perfume Genius en av artistvärldens mest känslofyllda röster som förvandlar vilken låt som helst till en kärlekslåt. 2. FIONA APPLE - FETCH THE BOLT CUTTERS Epic 4. OKAY KAYA - WATCH THIS LIQUID POUR ITSELF Jagjaguwar/Playground Kultartisten Fiona Apple släppte nytt i år efter åtta års tystnad. Det är hennes bästa album hittills, där hon försöker bryta sig loss från popens traditioner med alla medel möjliga: allt från instrumentvalen till oväntade vändningar på låtarna till hennes plötsliga utbrott i sången. Såklart finns hennes karaktäristiska våldsamma pianospel också med på skivan. Det är ett personligt, ilsket, och kompromisslöst udda mästerverk. 3. BRUCE SPRINGSTEEN - LETTER TO YOU Sony The Boss har slagit personligt rekord. På det senaste albumet ställer sig rockikonen framför spegeln och rannsakar sig själv. Resultatet blir ett album där varje låt är skärvor av ett människoliv. Den mörka stämman påminner om ett blödande hjärta. Rösten hungrar efter att få berätta om sitt liv. Om kärleken, politiken och småstaden. När Bruce Springsteen lämnar jorden kommer Letter To You spelas på hans lit de parade. 28 NÖJESGUIDEN | NR 12, 2020 Ackompanjerad av pulserande synthar och puttrig bas, tar Okay Kaya oss på en bergodalbana av känslor genom sex och psykisk ohälsa. Som artist är hon inte rädd för att omfamna det fula och obekväma i vardagen. Hela skivan består av beskrivningar av kroppsliga obehag som hon förvandlar till mjuk poesi. Okay Kaya skvalpar i en pool av melankoli och ångest, inte för att rena sig själv utan för att se om hon når botten. 5. BOB DYLAN - ROUGH AND ROWDY WAYS Columbia De som påstår att Dylan är utdaterad har helt enkelt fel – och här är beviset. Skivan kan tolkas som en reflektion över livets ändlighet och skörheten känns ständigt närvarande. Varje strof känns som en mödosam ansträngning. Den nobelprisade poeten sammanfattar både livet och sin musikaliska karriär med bravur genom att visa upp sin bredd. Melankolisk folk varvas med tidlös blues och snillrika texter präglade av historiens vingslag. 6. IVAN AVE - DOUBLE GOODBYES Playground Double Goodbyes är den varma och betryggande filten en sveper om kroppen efter en urusel dag, musikårets ”tyngdtäcke” och den perfekta presenten ett år som detta. Ivan Ave landar med skivan mer i jazziga hip-hop beats där varenda spår utstrålar anslående lugn och välbehag. Hans goda känsla för minimalism gör att verket förkroppsligar talesspråket “less is more” och bemästrar balansen av ett opretentiöst och självsäkert album. 7. MARILYN MANSON - WE ARE CHAOS Loma Vista/Concord Med producenten och country-musikern Shooter Jennings har Marilyn Manson lyckats tvätta bort mycket av sminket från Brian Warners alter ego. Denna nedtonade och inåtblickande artisten, tar oss närmare honom på en befriande och dynamisk resa i texter som skrapar på ett känsligt inre vi tidigare sällan skymtat – tonsatt till vackert poppig, industriell glamrock med blickar mot Bowie och Depeche Mode. 8. ULVER - FLOWERS OF EVIL House of Mythology Istället för att spela korten säkert och återanvända det vinnande konceptet från sin senaste giv, söker sig Norges musikkameleonter mot ett mer organiskt ljudlandskap. Ett koncept som berättar en än mer dekadent vacker värld, där retrowave, goth rock och syntpop slår följe i texter som varvar mörka religiösa och historiska metaforer. Ett mästerverk i elektronisk och gotisk tonal arkitektur. 9. CARIBOU - SUDDENLY City Slang Matematikern Dan Snaith har släppt den drömska kärlekselectron och förvandlat sitt senaste album till en genomgående väldigt samplig skiva där varje ton är genomtänkt. Här blandas Snaiths falsettsoul med Gloria Barnes mörka, raspiga röst. R’n’b:n och hiphopen är inspirerad av Post Malone och de klassiska inslagen låter som Satie och Debussy. Det är ett genomgående intelligent hantverk.