STT 1
TRANEMO BYGDEN AMBJÖRNARP | DALSTORP | GRIMSÅS |
GÖLINGSTORP | HOFSNÄS | HULARED | LIMMARED | LJUNGSARP LÄNGHEM | MOSSEBO | MÅNSTAD | NITTORP | ROSENLUND | SJÖTOFTA | TORPA | TRANEMO | UDDEBO | ÖLSREMMA REDAKTÖR: ANN SOFIE WAHLBERG · 0325-479 52 Tranemo har lyckats med rekrytering av socionomer TRANEMO Det har flera år varit svårt i hela Sverige att rekrytera socionomer till socialtjänsten, framför allt till arbete med barn och unga. Tranemo är in get undantag. Nu är myndighetschef Anna Wahlström glad över att ha ordinarie anställda på alla tjänster. – Det finns många skäl till att det varit svårt att rekrytera personal, säger Anna Wahlström, myndighetschef. Många socionomer arbetar kanske hellre på boenden och HVBhem. Privata sekttorns HRavdelningar kan locka med högre löner. Social sekreterare kan vara Det ger mycket att arbeta med människor. ELLEN LARSSON ett utsatt yrke, som myndighet får man ta ansvar för tunga beslut. Det kan vara slitsamt om man inte har rätt förutsättningar. Det kan också vara krävande att samverka med andra som skola och sjukvård. – Men är man med om ett förändringsarbete och märker att man gör skillnad, att någon mår bättre, känns det mycket meningsfullt, säger Ann-Sofie Höök, socialsekreterare. – Det ger mycket att arbeta med människor, ingen dag är den andra lik, säger Ellen Larsson, även hon socialsekreterare. Inom socialtjänsten i Tranemo arbetar totalt 19 handläggare, åtta inom barn och unga. Just nu är alla tjänster besatta med ordinarie personal. Tidigare har man haft stor personalomsättning och fått täcka upp med konsulter, som mest fyra personer det senaste året. Arbetet är lagstyrt och måste alltid utföras. – Även om vi har haft kompetenta konsulter som har arbetat längre tid, så är det viktigt för kontinuitet och förtroende att ha ordinarie anställda, säger Anna Wahlström. – Man bygger relationer med brukarna som förlorar förtroende om de måste berätta sin historia om och om igen, säger Ellen Larsson. Det är framför allt till barn och unga som det varit svårt att rekrytera. Ofta har det varit noll sökande till utlysta tjänster fast de försöker rekrytera geografiskt brett. För att få arbeta som socialsekreterare för barn och unga kräver Socialstyrelsen Från vänster, Ellen Larsson och Ann-Sofie Höök är socionomer och anställda som socialsekreterare barn och ungdom på socialtjänsten i Tranemo. Anna Wahlström är myndighetschef, omsorgssektionen. FOTO: ANN SOFIE WAHLBERG socionomutbildning, medan andra tjänster inom socialtjänsten, till exempel försörjningsstöd, klarar sig med annan beteendevetarutbildning. Det spelar förstås även in att Tranemo ligger långt från utbildningsorter. Ellen Larsson har arbetat 1,5 år i Tranemo och Ann-Sofie Höök sedan augusti. De bor båda två i närområdet. – Det är svårt att orka med det här arbetet om man pendlar uppåt två timmar enkel väg, säger Ann-Sofie Höök. Medan Ellen menar att det kan vara skönt med en viss restid för att hinna släppa tankarna på jobbet innan hon kommer hem. Ett sätt att behålla de nyanställda, som dessutom ofta är nyutbildade, är att man i Tranemo har behållit konsulterna en tid, för att de ska kunna ge stöd innan de fasas ut. Inom arbetsgruppen samarbetar man och stöttar varandra i ärenden. – Vi har också överanställt en del, för att inte vara sårbara och för att anställda ska ha en rimlig arbetsbelastning, säger Anna Wahlström. ANN SOFIE WAHLBERG annsofie@stthuset.com Detta gör socialtjänsten Arbetar med försörjningsstöd, stöd till barn och unga och deras familjer, stöd till personer med missbruksproblem, stöd till personer med funktionshinder samt stöd till äldre. På myndighetsfunktionen arbetar handläggare som utreder behov av hjälp och stöd till dessa målgrupper, fattar beslut om insatser och följer upp dessa. BRAGNUM/LÄNGHEM ”Pratstunden fick mig att minnas en semester GÖSTA SINGSTRAND Pensionerad televerkare, var till sjöss några år i ungdomen som telegrafist i handelsflottan. Dagens bästa upplevelse Jag hade just låst bilen och skulle gå in på vårdcentralen för den årliga kontrollen. Besöket året innan hade jag fått veta att jag minsann inte är någon ungdom längre. Jag har för vana att varje dag kora ”dagens bästa upplevelse”, eller skratt, för att balansera lite mot allt elände som ändå finns på vår jord. Förväntningarna inför detta besök var långt från dagens bästa. Bakom en bil på parkeringen stod tre äldre gentlemän diskuterande högljutt. De var ganska runda om fötterna. En av herrarna fick syn på mig, närmade sig långsamt. Med blicken fäst stadigt på mig pekade han på bilen: – Är det här din bil? Hans rop med finsk brytning hördes över hela parkeringen. – Ja, sa jag. Han vände sig bort mot kompisarna och skrek: – Nu känner jag en som har en riktig bil. En mersa 240! Orden skallade Han fick syn på bokstaven D på bakluckan. – Och en diesel, perkele! Orden skallade mellan bilarna. Vi började småprata om min gamla veteranbil, han var helt hänförd. Så småningom märkte han att jag ibland fogade in några finska ord här och där, och enkla meningar. – Puhutko suomea? (pratar du finska?) – Ja, sa jag, vähän (lite). Mannen tystnade, vände ansiktet mot skyn och utbrast: – Herre Jumala! (Herre Gud!) Jag berättade om min stora släkt i Finland på fars sida. Räddat Finland Pratstunden fick mig att minnas en semester för många år sedan då vi besökte en liten by nära ryska gränsen i södra Finland. Påfallande många A-lagare satt på bänkar lite här och där i byn. Min guide berättade att de lämnades respektfullt i fred eftersom många var krigsveteraner från andra världskriget och som otroligt nog hade räddat Finland från både ryssar och tyskar. De få gånger jag träffade min far som också deltog i kriget som minröjare, vägrade han berätta mer än några få episoder, då han haft otrolig tur. Vilken bakgrund min nye vän på parkeringen har struntar jag i. Men jag är övertygad om att jag gjorde hans dag minnesvärd, då han fann en människa som både kan prata finska och har en mersa 240. Själv fick jag dubbel utdelning dagens bästa. Den andra var att läkaren konstaterade att jag mår riktigt bra. GÖSTA SINGSTRAND för många år sedan.” GÖSTA SINGSTRAND