NG Malmö 1
TV-SERIEN ÄR DEN NYA BLOCKBUSTERN Blockbustern i
TV-format är någonting nytt. Men också gammalt och återvunnet. TEXT: DAVID WEISS D en 27 maj släpptes del ett av säsong fyra av Netflix flaggskepp Stranger Things (2016-). Serien följer som bekant ett gäng unga Hawkinsbor, som numera är i high schoolåldern, som för en ständig kamp mot övernaturliga väsen och försöker få grepp om hur det mystiska Upside Down fungerar. Den nya säsongen är ännu mer uppsvälld än tidigare: speltiden ligger på tretton svindlande timmar uppdelat på nio avsnitt, i runda slängar 86 minuter styck. Den avslutande delen av säsongen, de två sista avsnitten, släpps första juli. Notan för hela säsongen går på häpnadsväckande trettio miljoner per episod. I uppsnacket inför säsong fyra kallade Matt Duffer, ena halvan i brödraduon bakom serien, den föregående säsong tre för deras “blockbuster-säsong”. FORMULERINGEN FÅR MIG att reagera. Att serier sedan länge fattat grepp om planetens halvhjärtade slökollande är redan allmän sanning. Duffers uttalande får det att låta som att det episodiska formatet även börjat göra landvinningar som påkostad spektakelunderhållning. Det gäller inte bara Stranger Things. Från Marvels produktionsband rullas dyra serier ut i gott tempo: bara under fjolåret släpptes Loki och Hawkeye. Båda kostade tjugo miljoner per avsnitt. Någonting har hänt, det märker till och med en tv-agnostiker. BLOCKBUSTER SOM BEGREPP fick sitt fäste när Hajen (1975) gjorde en hel generation sjuttiotalsungar livrädda för havet. En googlesökning bort påstår Cambridge lexikon, något reduktivt kan jag allt tycka, att en blockbuster är “en bok eller film som är väldigt framgångsrik”. Det räcker inte för att greppa vad en blockbuster är. Det är en typ av produkt som är uttänkt att håva in storkovan. De får inte vara för tunga eller för svåra och ska pengarna in får de heller inte vara för blodiga så man kan hålla åldersgränsen nere. Men det viktigaste är ändå själva spektaklet. Biopengen lägger man för adrenalinet en schysst explosion ger. HUR GÖR DUFFERBRÖDERNA blockbusterunderhållning i serieformat? Taktiken verkar vara extra allt. Flådigare effekter, mer action, men det som sticker ut mest är hur de blandar genrer efter egen smak och behag. Det svänger fort mellan skräck till något mer liknande påkostad thriller. Och såklart fantasy. SÄSONGENS FÖRSTA AVSNITT går i skräckens tecken och det blandas friskt mellan olika underkategorier från genren. Cheerleadern Chrissy blir lamslagen av läbbiga vakendrömmar: ett gammaldags golvurs glas spricker och spindlar väller fram. Hon blir även attackerad av ett monster som ser ut att ha ramlat in från en släktmiddag för xenomorpher (varelsen från Alien (1979)). Framåt slutet knäcks hennes lemmar som kycklingben och här sticker mina tankar iväg till Luca Guadagninos nyversion av Suspiria (2018). Psykologisk skräck, monster och body horror om vartannat. REDAN I FÖRSTA avsnittet känner jag att den Dufferska varianten av tv-blockbuster har mycket gemensamt med halvdyr genrefilm. Förutom Suspiria tänker jag på Us (2019) fler än en gång. Bland annat är Upside Down-grejen inte helt olik den NR 6, 2022 | NÖJESGUIDEN 23