Nöjesnytt Jönköping 1
frossa i film & serier När man av en eller annan
anledning måste stanna hemma och inte kan, eller orkar, göra något annat än att ligga i soffan så måste man ha lite förströelse för att inte gå under av leda. Nöjesnytt har därför listat några av de bästa tv-serierna och filmerna just nu. FILMER THE KILLER (NETFLIX) Det är inte konstigt att förväntningarna är höga när David Fincher gör en ny film. Har man mästerverk som Seven, The Game och Fight Club på sitt samvete får man också räkna med att bli synad lite extra i sömmarna. Även om The Killer, släppt direkt på Netflix, inte riktigt når upp till nämnda trios höjder, motsvarar den de högt ställda förväntningarna. Michael Fassbenders lågmälda porträtt av en yrkesmördare är ett skolexempel på nedtonad skådespelarkonst. Av moraliska skäl kanske man inte vill känna empati med en kallblödig mördarmaskin, men i Finchers regi bli The Killer en studie i kampen mellan mänsklig godhet och ondska. QUIZ LADY! (DISNEY+) Generellt sett brukar jag ha lite svårt för feel good-komedier. Ofta är de varken feel good eller speciellt mycket komedi, men när man väl lyckas få ihop båda aspekterna kan det bli väldigt lyckat. Quiz Lady är en väldigt, väldigt lyckad feel good-komedi. Två systrar – en, Anne, är helt besatt av frågesport, och den andra, Jenny, är helsnurrig – behöver betala av sin sjuka mammas spelskuld och kommer fram till att Annes allmänbildning kan vara lösningen. De anmäler henne till ett populärt frågesportprogram för att vinna storslam, men saker och ting går naturligtvis inte helt enligt plan. Awkwafinas och Jenny Ohs samspel som två helt olika systrar är briljant, och Will Ferrell är som alltid väldigt rolig. NAPOLEON (PÅ BIO) Det är ingen överdrift att kalla Napoleon ett epos – det är ju trots allt Ridley Scott som regisserat. Historien om den franske despoten har fascinerat folk i århundraden och det är sannerligen ingen liten uppgift Scott tagit sig an. Ror han den i hamn, då? Det får man nog säga. Inte bara för att han valt felfrie Joaquin Phoenix för titelrollen, utan också för att han inte bara väljer att koncentrera sig på de blodiga och mindre smickrande aspekterna ur Napoleons turbulenta liv. Han ger också mycket utrymme åt det passionerande, men samtidigt volatila förhållandet med hustrun Josepehine. Krig och kärlek, som Tolstoj skaldade, på en episk skala är det i vilket fall. 52 | nöjesnytt TV-SERIER ONDSKAN (TV4 PLAY) Den som sett filmen Ondskan från 2003 glömmer den inte i första taget. Jan Guillous bitvis självbiografiska berättelse om penalism, nepotism och sadism på den fingerade, men från Lundsberg bara hjälpligt maskerade Lundsberg, privat-/elitskolan Stjärnsberg är inte bara författarens bästa bok, utan också en skrämmande uppgörelse med förlegade traditioner och den blev en ruskigt bra film. När TV4 nu gör tv-serie av Ondskan var åtminstone jag skeptisk till att man skulle kunna frigöra sig från filmens massiva grepp. Men, man har faktiskt lyckats, inte minst tack vare en alldeles lysande skådespelarensemble. SPECIAL OPS: LIONESS (SKY SHOWTIME) Special Ops: Lioness hade lätt kunnat bli som vilken annan actionspäckad spionserie som helst. Det är egentligen samma tröttsamma ingredienser, med hårdhudade CIAagenter som slåss, både bokstavligt och bildligt talat, mot dumma terrorister och deras anhang – med den skillnaden att det finns en fräschör och pigghet som ofta saknas i genren. Kanske är det manuset, kanske är det klippningen, eller så kanske det helt enkelt är det faktum att Zoë Saladaña är den coolaste agenten som visats på tv i mannaminne. I hennes gestaltning blir Joe en flerdimensionell karaktär, som balanserar sitt sjuka uppdrag för CIA med ett alltmer kaotiskt privatliv. Hon får faktiskt liv på riktigt framför våra ögon. Imponerande. JURY DUTY (PRIME VIDEO) I Jury Duty får vi följa de inblandade i ett rättegångsdrama både under förhör, juryuttagning, pauser och själva rättegången. Inget konstigt eller udda med det. Men det finns en twist: alla utom en i det här dramat är skådespelare – och denna person, Ronald Gladden, tror att han sitter i juryn i en riktig rättegång. Det låter lite krystat, som Dolda Kameran på anabola, men faktum att det är hur roligt som helst. Skådespelarnas karaktärer är precis lagom skruvade, och de blir aldrig så galna att Gladden börjar misstänka att allt är på låtsas. James Marsden (X-Men, The Notebook, Enchanted) spelar sig själv, eller snarare en parodi på sig själv, och han är vansinnigt rolig och övertygande. Jury Duty är en av årets roligaste komediserier, utan någon som helst tvekan. A MURDER AT THE END OF THE WORLD (DISNEY+) I Disneys nya omtalade miniserie A Murder At the End of the World bjuder en techmiljardär in nio gäster till sin avlägset belägna lyxanläggning på Island. Bland inbjuda AI-pionjärer, astronauter och konstnärer finns även Darby Hart, en amatördetektiv och true crime-författare, och hon har ingen aning om vad hon gör i detta sällskap. Självklart inträffar det ett dödsfall och Darby tar sig an fallet, som en annan Gen ZSherlock Holmes. Således handlar det om en klassisk pusseldeckare à la Agatha Christie och en modern techthriller och det är inte så tokigt som det låter. Det är faktiskt inte alls tokigt, utan ett uppfriskande grepp som fungerar hela vägen. MONARCH: LEGACY OF MONSTERS (APPLE TV+) Apple Tv+ har sannerligen inte sparat på krutet i sin nya mastodontserie Monarch: Legacy of Monsters. Det är en blandning av konspirationsthriller, monstermatiné och apokalyptisk äventyrsfilm, och även om man tar i ända från tårna lyckas man faktiskt hålla inte bara tråden, utan även intresset vid liv. Två halvsyskons jakt på sin försvunna fars mystiska förflutna leder dem till förbindelser med Monarch, en hemlighetsfull organisation som i ett halvt sekel studerat och följt, tja, monster. Det finns två tidslinjer som löper parallellt, något som brukar bli antingen svårt att hänga med i eller bara trist, men Monarch lyckas hålla liv i båda historierna på ett engagerande sätt. Specialeffekterna är imponerand, manuset bra och dessutom har man haft den goda smaken att casta Kurt Russell i en av de bärande rollerna. Och det brukar ju alltid bli bra när Kurt Russell är med, inte sant? I TEXT: OLA KARLSSON