REPORTAGE KISTA SC När oroligheterna var som värs
t i Husby höll frivilliga vakt i klubbhuset samt nattvandrade i Akalla, Husby och Kista. En natt kom ett gäng ungdomar som inte hade något med Kista SC att göra. ”Men vi pratade med varandra om vilka vi var, så det löste sig”, säger Sonja Dousa. kaféet ett kansli och en stor samlingslokal. Där anordnas allt från breakdance och qui-gong till Champions League-kvällar. I centrum av aktiviteterna återfinns allt som oftast Sonja Dousa. Hennes telefon ringer i princip hela kvällen. Är det inte en HBV-placering eller temporärt boende så är det något annat som måste lösas. Ibland handlar det också om fotboll, hur hon nu hinner med det. – Självklart kan vi inte hjälpa till med allt. Men vi kan nästan alltid slussa vidare till någon som faktiskt kan hjälpa. Jag tror den fördel vi har är att 99 procent av våra ledare och tränare är härifrån. De känner för sitt närområde och därför har vi kunnat hjälpa ganska många, säger Sonja Dousa. SÄTTER VI KISTA SC i ett socioeko nomiskt och geografiskt sammanhang blir föreningen plötsligt ännu mer spännande. Akalla by där klubbhuset finns har anor från bronsåldern och är något av det svenskaste man kan hitta i norra Stockholm. Det ligger naturskönt en kort promenad från det arkitektoniskt trista torget vid T-banans ändhållplats. Bara ett par utsparkar bort ligger numera rikskända Husby där det mesta av mediernas rapportering handlar om brända bilar, stenkast40 ”HUR DET HADE SETT UT HÄR OM KISTA SC INTE FANNS? JAG VET FAKTISKT INTE …” ning mot polisen och öppen narkotikahandel. Och så har vi paradoxalt nog alla företag, från de små lokala entreprenörerna till it-jättar som IBM och Microsoft i omedelbar närhet. – Från det offentliga upplever jag att vi har fått en del stöd senaste tiden. Men jag tror att vi skulle behöva jobba ännu tätare med politiker och tjänstemän. Från näringslivet har vi inte fått något, säger Sonja Dousa tar en klunk kaffe och tillägger: – Fast vi får ta på oss lite ansvar för det själva. Vi har inte varit så proffsiga när det gäller den biten, men det håller vi på att bli. Självklart skulle vi vilja att de företag som verkar i Kista stöttade oss. På sikt kan de ju faktiskt också vinna på det. Inte minst med tanke på alla de unga människor som har kommit hit på senare tid. SONJA DOUSA har också rötterna i annan mylla. Pappan är från Tjeckien, mamman från Tyskland. Under Pragvåren 1968 tog familjen emot en del av faderns landsmän som flydde efter Sovjets invasion. Förmodligen står en del av förklaringen till hennes engagemang att hitta där. Att finnas och verka i ett tufft område har nog också präglat hennes livsval. Sonja Dousa sticker inte under stol med att sonen Benjamin, 24 år och ordförande i Muf, fick gå på skola inne i stan eftersom hon ville att han skulle lära sig svenska ordentligt. Men att flytta från Kista eller närliggande Husby, där de bodde tidigare, har det aldrig varit tal om. – Hur det hade sett ut här om Kista SC inte fanns? Jag vet faktiskt inte, men klubben betyder nog enormt mycket för många, unga som gamla, säger Sonja Dousa, inte utan att låta lite besvärad av frågan. Hon släcker cigaretten och sätter sig i bilen. Kvällen är kylig. Någon kilometer bort har damlagets träning på Ärvinge IP redan börjat. Sonja Dousa har lovat ett par av de yngre tjejerna att komma förbi. Lite fotboll måste hon ju trots allt hinna med.