STT 1
20 TRANEMO BYGDEN Bok som bevarar de lokala SJÖTO
FTA I en gammal bygd finns det namn på allt ifrån åkrar till vägkrökar. Med generationsskiftet håller de på att försvinna. I Sjötofta tog man tag i saken och samlade namnen i en bok som presenteras på Sjötofta marknad på lördag. Innan mobiltelefonens tid behövde man kunna säga var man befann sig på gården. Det behövdes namn på en gårds alla åkrar, skogar och vägstumpar. – Större gårdar har fler namn, på mindre kunde man ropa, säger Eva Hermansson. Hon ingår i gruppen i Sjötofta hembygdsförening som heter ”Gamla namn-kommittén”. Sedan 2011 har de arbetat för att samla namn på alla lokala platser. Resultatet är en bok klar till Sjötofta marknad 31 augusti. Idén fick de från en liknande bok som gjorts i Ölsremma. Gruppens medlemmar har besökt varje gård i Sjötofta socken, fem-sex stycken inom varje ”rote” som det finns sex av i socknen. Någon sockenbok har inte gjorts sedan 1951, men i denna bok finns foto på alla mangårdsbyggnader i Sjötofta. – En sockenbok är kanske nästa projekt säger medlemmarna i gruppen och skrattar. De har pratat med de boende på gårdarna och sökt upp dem som flyttat eller bor på servicehus. – Det var i sista minuten vi tog tag i det, annars skulle många namn varit förlorade, säger Rickie Andersson. En del hus är rivna och många åkrar är skogsplanterade. Men namnen finns kvar. – Vi har haft stor hjälp av att det gjordes en ortsnamnsinventering 1962, säger Rickie Andersson. Den gjordes av Marita Wadensjö, som samlade in 1 100 lokala namn. Det var när gruppen bakom boken satte igång som de av en slump fick reda på den tidigare insamlingen och skaffade materialet från Ortnamnsarkivet. Har ni några roliga favoriter? – Ställen som inte har något namn kallades då ”Namnlösen”, säger Rickie. tag i detta.” RICKIE ANDERSSON ”Det var i sista minuten vi tog – Rasslebacke slåtta och Kringåka mossen tycker jag är roliga namn, säger IngaLill Bodén. Sedan har de samlat in ytterligare namn till totalt 1 500. Namnen har sin grund i utseendet på platsen, om något särskilt hänt eller hur naturen i närheten ser ut. Ingvar Bergman gjort. Den har tryckts i 150 exemplar, och vid behov trycker de fler. Till hösten ska föreningen också arrangera vandringar för att besöka platserna. – Eller Lampakullen för att det fanns en stubbe som lyste i mörkret där, säger Hans Hermansson. Layouten i boken har Inga-Lill Bodén och ANN SOFIE WAHLBERG annsofie@stthuset.com Boken om lokala naturnamn skulle inte vara så dyr och vara användarvänlig. Därför blev spiralbindning ett bra alternativ. Stark utställning i Glasets hus LIMMARED I fredags öppnade utställningen ”Mor och dotter” i Glasets hus, av Inger Stark och hennes dotter Kristina Stark. En utställning väl värd ett besök. Kristina har flera folkhögskoleutbildningar bakom sig och avslutade sin femåriga utbildning vid Kungliga konsthögskolan i Stockholm år 2006. tryck är det fria broderiet, där lusten och skapandet står i centrum. Inga avancerade sömnadstekniker. Hennes discipliner är många, skulptur, måleri, teckning, fotografi såväl som installation. Mellan åren 2006-2009 arbetade Kristina tillsammans med Terese Bolander och Nanna de Wilde med konstprojektet ”Jenny född 1910, död 2006”, där de utifrån Jennys dödsbo arbetade med frågeställningen hur man kan porträttera en person utifrån hennes saker. Utställningen visas alltjämt och finns också på nätet, www.dodsbo.se. På utställningen i Glaset hus visar Kristina teckningar och skulptur. rade ett öga och upptäckte det Jag brodevar kul. INGER STARK – Ett sätt för mig att kringgå dessa nedärvda krav och behålla flödet och lusten i mitt broderande, är att helt bortse från dessa och utgå från vad jag vill göra, istället för hur jag ska jag det. Ibland nen eller en flamskvävnad hon hittat på loppis, som i hennes händer får ett nytt och annat liv. Inger också från äldre textilier och broderier. Det kan vara en gammal handduk från mariutgår – Mina verk handlar mycket om natur, kropp, tid, förgänglighet och minnen. Vad motiven föreställer är inget man måste veta, det kan vara vad som helst. Det är stämningen som är intressant. Kristina berättar också att hon trivs att arbeta med blyerts. – Jag tycker om den lågmälda gråskalan och att det tar tid. Tiden är en poäng i sig, att man hinner tänka medan man arbetar. Mamma Inger konstutÄven om den gemensamma utställningen var Ingers idé, är det Kristina som är upphovet till att mamma över huvud taget började brodera. – Det var till en utställning, när Kristina fortfarande gick på konsthögskolan, som hon bad mig brodera ett öga och jag upptäckte att det var kul att brodera fritt och sedan dess har jag fortsatt. Kristinas oerhört detaljrika och stämningsfulla teckningar, liksom skulpturer och installationen av lerbitar målade som stenar, inspirerade av det isländska stenlandskapet, är en mäktig upplevelse, som kontrasterar fint till Ingers underfundiga och humoristiska broderier. ANN-LOUISE KJELLNER annlouise@stthuset.com MOR OCH DOTTER. Inger Stark och Kristina Stark under vernissagedagen i Glasets hus. FOTO: VIAVINGA STT Nr 35 torsdag 29 augusti 2013 ”Stenar” av målad lera - Kristina Stark När marinens uttjänta handduk kommer i händerna på Inger Stark.