STT 1
TIVOLIMAN. Bent Pedersen har egentligen lämnat öv
er verksamheten till sonen Nalle, men han åker fortfarande runt på mindre evenemang, med karusell och popcornvagn. – Det liv jag lever nu är fantastiskt, säger han. Tivoli är livet för Bent Pedersen – Även i år kommer han till Texasda’n med sin karusell – SUNDHOLMEN/SVENLJUNGA Bent Pedersen i Sundholmen är tredje generationen i tivolibranschen. Nu har han egentligen lämnat över till sonen, men han åker fortfarande runt på olika evenemang med sin antika barnkarusell. På Texasda’n har han medverkat i många år. – Jag kan inte leva om jag inte får göra barn glada, säger han. Bent är uppvuxen med tivoli. – Min pappa byggde sina radiobilar på vintern, sedan föddes jag på våren. Första gången jag åkte med tivoli var jag sex veckor. Men jag tror inte jag gjorde så mycket nytta då! Då bodde familjen i Danmark. Men när Bent var 13 år flyttade de verksamheten till Sverige. – Då tyckte pappa att han sett Danmark på både längden och tvären, så han ville utomlands. Han fick flera olika erbjudanden, men valde Sverige. Familjen flyttade sin radiobilbana till Sverige år 1952. De åkte runt med den i landet under sommaren, och åkte tillbaka till Danmark när Bents skola började. Tog över 1964 År 1964 tog Bent över verksamheten, under namnet Nordisk Tivolipark. 1970 köpte han huset i Sundholmen. Nu har sonen Björn, som mest lystrar till namnet ”Nalle”, tagit över, och numera heter det ”Nalles tivoli”. Men Bent håller på och åker ut med sin barnkarusell från 1905. – Det liv jag lever nu är fantastiskt! Jag åker runt på en del mindre evenemang och får göra barn glada, och sedan är jag hemma och kan pyssla om trädgården. Jag trivs väldigt bra här i Sundholmen! Du har jobbat med tivoli i hela ditt liv, var det självklart att du skulle ägna dig åt det yrket? – Jag brukar säga att tivoli är inget yrke, det är en sjukdom! Men det är väldigt omväxlande. Man är både chaufför, byggare, affärsbiträde och lite kontorist. Man måste bara se till så pengarna räcker över vintern, då tjänar man ingenting. Men då kan man rusta upp och organisera nästa år, det är roligt det med. Jag har en förmåga att bli god vän med folk, så ofta träffar jag dem över en kopp kaffe när det kanske hade räckt med ett telefonsamtal. ”En av mina favoritplatser” Bent har varit med på Texasda’n i många år. – Det är en av mina favoritplatser! Jag har blivit kompis med allihop där, och alla känner igen mig när jag rullar in med min lilla traktor. – Det bästa uppträdandet jag sett var på en Texasdag i Svenljunga. Det var en finne som stod på ett lastbilsflak med en stor stock, som han sågade till en cowboy, med pickadoll och hatt och hela grejen. – Det behöver inte vara ABBA, det är väl så roligt med lokala förmågor, och det är de duktiga på att lyfta fram på Texasda’n! KATARINA JOHANSSON Den enfaldige mördaren: BARNENS FAVORIT. Karusellen från 1905 är populär bland barnen. FOTO: PRIVAT FOTO: KATARINA JOHANSSON ”Tivoli är inget yrke, det är en sjukdom!” BENT PEDERSEN jukdom! BENT PE T DERSEN LILA TRAKTORN. När Bent köpte traktorn var barnbarnet Daniel liten, och kunde inte säga ”Lilla traktorn”, det blev ”Lila traktorn” istället. – Då var jag ju tvungen att måla den lila, så det stämde, säger Bent. – Bent berättar filmminnen – tar Bent Pedersen har ofta medverkat i olika filmer och tv-serier med sitt tivoli. Här berättar han några minnen. Sparvöga – En gång när jag var nere i Mellbystrand, det var innan det fanns mobiltelefoner, kom en polisbil körande och sa till mig att ringa Svenska Ord (Hasse & Tages bolag). Jag trodde de drev med mig, men ringde numret. Och ta min själ var det inte Hasse Alfredsson som svarade! Han behövde en slänggunga till en tivoliscen i filmen ”Den enfaldige mördaren, och hade hört att jag hade en. Det var bråttom, och jag skulle egentligen vara på ett annnat ställe så jag bad att få tänka på saken. Jag frågade min fru, och hon sa till mig att begära 5 000. Men det blev mitt livs sämsta affär, när jag nämnde priset sa han ”Ja, för fan!”, så jag förstod att jag hade begärt för lite! Men tack vare att jag var billig och gjorde ett bra jobb kom jag in i filmbranschen! – Inspelningen av Sparvöga var bland det roligaste jag varit med på. Det mesta av tv-serien spelades in i Skållared, och jag blev god vän med producenten. En gång lurade han mig, han ringde och frågade om jag kunde bjuda på kaffe. När jag svarade ja sa han: ”Bra, med statisterna blir vi 58 personer!” Men vi ordnade det, och vi fick bra betalt för fikan! – Regissören fick ett ryck att filma de två huvudpersonerna i slänggungan, med fotografen sittande i en bakåtvänd gunga framför. Fotografen sa att i så fall fick de ta den scenen det sista på dagen, för efter det skulle han behöva gå ut och spy. När sedan scenen var klar och han hade varit ute, upptäckte han att han glömt sätta film i kameran, så det var bara att ta om scenen igen!