Bygdegården 1
ADDE MALMBERG Det var med tv-programmet ”Släng di
g i brunnen!” han blev Adde Malmberg med hela svenska folket. Även om ståuppkomiken är hans signum är han en mångsysslare inom humor och scenkonst med många farser och revyer både bakom sig och framför sig. ”Glada, skrattande människor hatar inte” När Adde Malmberg ringer upp har han repeterat farsen ”Man får väl ställa upp” hela dagen. När du läser detta har den haft premiär och turnerar runt i landet i Riksteaterns regi. Adde Malmberg behöver väl ingen närmare presentation, känd som han är både från tv och scen. Det han är mest förknippad med är ändå ståuppkomiken. Han växte upp i Lund i en mycket akademisk miljö – pappan var professor och Adde var förutbestämd att bli akademiker. Men det blev bara några enstaka kurser på universitet, ingen fullständig utbildning eller examen. – Istället hittade jag hem i humorns värld. Som barn var jag blyg och tystlåten, humorn blev mitt sätt att ta plats och vara med. Det utvecklades efterhand och på högstadiet, gymnasiet hade det blivit min självklara roll. Jag var rolig helt enkelt, säger Adde. Han hittade på olika roligheter, som kabaréer och sketcher och kom sedan in på Lilla teatern i Lund som var en blandning av studentteater och fri teatergrupp. Hur upptäckte du stand up comedy? – Jag och några till visste att det fanns något som hette stand up comedy i USA. För oss omgärdades det av ett romantiskt skimmer – tänk att stå på 4 BYGDEGÅRDEN – När jag kör standup är jag nog ganska snäll. Samtidigt har jag ett stort politiskt intresse som jag nu när jag gör mer teater använder mig av i större utsträckning. Så lite udd finns där. scen och improvisera helt själv, hitta på och vara rolig hela tiden. Det lät som det svåraste man kunde göra. Jag lockas av utmaningar och ville testa, berättar Adde. Men det var ingen av dem som hade sett något framträdande. Standup fanns överhuvudtaget inte i Sverige, varken på tv, vhs eller scen och något internet fanns ju inte att tillgå då, i mitten av 1980-talet. – Det var någon som hade en skiva med några korta bitar av Bill Cosby och jag hade ett kassettband med Woody Allen, men det var allt, säger Adde. Adde jobbade då bland annat på Södra teatern i Stockholm där han hade gjort nyårsrevy. De föreslog att han skulle göra en soloshow. Adde funderade och kom fram till ett koncept som han berättade om. Det blev den första ståuppkomikershowen i Sverige. – Jag var nervös innan – hur gör man egentligen? Vågar man? Ingen hade sett standup tidigare, men det fungerade med en gång. Då sa vissa ”Vad är det här för en ny fluga? Hur länge kommer den hålla på?” – 30 år senare är det en självklar humorgenre här i Sverige! säger Adde med en viss stolthet. Hur skulle du beskriva din humor? – Den viktigaste ingrediensen är igenkänning, hur vi beter oss och varför vi gör som vi gör. Humorn bygger på generaliseringar, men för mig är det viktigt att inte förstärka fördomar. De som lyssnar och tittar ska kunna känna igen sig och skratta åt våra gemensamma mänskliga osäkerheter, förklarar Adde. Skulle du beskriva din humor som snäll eller elak? – När jag kör standup är jag nog ganska snäll. Samtidigt har jag ett stort politiskt intresse som jag nu, när jag gör mer teater, använder mig av i större utsträckning. Så lite udd finns där. Är din humor svart eller ”ljus”? – Det finns så mycket svart i samhället vi lever i så min humor är övervägande ljus för att visa en mer optimistisk och positiv världsbild. Glada, skrattande människor hatar inte, det gör bittra, arga människor. Tillbaka till den aktuella föreställningen ”Man får väl ställa upp” som utspelar sig i en bygdegård – eller är det en hembygdsgård? I beskrivningen står det att den utspelar sig i en bygdegård, men sen kommer en representant från Hembygdsföreningarnas Riksförbund för att inspektera verksamheten. – Om jag ska vara ärlig vet jag nog inte riktigt skillnaden, i föreställningen kallar vi det konsekvent för en hembygdsgård, säger Adde. När jag har förklarat att en hembygdsgård främst är en