Sten Omslag
Sten Innehåll
Sten Ordföranden har ordet: Låt oss få bryta stene
n!
Sten Kort & gott: Regntorget, färgtrend i köket, s
tenstipendiat 2023, musealt återbruk mm
Sten K-sten: Kilforsen
Sten Intervju: Per Fernholm
Sten Tema inredning: Växtvärk & möjlighet
Sten Tema inredning: Tidigare smarbeten ger bättre
resultat
Sten Årets sten 2023: Svenstorp Hallandia
Sten Projekt: Ad Astra by Elite
Sten Projekt: Johan Falkmans maxischack
Sten Projekt: Continental du Sud
Sten Projekt: Naturhuset
Sten Projekt: Pascal Kaffebar
Sten Aktuellt: RO fäller ”kalksten”
Sten Stenskolan kapitel 4: Arkitekterna
Sten Krönika: Kristina Ehrstedt SMÅSTEN ▼ KRÖNIKAN
KRISTINA EHRSTEDT FOTO:KARAVAN Med huvudet i häcken E n solig eftermiddag i juni för många år sedan hämtade jag min son hos en kompis. Vägen till huset var en stensatt uppfart, kantad av en praktfull hög bokhäck. Det här var innan det gick att köpa färdiga bokhäckar på nätet. En tät och fin häck kräver år av noggrann skötsel och rätt förutsättningar. Den här bokhäcken var så ovanligt fin att jag stoppade in hela huvudet i den. Noggrant granskade jag häckens täta stammar. Planteringsavstånd? En eller två rader satta i förband? Hur bred? Bevattning? Många frågor gick genom mitt huvud. Samtidigt promenerade en granne förbi och gav mig skeptisk blick. Tjuvkikade jag på grannen i huset? Jag fick inte fram någon förklaring. Som landskapsarkitekt iakttar man konstant omgivningen. Reflekterar över vad som gör att vissa miljöer upplevs trivsamma: material, mått, graden av omsorg, ljus, rumslighet och skala. Det är rent av svårt att stänga av. På resor med familjen, när jobbet borde vara långt borta, stannar jag ofta upp och tittar på markbeläggningen under mina fötter. De andra suckar. Är vi här för att titta på sten? Men sten är ju inte ”bara” sten. Den finns i oändlig variation, från olika brott och i olika bearbetningar. Materialet är hemligheten bakom att många miljöer upplevs vackra, tidlösa och har den där känslan av omsorg man söker. På ett omedvetet plan har de flesta en känsla för kvalitet, som den nötta graniten i gränderna i en europeisk stad, den gedigna trappan, stenmurarna i landskapet, granithällarna på torget. Få saker åldras med samma värdighet. Stenen består när det mesta andra förmultnar, tappar lyster och försvinner. Tung, allvarsam och vacker följer den oss genom livet. Från skoltrappans kalksten över torgens granithällar till gravstenen. Ju mer sliten desto vackrare. Beständig. Tidlös. Återbrukad. Ja, faktiskt evig. P 42 å vår garageuppfart har vi en återanvänd smågatsten, sliten, ojämn och i blandade kulörer. Röda, grå och enstaka svarta stenar plockar upp kulörerna i omgivningen. Någon har rester från gul trafikmålarfärg, kanske från en gata någonstans i en svensk stad. När det regnar blir stenen blank och skiftande mörk, när solen skiner är den ljus och får lyster. Den har en historia och ett liv. Hemma kan jag tumma på nutidens krav på tillgänglighet som ofta styr valen av material på allmän plats. Publika miljöer måste vara släta och tillgängliga för att uppfylla lagkrav. Småoch storgatsten är numera sällan acceptabelt. Fogarna blir för många, ytan för ojämn och stenarna som bär så mycket levande kulturhistoria är nära nog bannlysta. Men som landskapsarkitekt smyger man in dem där det går. Få material kan ersätta den känsla av omsorg som gatsten ger. Den fungerar som en brygga till historien i en nutida miljö. En yta som lever. Många tvekar att välja sten, både beställare och privatpersoner. Men väger vi in hållbarhet och känsla borde det inte vara svårt. Stenen kan återbrukas om och om igen. J ag är tacksam mot beställare som tänker långsiktigt. De bidrar både till att skapa kvalitativa stadsrum och ett hållbart samhälle. Betong har länge varit förstavalet för både murar och markbeläggningar. Det är rationellt och billigt på kort sikt men medför en annan typ av kostnad som på verkar betydligt fler på lång sikt. Klimatförändringarna går inte att bortse från. Återbruk, skyfallshantering och ekosystemtjänster har blivit självklara frågor för oss landskaps arki tekter. Materialvalen är viktigare än någonsin. Svensk natursten har överlägset lägst klimatpåverkan över tid och borde vara det självklara valet för framtidens hållbara stadsrum. Det är hög tid att välja bort både kinesisk granit, som fraktas över världshaven, och betong. Jag tänker fortsätta att stirra på marken och i hopkrupen ställning syna fogar, möten och material överallt. Eller kanske stå med huvudet inuti en häck. Man får ta att man ibland verkar underlig. Drivkraften att skapa väl gestaltade stadsrum som håller över tid väger tyngre. Lika tungt som sten. KRISTINA EHRSTEDT, LANDSKAPSARKITEKT OCH STENPRISVINNARE 2022
Sten Medlemsmatrikel
Sten Tekniskt: Halkmotstånd & slitage
Sten Branschnytt: Årsmötet
Sten Branschnytt: LCA-verktyget Stenfas
Sten Marknaden: Annonser