Sten Omslag
Sten Innehåll
Sten Ordföranden har ordet: Stabilitet i skuggan a
v turbulens
Sten Kort & gott: Stora torget i Uppsala, coffeeta
ble i sten, Ecert Taubes terras och en stenig Eriksgata
Sten K-sten: Våmbs kyrka
Sten Intervju: Peter Ollén
Sten Stenkonst: Den nya stenvågen
FOTO: JÉAN-BAPTISTE BÉRANGÈR STENKONST Detalj ur
Sara Ekholm Erikssons I was here. Agnes Mohlins Örat mot marken. Agnes Mohlin. K onstnären Agnes Mohlin har också dragits in i stenens trollkrets. – Att läsa världen genom materialen är för mig ett sätt att insistera på att även skulptur kan ha en påverkan på världen. Jag förstår platser som processer och material. Att läsa plats som historisk text, eller som dikt. Att göra offentlig konst är att skriva in sig i allt det där. Det måste vara taktilt och på riktigt, vara välgjort och nu måste det vara sten, skrattar hon. Agnes har arbetat med sten i tio år. Hon är utbildad på arkitektskolan i Köpenhamn, ”mycket hands on” och på Konstfack i Stockholm. Efter den sista terminen hamnade hon på ett stenseminarium i finska Imatra i Karelen, en knapp mil från ryska gränsen. Granitskölden som går under Skandinavien tar slut i trakten, och Imatra är känt för sin fina granit, som till exempel har byggt stora delar av S:t Petersburg. – Vi hade aldrig hållit i en vinkelslip, men det fick vi snabbt lära oss. Hon märkte att hon hade fallenhet för stenarbete. – Även om det är tungt så passar det min hjärna, att ta bort och ta bort tills det blir bra. Inga genvägar, inga formar. Stenen är definitiv, snabb – och långsam. Under hennes skolår pratades det inte mycket om skulptur, än mindre om natursten. Hon gick linjen för fri konst och det var då mycket videokonst och deltagarbaserade processer. – I början upplevde jag att jag fick kämpa lite för att förklara att skulptur som medium inte var någon bakåtsträvande modernism. Generationen som undervisade oss på konstfack i början av 2010-talet var nog, med en del undantag, inte speciellt intresserade av skulptur. Samtidigt var det ju av dem jag lärde mig massor, förutom stenhuggeriet. I dag upplever hon att det finns ett ökande intresse för natursten inom konsten. ”Det passar min hjärna, att ta bort och ta bort tills det blir bra. Inga genvägar, inga formar. Stenen är definitiv, snabb – och långsam.” – För tio år sedan kände jag min ganska ensam som konstnär som arbetade med samtidskonst i sten. Under de senare åren har många fått upp ögonen för materialet, men det är tråkigt om det ställs som motsats till andra medier. Den polariserande bilden att material står emot det akademiska eller politiska möter jag ganska ofta och jag vill inte vara del av det. Jag är en del av samma konstvärld, jag bara uttrycker det genom stenen. Hennes första offentliga verk var en vattenkonst i Borgholm på Öland med 500 kilo kalksten. Hon har skapat två stora verk, ett i granit, diabas och stål till Farsta strand och ett i Ekebergsmarmor, diabas och Brännlyckan, placerat i Örebro. Där arbetade hon med reststen från Borghamnssten. F okuset på natursten har påverkats av de alltmer ut - bred da samtalen om antropocen, den geolo giska tidsperiod som sammanfaller med den industriella revolutionens genombrott, när människan började påverka klimat och ekosystem. – Diskussionen om människans påverkan på planeten har absolut påverkat intresset för tid och geologi i konsten. Är man 15
Sten Återbruk: Gravvårdar
Sten Projekt: Hertig Johans torg i Skövde
Sten Projekt: Kyrktorget i Skövde
Sten Projekt: Skogsvillan
Sten Projekt: Residenset i Kristianstad
Sten Stenpriset – De nominerade 2023
Sten Designpriset – de nominerade 2023
Sten Juridik: Nya avfallsregler skapar osäkerhet
Sten Krönika: Niklas Gustafsson
Sten Stenskolan kapitel 5: Murkunskap
Sten Nyhet: Locstone – innovation på kantstensfron
ten
Sten Marknaden: Annonser