Utmärkt Örebro 1
Pelle Blohms betraktelser text Pelle Blohm foto T
omas Karlsson En stads själ och identitet kommer alltid underifrån Ofta tänker jag på det när jag sitter hemma i min soffa och tittar på tv. Det är i princip samma kända personer som invaderar alla program som andas all typ av bred underhållning. Ja faktiskt så fyller ungefär samma människor de flesta program och jag kan ibland undra om inte tittarna någon gång tröttnar? Men det kanske är tvärtom? Att relationen blir starkare för varje gång de dyker upp i ytterligare ett lekprogram. Det finns säkert undersökningar på sånt där. Jag vet att den gamle TV4 chefen Jan Scherman en gång sa om program som Idol och Let´s Dance: Det är när folk nästan spyr på programmen som formatet verkligen har satt sig. Fast han använde nog ett annat ord för det. Även i en stad som Örebro är det nästan alltid samma människor som dyker upp i olika offentliga sammanhang. Naturligtvis för att många av dem är duktiga på det de gör men även av gammal klassisk bekvämlighet. Det ska göras ett evenemang, man kollar i sin kontaktnätsbok, jamen där är ju hen, låt oss boka, hen är ju ändå stabil och pålitligt och örebroarna känner ju igen personen i fråga. Evenemanget blir naturligtvis habilt bra men kanske inte så där jättespännande som om man grävt lite djupare och fått en bättre dynamik i evenemanget. Eller kommer ingen då eftersom hen kanske inte är så känd? Min poäng? Jag har alltid sagt att hur mycket skoj, lek och evenemangande som än kommer uppifrån så kommer alltid en stads själ och identitet underifrån. Det är invånarna som gör staden. De flesta av dessa gör det de gör i tysthet och många har kanske inte ens behov av att finnas med i ljusskenet. Det görs extremt mycket viktiga saker varje dag på olika arbetsplatser, i föreningar, i familjer och på en lång rad andra platser. Naturligtvis finns det massor av kvalitet och kunskap som ligger och skumpar därute men som inte får plats i offentligheten, som inte når igenom den kändisvägg eller nätverksvallgrav som skärmar av mångas väg framåt. Lösning? Jag har ingen egentligen. Mer än att det borde finnas personer anställda som har till uppgift att gräva djupt ner i stadens olika 74 samhällsskikt. Både för att fiska upp historiska personer som aldrig fick den uppskattning de förtjänade när det begav sig och nu levande äldre och yngre personer som sitter där på ett mästerverk men som inte är i närheten av ett nätverk som kan ta de framåt. Sociala nätverk har förstås hjälpt till en del men de sköljs ju över av en flodvåg med andra individer som också vill fram och synas. Nyligen läste jag en artikel om författare som fått sina genombrott långt efter sin död. Manus som legat i skuggsida i hundra år för att plötsligt hittas, få luft och flyga iväg. För att inte prata om alla dessa kvinnor genom historien som inte fått ta plats trots att de varit otroligt begåvade. Jag har sett ett par dokumentärer om just kvinnor som i vår tid lyfts fram som genier men som ingen i princip har vetat vilka de är. De finns förstås därute någonstans. Döda eller levande? Börja rota! Det är ju så onödigt om vi slösar bort talang och hårt arbete. Dessutom, de kända som redan finns med i nätverken lär klara sig ändå.