Nöjesnytt Kalmar 1
Mindfellaz. Hiphopduon från Kalmar som fyllde Söd
erport, som välte Sinus. Som är på väg rakt uppåt och som varit bästa vänner, nästan bröder, sedan förskolan. Vi ger er Mattis och David. Med kärlek och omtanke. – Vi träffades på förskolan Hajen på Vasaskolan. Vi var fem och sex år gamla. Då bestämde vi oss för att vi ville bli detektiver. Vi skulle starta en egen byrå, som ett projekt. Jag vet inte om det var det eller spänningen som lockade. Men vi visste redan då, innan vi började ettan, att vi skulle göra något tillsammans. Sedan har det bara fortsatt, säger David. Hur hamnade ni i musiken? – Vi har olika vägar dit. Jag började spela gitarr väldigt tidigt eftersom min storebror gjorde det. Jag gillade att skriva egna texter och så. Sedan satte vi ihop ett band och Mattis spelade bas, säger David och berättar att den första låten han lärde sig var nåt av Deep Purple. Vad hette ert första band? – Äh det hade inget namn. Det var tillfälliga konstellationer. Vi spelade för klassen ibland och vi tränade lite efter skolan. Men det var aldrig så seriöst. När upptäckte ni hiphopen? – När vi började skejta så upptäckte vi en massa ny musik, soul, funk och hiphop. Efter det började vi dansa. Det här var när vi va elva tolv år och började söka någon sorts identitet. Den tiden formade väl ett embryo till de vi är idag. Det var första stegen på vägen, säger Mattis. Upplever ni att det finns tydliga ramar och mallar kring just hip hop? – Egentligen inte, det är väldigt fritt. Man får tolka och göra som man vill, utgå från sina egna referenser och förutsättningar. Den här typen av musik, precis som alla andra typer, är ett verktyg för att uttrycka sig. Jag tycker inte det krävs en viss bakgrund för det. Hiphop är helt enkelt ett sätt att förmedla kärlek, säger David och Mattis fortsätter; – Jag tror att det är så att den hiphop som handlar om kriminalitet är den som når media. Men jag ser hiphopen som en subkultur där man får uttrycka sin egen kamp eller sina egna upplevelser. Alla har sin egen strid, oavsett uppväxt. Det här är ett sätt att få bearbeta sin egen världsbild eller sin egen historia. Åttonde september 2015 släppte Mindfellaz sitt debutalbum Inga rosor utan Törnen. Det var också ett startskott för den resa som bandet just inlett. Mot en större publik. – 2013 så sa vi upp oss från våra jobb och utbildningar och flyttade tillbaka från Stockholm till Kalmar. Vi bestämde oss för att satsa. Vi hyrde en lokal och byggde oss en egen studio där vi arbetade hela hösten. Hur reagerade era föräldrar? – Våra päron är vana vid sådana upptåg. Men min dåvarande flickvän tyckte att det var mindre klokt att inte tjäna några pengar. Satsningen resulterade i ett album som förklarade varför vi gör det vi gör och vår kärlek till musiken, säger Mattis. Vad händer nu? – Vi kommer att släppa en ny video. Det är en solo låt egentligen, men vi arbetar alltid tillsammans. Det är bara starten på en hel rad släpp som kommer att pågå under hela hösten. Vi har också planer på att göra ett fåtal exklusivare konserter, berättar Mattis.¨ Ni är också involverade i ett musikprojektet i Sydamerika, berätta! – Vi sprang av en händelse på en kille i Växjö som är född i Colombia. Vi började snacka och det visade sig att han startat en hiphop-skola i Bogota. Han planerade dessutom att öppna en till i Medellin. Vi tyckte att det vore kul att dela med oss av våra kunskaper till ungdomarna där, så vi inledde ett samarbete med Multicultural cenrte i Medellin. Tillslut kunde vi resa och hälsa på ungdomarna. Vi gjorde en musikvideo och spelade in en låt tillsammans, berättar de och fortsätter; – Vi rörde oss också mycket i områdena där ungdomarna bodde runt staden. Det var fantastiskt lärorikt och vi togs emot med öppna armar. Vi lagade mat, vi dansade, vi skrattade. Det finns en sån sjuk värme hos de här ungdomarna. Det är en blessing att ha fått uppleva det, berättar de och fortsätter; – Det är helt otroligt att de människorna har en sådan attityd och inställning som de har trots förutsättningarna och de mycket fattiga förhållandena. I början av nästa år ska vi resa tillbaka. Men innan dess kommer några av ungdomarna till Kalmar. Det ska bli skitfett. Då blir det en konsert och vi kommer att fortsätta spela in. Vad tänker ni visa av stan? – Det är en bra fråga. De var så duktiga själva på att visa oss sånt de var stolta över, så vi måste fundera. Bland annat fick vi se en rulltrappa som var byggd för att gamla och sjuka skulle kunna till sig till och från sina hem i ett fattigt område. Men Kalmar slott måste vi självklart besöka. Mattis bor i Stockholm, David bor i Kalmar, hur ser ni på det? – Vi trivs på olika håll helt enkelt. Stockholm är inte min plats, säger David och fortsätter; – Det spelar egentligen ingen roll. Avstånden krymper med tiden. Vad gör ni om tio år: – Precis samma sak som nu. Jag hoppas att jag fortfarande har behovet av att uttrycka mig genom musiken, säger David. – Ja drömmen är att kunna fortsätta och att få resa så mycket som möjligt. Och att kunna köpa ett hus i Spanien åt min pappa och ett åt min mamma, säger Mattis. TEXT: ULRIKA MELIN WAHLIN FOTO: MÅRTEN EKLBLAD MATTIS GRUSELL ÅLDER: 22 KOMMER FRÅN: KALMAR DRÖMYRKE SOM BARN: DETEKTIV DAVID EKSTRÖMER ÅLDER: 23 KOMMER FRÅN: KALMAR DRÖMYRKE SOM BARN: DETEKTIV _ Q|MHVQ\WW