STT 1
10 Jord, skog & miljö - bilaga som medföljer STT
Vecka 48 onsdag 25 november 2015 Inte den vanliga lupinen, som vi ser utmed våra vägkanter och som är giftig, men en smalbladig sort, även kallad blå lupin, kan den bli en värdefull gröda på svenska åkrar? En del av lupinbönorna har mognat riktigt fint och nästa år, med rätt sort, ska alla se ut så här. Den smalbladiga lupinen har små ganska oansenliga blommor. SEN SKÖRD. Pieter de Kruijf vid sista tredjedelen av årets experimentodling av lupiner. Blir det vackert väder tänker han skörd Pieter och Elly har testodlat blå lupiner SVENLJUNGA Pieter och Elly de Kruijf i Ebbarp hörde talas om blå lupiner, blev nyfikna och bestämde sig för att provodla. Paret de Kruijf driver lantbruk med 180 mjölkkor och 200 ungdjur. – Som mjölkbonde letar man efter protein. Energirikt foder har vi gott om, men protein måste vi importera, säger Pieter. Merparten är sojaprotein. – Men sojan är både dyr och omdiskuterad. På gården finns gott om areal. – Vi tyckte det var dags att börja experimentera. Först funderade vi på åkerbönor, men de behöver lerjord och det har vi inte här. – Så provade vi med ärtor, men dem åt duvorna upp! När de fick höra talas om den smalbladiga lupinen. som skulle vara både tålig och trivas i sand- och mulljord, bestämde de sig. – Lupiner ligger nära soja när det gäller proteinvärde. Efter dem blir det ett hopp till åkerbönor. Lupiner skulle alltså bli nästa experimentgröda. – Vi började med noll kunskap, verkligen. Pieter pratade med utsädesleverantören, som inte heller visste något om lupiner, men de letade sig fram till en fröleverantör i Polen. – Vi sådde i mitten av maj, alldeles för sent, men våren var kall. Nu har vi skördat en tredjedel med tröska, en tredjedel som ensilage och en tredjedel står kvar. Inget av skördealternativen var någon succé och av Ellys tanke på vackra blå blommor utanför köksfönstret, blev heller inget. – Blommorna var jättesmå och syntes knappast, säger hon. – Nu vet vi också att vi hade helt fel sort. Vi hade förgrenade plantor, som mognar ojämt. Topparna blommar fortfarande. Nästa år ska vi ha oförgrenade, som mognar mycket jämnare. Provodlingen får alltså en fortsättning. – Jag tror absolut att lupiner är ett bra foder och lyckas vi nästa år, kan vi tänka oss att testodla som föda för oss själva också. min. Frågan som återstår är ekono– Om vi bara lär oss mera, tror jag att det går att odla lupiner här, frågan är bara om det går att få ekonomi i det. Maskinerna är inga problem, de flesta går att anpassa, säger Pieter samtidigt som han slår ut med händerna och brister i skratt. – Man måste prova, om det inte kostar för mycket får man leka lite! ANN-LOUISE KJELLNER redaktion@stthuset.com