STT 1
Vecka 48 onsdag 25 november 2015 Jord, skog & mil
jö - bilaga som medföljer STT 11 ”Nu vet vi att vi hade helt fel sort.” PIETER DE KRUIJF Framtida gröda för foder och livsmedel LÄNGHEM Två som tror på den blå lupinens framtid i Sverige är miljöingenjör Stina Pernholm och hennes kollega Karlien de Timmerman. I början av oktober arrangerade de, med hjälp av Leader Sjuhärad, ett seminarium på Rådde gård, med syftet att sprida information kring lupinodling för att på sikt minska beroendet av importerade proteingrödor. Den smalbladiga lupinen är mycket proteinrik. – Vi är alldeles för beroende av importerat protein, framför allt för djurfoder, säger Stina. Det är för djurfoder som Stina och Karlien ser en början för odlingar i Sverige. – Lupiner är en mycket bra gröda för till exempel mjölkkor och skulle skörden misslyckas, går det utmärkt att göra ensilage av hela lupinplantan. Men än är det lång väg kvar, det är de båda medvetna om. I Skåne finns några mindre odlingar och försök har gjorts på några ytterligare platser. Hushållningssällskapet på Rådde gård är en sådan plats, där ett försök gjordes i somras. – Tyvärr fick man problem med ogräs och det var också för vått. da, annars får det stå. FOTO: VIAVINGA Den blå lupinen är annars ganska lättodlad. Den trivs på lätt sand- och mojord och är frosttålig och torktolerant. Men har som all annan trindsäd stort behov av vatten vid blomning och baljsättning. Ogräs kan också ställa till besvär. Smalbladig (blå) lupin • Är en kvävefixerande baljväxt. • Trivs på lätta jordar som sand och mojord. • Är tillsammans med ärtor och åkerbönor de enda proteingrödor som går att odla i Sverige. • Har ett proteinvärde på cirka 35 procent. • Angrips inte av ärtrotröta eller andra sjukdomar, som ger problem i ärt och åkerböna. • Finns i två varianter, oförgrenad och förgrenad. Oförgrenad mognar jämnt och kan samodlas med havre, vårvete eller korn. • Har dålig konkurrensförmåga mot ogräs. Samodling ökar konkurrensförmågan. • Har lång växtsäsong, 100-150 dagar. • Största odlingarna finns i Australien. Senaste forskning: Tyska forskare lyckades förra året ta bort den bismak i lupinproteinet, som hittills gjort att lupin i huvudsak odlats för djurfoder. Upptäckten anses öppna för ett mycket bredare användningsområde och gav forskarna Die Deutsche Zukunftpreis 2014 (Tyska framtidspriset). Ett sätt att komma tillrätta med ogräset kan vara att samodla lupinerna med till exempel korn. Att hitta en väg där vi själva kan producera det protein vi behöver, är en fråga om hållbarhet, menar Karlien. – Lupiner är ett bra djurfoder, men i en framtid ser vi också möjligheterna att odla som mat för människor. Man kan föda många flera människor än om vi går omvägen via kött. Lupinerna går att använda på samma sätt som andra baljväxter, till exempel ärtor och bönor. Men det största användningsområdet i framtiden, som Karlien ser det, är processat lupinfrö för industriell mattillverkning. – Lupinfrö kan bli till yoghurt, glass, dryck och det fungerar också emulgerande och kan vara en ersättare för ägg. Mjöl av lupinfrö finns redan idag att köpa i hälsokostbutiker, men det är importerat och vi skulle kunna odla det själva. Ett första steg är att få igång flera försöksodlingar och öka kunskapen. Att fler vågar testa. TROR PÅ LUPINEN. Stina Pernholm och Karlien de Timmerman hoppas att fler vill pröva att odla den smalbladiga lupinen. – Det sägs att lupiner kan ge allergiska reaktioner och sådana har framför allt uppkommit hos dem som är allergiska mot sojabönor eller jordnötter. Om man är allergisk mot dessa, så ska man se upp med lupin, säger Karlien. I Ebbarp, utanför Svenljunga, har Pieter och Elly de Kruijf i somras gjort sin första testodling av lupiner. Om dem går att läsa i artikel här intill. ANN-LOUISE KJELLNER FOTO: VIAVINGA Under skalet döljer sig en gyllengul lupinböna.