Kambium 1
SKÖT OM DIN SKOG av virkesvolymen (eg grundytan)
ur skogen. Hur gallringen utförs avgör i högsta grad skogens framtida tillväxt och ekonomin i avverkningen. Att välja rätt metod är viktigt för att få det slutresultat man tänkt sig. – För den som prioriterar en så god tillväxt som möjligt blir valet oftast att hugga bort de klenaste och sämst växande träden, för att låta de grövre och bäst växande exemplaren växa vidare till en senare gallring eller föryngringsavverkning, säger Anton. Detta kallas för en låggallring, där de lägre träden gallras ur. Det kan vara träd som inte tillhör det bonitetsvisande trädslaget, till exempel gran på en typisk tallhed eller klen, undertryckt björk som aldrig röjdes bort. Men det kan också vara sämre växande individer av det bonitetsvisande trädslaget. LÅGGALLRING ÄR generellt BillerudKorsnäs rekommenderade gallringsmetod. Den ger inte bara en bättre framtida värdeutveckling och produktion, utan också en minskad risk för skador orsakade av vind och snö. – De grövre träden har nämligen stabilare rötter och kraftigare grenverk. Detta för att de helt enkelt alltid varit störst och därmed exponerats för snö och vind över tid. Den direkta motsatsen till låggallring är höggallring. Det innebär att man hugger bort de grövsta och högsta träden i beståndet. Kvar blir de mindre träden, individer som aldrig tidigare burit snö i sina kronor eller utsatts för kraftig vind. Dessa träd har sämre rötter och klenare kronor vilket innebär att risken för att skogen ska ta allHÖGGALLRING "Höggallring ger längre omloppstider." Anton Bergdahl, virkesköpare på BillerudKorsnäs. varlig skada vid framtida snöfall eller stormar blir avsevärt större. – Nackdelen med höggallring är att den ger längre omloppstider eftersom tillväxten förskjuts till de sämre växande individerna, säger Anton. Men om röjningen gjorts alldeles för sent och skogen har blivit lång och slanig (gäller främst björkskogar) kan ibland höggallring vara det enda alternativet. Om då endast de grövsta stammarna ger gagnvirke står valet mellan att ta dessa eller inga alls. Och vill det sig illa så lägger sig hela beståndet ändå efter en riktig snövinter. Därför är det för övrigt viktigt att röja ordentligt och i rätt tid. OM MAN ENDAST ser till ekonomin i själva gallringsuttaget så är höggallringen en vinnare. Den ger en lägre avverkningskostnad eftersom grova träd är billigare att avverka än klena och det blir mer timmer i uttaget. – Den bättre ekonomin i en höggallring väger tungt för många skogsägare. Men min grundrekommendation är den helt motsatta. Låggallringen ger ett sämre netto, men har istället fördelar i form av bättre virkesproduktion, bättre netto i framtida gallringar och föryngringsavverkning (mer timmer, grövre medelstam och bättre tillväxt), kortare omloppstid och mindre risk för skador på kvarvarande skog. En annan faktor för hur lyckad gallringen blir är planeringen av stickvägar, de vägar som används för att avverka och skota ut virket ur skogen. Målet är att så liten yta som möjligt ska upptas av stickvägar. Vid en förstagallring kan nästan hälften LÅGGALLRING > Vid låggallring sparas de stora, grova träden som klarar vind och snö. Skogen får en bättre tillväxt och ger en bättre ekonomi vid slutavverkning. Ibland är dock höggallring det enda alternativet, till exempel om skogen blivit lång och slanig på grund av för sen röjning. De träd som är mörka är de som tas bort vid respektive gallringsform. #2 | 2016 KAMBIUM 7