Nollelva 1
Temadagar som gör det värt att fira! Temadagar är
ypperliga tillfällen att få äta en semla eller Ariana Grande Thank U, Next Ariana Grande har verkligen etablerat sig som en riktig stjärna. Hennes genombrott kom under 2013 och efter det har allt bara rullat på. Idag är hon enormt stor och tillhör en av de bästa i genren. Till en början var det sockersött och radiovänligt, allt för att sälja och ge massorna nya hitlåtar. Nu, sex år senare, är saker och ting annorlunda. Vi hör en personligare och mer självutlämnande Ariana. Förvandlingen började redan på förra plattan ”Sweetener”, en platta som präglades och kretsade kring sorg efter terrordådet i Manchester 2017. Skivan räknas av många som hennes bästa! Nya utgåvan ”Thank U, Next” tar vid där förra skivan slutade… och varför inte! Soundet och det mer personligare tilltalet passar henne förträffligt, sången och texterna kommer i fokus på ett sätt som ligger helt rätt i tiden. Möjligen blir det lite enformigt emellanåt, men som platta betraktat är detta riktigt bra. Snyggt producerat och med en Ariana som levererar sin sång i världsklass. Bäst är ”Imagine”, ”NASA”, ”Thank U, Next”, ”Ghostin” och ”Bloodline”. Några riktiga bottennapp finns faktiskt inte, bara några spår som inte riktigt når upp till topparna. (JL) Evergrey The Atlantic Det göteborgska progmetalbandet firade släppet av sitt elfte album med att lira på en rockklubb i Linköping samma dag. Det var slutsålt vilket kanske inte är så förvånande, efter 20 år kan Evergrey sin grej och publiken vet att de får kvalitet från start till mål. Nya plattan "The Atlantic" är den sista delen i trilogin som började med "Hymns for the broken" 2014 och fortsatte med "The storm within" två år senare. Här står havet som tema och Evergrey dyker gärna ner i avgrunden med gitarriff och tunga trummor som ankare. Här finns pianotoner som glittrar på ytan, men i några spår blir det ändå lite tungrott och det känns som att bandet står och trampar vatten. Bandet har dock en hög lägstanivå, så även om jag börjar tappa koncentrationen en smula en bit in på plattan så vore det synd att klaga för mycket. Hantverket sitter onekligen där och Evergrey har jobbat noggrant med alla detaljer från den säkra sången och den välspelade musiken till de ofta hittiga refrängerna och den tighta produktionen. (TP) Backstreet Boys DNA Egentligen borde man nog förbjuda band som Backstreet Boys att släppa nya skivor. Ingen vill ju ha någon ny musik från dem. Inte radiostationerna, inte arrangörerna och framförallt inte publiken. Fansen vill bara höra gamla hits som ”As long as you love me”, ”Everybody (Backstreet’s back)” och ”I want it that way”. Och förmodligen vill nog inte ens bandmedlemmarna själva släppa nya skivor, för när det blir konsert får de ändå inte framföra det nya materialet. Men nu är en ny skiva trots allt här, så då får vi väl tugga i oss det. Det har gått sex år sedan senaste skivsläppet, en evighet för många band och artister. Men för Backstreet Boys har tiden stått stilla, och då menar jag från starten i mitten av 90-talet. Redan då var det smöriga ballader, plastig pop, stämsång och en intetsägande ljudbild som gällde, och det är en stil de konsekvent håller fast vid. Den enda utveckling som skett är att musiken möjligen blivit ännu mer energifattig och tillrättalagd. Denna skiva är så välproducerad och kliniskt befriad från personlighet att den blir helt ointressant. Men framförallt är den fullkomligt onödig, för ingen vill ju ha den. Så BSB får gärna fortsätta med liveframträdanden, men borde allvarligt tänka över det där med att släppa nya skivor. (TP) Internationella kvinnodagen 10 MARS V8-motorns dag 13 MARS Mazarindagen 14 MARS Pi-dagen Matematikens dag 17 MARS Kollektivavtalets dag Saint Patrick’s day Mercury Rev Bobbie Gentry´s The Delta Sweete revisited Precis som de flesta andra fick jag upp ögonen för Mercury Rev när de släppte sitt fjärde album "Deserter´s songs" 1998. De var riktigt heta där några år kring millennieskiftet, men på senare tid har både mitt och de flesta andras intresse avtagit. Vad kan man då göra som band för att återigen hamna i rampljuset? Tja, man kan göra som Mercury Rev gör, det vill säga att spela in hela Bobbie Gentrys album "The delta sweete" på nytt. Bobbie Gentry, eller Roberta Lee Streeter som hon heter, gav ut sin skiva med sydstatskildringar 1968 efter att året innan fått ett stort genombrott med låten "Ode to Billie Joe". Nu 50 år senare tycker Mercury Rev att det är dags att göra en tolkning av albumet och har kallat in ett antal sångerskor som sjunger på varsin låt. På listan hittar vi bland annat kända namn såsom Beth Orton, Suzanne Sundför och Norah Jones. Man har även inkluderat nämnda "Ode to Billie Joe" som sjungs av Lucinda Williams. Det låter riktigt bra. Mercury Rev gör något helt eget av låtarna fast ändå på ett respektfullt sätt. Och framförallt gillar jag idén att tolka ett helt favoritalbum, det är ett grepp som jag gärna skulle se att flera artister provade. (TP) Eric Palmqwist En halv gris kan inte gå Jag vet inte hur många av er som minns EP´s Trailer Park, förmodligen inte så många. Det var i alla fall ett av de där banden som dök upp i den svenska americana/ altcountry-vågen kring millennieskiftet, tillsammans med namn som exempelvis Loosegoats och Kristofer Åström. Knappast det mest kända eller intressanta bandet i genren, men EP´s Trailer Park var ett sånt där namn som alltid stod på affischerna till Emmaboda och andra festivaler. Jag vet inte om jag någonsin såg dem live, men jag har ett (nästan ospelat) exemplar av debutplattan hemma i skivhyllan. Bakom initialerna EP står gotlänningen Eric Palmqvist som nu debuterar under eget namn. Engelskan är utbytt mot svenska och musiken har blivit poppigare, fast fortfarande med en ganska organisk ljudbild. Det låter rätt trevligt faktiskt, men det är som att jag skulle vilja gilla musiken mer än jag verkligen gör. Och efter ett tag blir det lite väl enahanda. Låtarna flyter ihop och man börjar kunna upplägget med eko på sången och likartade låtbyggnader som har svårt att lyfta. Så nära, men ändå en bit kvar. Kanske träffar Eric rätt på nästa skiva? (TP) Psychotic Youth 21 Det finns en mängd band ur den svenska musikhistorien som blivit mer eller mindre bortglömda trots att de är skitbra. Psychotic Youth är ett sådant band. Göteborgsbandet hade sin storhetstid i skarven mellan 80- och 90-tal och mixade ihop surfpop, retrokänsla, punkattityd och vanlig jävla rock till en hitstark partycocktail med knockoutrefränger som var omöjliga att motstå. Bland mainstreampubliken fick förmodligen covern på Anekas "Japanese Boy" störst genomslag, men för oss fans var listan över höjdpunkter närmast oändlig: "MTV", "Summer is on", "Mercy", Hang around"... för att nämna några av mina personliga favoriter. Men det var då det, och jag är inte särskilt road av nostalgi. Så jag vill veta om Jörgen Westman och hans bandpolare fortfarande har nåt att ge. Och oj - om de har! Trots att jag har följt Psychotic Youths återuppståndelse på senare år blir jag faktiskt chockad av hur stark "21" är. Bandet radar upp smash hit efter smash hit. Det är hög energi och allsångsrefränger, och bandet hittar en perfekt avvägning mellan att behålla den gamla stilen och paketera den i en modern produktion. Jag vill till och med gå så långt som att påstå att detta är Psychotic Youths bästa skiva i karriären. (TP) NOLLELVA 45 rensa ur sin dator. Nedan listar vi några av årets temadagar. Kända och mindre kända. 28 FEBRUARI Internationella musarmsdagen Myggholkens dag Kalevaladagen 1 MARS Krama en bibliotekarie-dagen 5 MARS Cheese Doodle day 7 MARS Punschrullens dag 8 MARS 18 MARS Bussförarens dag 20 MARS Världsberättardagen Internationella glädjedagen 22 MARS Internationella vattendagen Kennethdagen