Håkan Hemängs HUNDAR hoppningen om att husse ska
ändra sig. – Då kan frugan undra om jag ska titta på filmen eller inte, jag sitter och tittar på hundarna! Tre t Håkan har ett självklart sätt att behandla sina hundar. Lugnt och naturligt, utan stora åthävor. Och hans metoder verkar fungera. Hur han gör? – Det handlar om tre t’n, säger han, tydlighet – och det gäller alla i tid, familjen – och tålamod. Efter någon halv sekund tillägger han: – Förresten, det finns ett Basset fauve de Bretagne Basset fauve de Bretagne är en liten och livlig hund, något satt i sin byggnad och med en tydlig bassetprägel. Denna strävhåriga, lättare byggda basset härstammar som namnet antyder från Bretagne och har också pälsens färg i sitt namn. Fauve kallas den hjortfärg (fawn) som är den enda färg som accepteras hos rasen. Rasen har synnerligen goda jaktegenskaper, vilket har ökat dess popularitet. I ursprungslandet Frankrike används den till jakt på kanin, räv, rådjur och vildsvin. Den är en drivande jaktoch viltspårhund men också en utmärkt familjehund. Rasen anses i huvudsak som frisk har ofta stort viltintresse, är något mjuk till sättet, trivs att leva i flock och visar sällan aggressivitet. Det är en livlig ras. Mankhöjd ligger på 32–38 cm och vikten är ca 15 kg. Det som är viktigt, oavsett höjden, är att detta är en bassetvariant, det vill säga en stor hund med korta ben. Källa: skk.se fjärde t också, tur, tillägger Håkan. Man kan ju ha otur, till exempel att hunden får ett vildsvin efter sig första gången den är i skogen och blir skrämd. Har man otur får man börja om på minus. Och sådant kan hända, det är svårt att påverka. Det ska vara kul Han säger att han brukar börja med att gå ut och plocka svamp med hunden. Hunden ska bli skogsvan och tycka att det är kul att vara ute med husse. – Hunden får springa medan jag sitter kvar. Jakten kommer när den kommer, man får inte kräva för mycket. Ibland får man till och med stoppa dem litegrann. Förra året pluggade jag, då satt jag ute i skogen och läste medan tikarna som i år går drevprov, fick egen tid i skogen och möjlighet att utvecklas i sin egen takt. Man behöver inte vara ute så länge, tycker Håkan. En till en och en halv timme kan räcka. Ta en fika medan hunden gör sig skogsvan eller kanske gå ett blodspår som man lagt tidigare.. – Sen kan det bli en halvdag eller så, på ett par, tre timmar hinner en hund springa mycket. Facebook ett hot Håkan är ordförande i Svenska bassetklubben, en uppgift som också tar sin lilla tid, men en viktig uppgift för bassetrasernas framtid. – Jag ser Facebook som det största hotet, säger han och förklarar: – Där skriver folk sådant de aldrig hade vågat utveckla till någon annan per telefon, än mindre ha skrivit och postat. Men en snabb replik som knappt snuddar hjärnan är lätt att bara trycka iväg. Det är vi själva, vi hundfolk, som genom social media är det största hotet mot våra rasers framtida utveckling. Dessutom gör folk gör inte så noga research längre. De ser någon som syns på Facebook och väljer valp utifrån det. Den som sitter mycket på Facebook och skriver säljer lätt sina valpa, men är kanske därför inte så mycket ute i skogen... Men jag uppmanar alla valpköpare att istället söka uppfödare på rasklubbarnas hemsidor samt kontrollera avelsdjurens olika resultat på SKK:s hunddata. Myntas tur Det rasslar till i jaktradion och Håkan kollar sin Garmin-enhet. Hunden som är ute har fått för sig att jaga rådjur. Den kallas in och jägarna samlas vid ladugården igen för nästa såt. – Vi ska ta Knallhagen, säger Håkan och visar på kartan innan han tar fram en kortlek och delar ut passen. Bakluckan på bilen är öppen och Skalla ser sin chans. Utan att husse märker det hoppar hon ur, smiter in i slaktboden och tar en liten extra kik på förmiddaghjorten innan hon upptäcks och ropas tillbaka. Men det blir åldermor Mynta som får chansen att komma ut en sväng den här gången. TEXT: Tina Hjorth Svensson FOTO: Boel Ferm 16 JAGUARMAGASINET.SE