Nöjesnytt Helsingborg 1
face off! Ja herrejösses. Än en gång har sonen in
filtrerat spellistan och fått mig att gilla en massa dunka-dunka. Den här gången handlar det om rapparen TechN9ne och hans Face Off som snurrar för fullt, med basen i botten på stereon. Men det är oemotståndligt; det rappas i 120 km/h, med ett flow och en rytmik som är sanslös och kulminerar i en lika dum som genial refräng. Och som om inte det vore nog kommer sonens idol Dwayne The Rock Johnson in och försöker rappa i slutet. Det är lite lyteskomik, inte minst i texten, men samtidigt så charmigt att man inte kan låta bli att älska det. Så blir inte förvånad om du möter farbrorn på stan när han går och skriker ”They go rumble, the go take your face off!” Eller inte. hello säkert! Ola Karlsson tar en titt på vad som händer i musikvärlden, tipsar om ny och gammal musik och uttrycker högst subjektiva åsikter om både högt och lågt. En gång i tiden skrev Annika Norlin och jag i samma musiktidning. Det har inte med saken att göra, jag ville bara säga det bara för att hon är så jävla bra. Oavsett om hon kallar sig Hello Saferide, Säkert eller vid sitt rätt namn är hon en av Sveriges i särklass bästa och mest unika artister. Med nya albumet Mentor ger hon än en gång långfingret åt traditionella strukturer, produktioner och har allt ”ska” göras. Avslutande balladen Den Sista, en duett med Mattias Alkberg, sparkar dessutom Winnerbäck/Miss Lis Om Du Lämnade Mig Nu i röven och förpassar den till stenåldern. primal glamrock ”Nightmare Daydream finds The Velveteers stripping down rock and roll to its most primal elements—the riff, the rhythm, the snarl—and rebuilding it in their own special way”. Så står det på Denver-bandet the Velveteers hemsida och jag kunde inte sagt det bättre själv, så jag snor det. Trions primala glamrock hittade via YouTube hela vägen till The Black Keys-geniet Dan Auerbach i Nashville, som erbjöd sig att producera debutplattan. Resultatet, Nightmare Daydream, är precis så reverb-dränkt, rå och fräck man kan önska sig och The Velveteers är tveklöst ett band att hålla ögon och öron på under 2022. ryan culwell räddar dagen I en värld där det går 13 americana-singer-songwriters på dussinet är Ryan Culwell en minst sagt frisk fläkt. Redan på förra albumet The Last American tog han ut svängarna rejält och även om nya EP:n Wild Sometimes är mycket mer avskalad och rootsy, har han en attityd som särskiljer honom från det mesta i genren. Han är utrustad med en röst som är omöjlig att värja sig emot, och han har ett så lätt handlag i låtskriveriet att allt bara låter självklart och så rätt. symfonirockare i gryningen Under jul- och nyårshelgen låg hela familjen hemma tre veckor i coronakarantän, vilket gjorde att man fick förlita sig på inköpstjänster från familj och vänner. Jag bad brorsan köpa tidningen Classic Rock, vilket han gjorde, men det visade sig vara ett specialnummer om Marillion. Marillion! Nu hör det till saken att just Marillion var ett av mina favoritband mellan 1984 och 1987, så tidningen var nästan löjligt intressant för ett gammalt fan. Det fick mig också att på riktigt kolla upp vad bandet gjort de senaste 20 åren – vilket visade sig vara en hel massa bra grejer. Så spola fördomarna om progressive rock och ge det här mångsidiga och begåvade rockbandet en chans. Du kommer att bli rikligt belönad. ljuvlig brittisk melankoli Flyte är en brittisk duo som på något märkligt sätt flugit under radarn på den stora massan. Visst, det är något extremt indie över deras ljuvligt melankoliska pop, men samtidigt finns där så mycket tidlösa melodier och himlastormande refränger att det borde tilltala alla som är förtjusta i popmusik med hjärta. Debuten The Loved Ones släpptes 2017 och mellan den och den magnifika uppföljaren This Is Really Going To Hurt har de släppt ett stort antal singlar, inte minst White Roses, där The Staves medverkar. Gör dig själv en tjänst och leta upp Flyte bums på närmast streamingtjänst. Eller ännu hellre: köp deras skivor! 28 | nojesnytthelsingborg.se