Lera 1
Lera SKÄRVOR
Lera ONAGAWA STATION
Lera RADISSON BLU
Lera PERSONPORTRÄTT
Lera TRENDSPANING
Lera A HOUSE FOR ESSEX
Lera FORM & TEKNIK
Lera ÄSTAD VINGÅRD
Lera HEXAGONEN
Lera KAKELDETALJEN
Lera ESSAOUIRA
Lera KRÖNIKA KRÖN I K A ”Minnen att släpa med sig
hem” LISSABON – mina kakeldrömmars stad. Kakel för en portugis måste vara ungefär vad trä är för en skandinav. Överallt dessa till fulländning formade plattor. I Portugals stolta huvudstad smyckar de allt från nyrenoverade palats till rivningsfärdiga kåkar – på tågstationen, den lokala ölhallen, krogen, överallt: på fasader, golv, väggar, bord, trapphallar. Kaklet är lite som portugisernas egen vemodiga musikform fadon, en nästan ogripbar dröm efter en längtan tillbaka till svunna tider som tonsätter staden med sin oemotståndliga, omisskännliga, personliga och så … portugisiska prägel. Att resa är som bekant att ta med sig minnen hem. Lars Collin är frilansande redaktör för Gourmet och reseskribent med uppdragsgivare som SvD och Scandinavian Traveler. Men för den som älskar handmålade kakelplattor med historiska motiv formas resan lätt till mer än minnen att bara bära hem. Snarare till en mer fysisk upplevelse; en tegelstenstung ryggsäck med så mycket insmugglad övervikt att det naturliga leendet vid ombordstigningen har stelnat till en grimas av pur smärta. Men fin ska som bekant lida pin. Och den som en gång upptäckt Ceramica Viuva Lamegos uråldriga fabriksbutik i Lissabon kan omöjligen komma tomhänt därifrån. Då, år 2001, var läget allt annat än idealiskt. Vi letade upp adressen på en skrynklig karta, och varnades snabbt för att ta oss till stadsdelen Anjos och kvarteren vid Largo Intendente på grund av all prostitution och handel med narkotika. Men på samma ruffa torg, precis bakom en fantasifull fasad från 1849, öppnade sig ett eget litet eldorado för kakelkonnässören. Handmålade kakelplattor från golv till tak. Vit botten, blått mönster – och gränslöst många motiv. Det gick liksom inte att låta bli. 42 små kvadratiska konstverk och några timmar senare satt vi på hotellet, ett 1600-talspalats, och beundrade matsalens väggkakel och läste på. Om tekniken och namnet som kom hit med araberna, handmålade kakelplattor kallas fortfarande för azulejos. Och om araberna som tidigt dekorerade väggar till sina ståtliga palats med mosaik. Långt senare skulle portugisiska hantverkare ta över traditionen, dock i en lite enklare tolkning. De första små fabrikerna dök upp i Lissabon på 1560- talet. Men det som verkligen fick stadens kakelproduktion att bokstavligen explodera var den stora jordbävningen 1755. Kaklet blev en del av återuppbyggnaden och skapandet av en ny personlighet för Portugals huvudstad. I dag har det där torget fått en ordentlig ansiktslyftning – och den håliga ryggsäcken är kastad. Men 14 år senare är det kakelklädda bordet fortfarande en omistlig del, ja nästan som ett eget väsen i vårt vardagsrum. Och varje kväll hittar tekoppen hem till sin kakelplatta med blåvitt båtmotiv. NÄSTA NUMMER KOMMER I MARS INGA SEMPÉ – OM KÄRLEKEN TILL KERAMIKEN LONDON-RESTAURANGEN DUCK & RICE – KINESISKT I MODERN TAPPNING LISSABON – KERAMIKENS FÖRLOVADE STAD 50