Jubileumstidning 1
| 1960-TAL | Botkyrkabyggen 60 ÅR JAG, MAMMA, PAP
PA OCH MINA TRE SYSKON FLYTTADE TILL STORVRETEN 1967. DET VAR BARA ETT ENDA HUS SOM VAR FÄRDIGT DÅ OCH DET VAR VÅRT PÅ STENVÄGEN 1. DÅ VAR JAG TIO. STORVRETEN VAR RENA RAMA BULLERBYN Jag minns att lägenheten hade fem rum och vi hade aldrig tidigare bott så stort. Vi var imponerade av hur fin den var också. Där fanns två stora badkar och bidé, det var fina grejer. Inom kort var de andra husen på vår gata också klara och då blev Stenvägen min egen lilla värld i den stora världen. Det bodde massor av barnfamiljer i kvarteret så det fanns gott om kompisar. Min bästa kompis Tomas var driftig och jag minns att han en gång drog med mig på ett möte med Kyrkans Ungdom nere i Tumba Centrum. När vi kom hem senare på kvällen var det kalabalik på vår gård. Vi var anmälda försvunna och det hade draggats i kärret intill efter våra kroppar. Men i vanliga fall lekte vi fritt på gården och i grönområdena intill tills mammorna stod i fönstren och ropade att maten var klar. Det var verkligen rätt idylliskt. Jag tror att det fanns en vision gällande miljonprogrammet och att Storvreten levde upp till den på ett väldigt fint sätt. Här bodde olika samhällsklasser tillsammans och umgicks utan problem. Min kompis Tomas pappa var pilot och en annan kompis pappa var överste. Vi kom från Finland så vi var invandrarna på den tiden. Men efter ett tag kom jugoslaverna och då blev vi genast lite mer svenska. När Storvreten var utbyggt var det stor omflyttning inom området. Man flyttade till större eller mindre och många ungdomar som flyttade hemifrån hamnade i huset bredvid sin familj. Man höll sig inom området, vilket ju var ett bra betyg för Storvreten. Själv stack jag ut lite – både för att jag ville bli journalist och flytta till Stockholm. Och så blev det ju till slut. Hasse Aro, Storvretenbo under sex år med början 1967 19