Ungdomsböcker 2016/2017 1
MEN ÄRLIGT – varför läser du? Varför läser du, fr
ågade några tonårskillar. Jag ville svara att jag läser för att det är den absolut billigaste resan man kan göra till andra platser, efter en sida eller två är man helt indragen i en annan värld, och ingenting kostade den biljetten. Men jag sa just ingenting. Sen tänkte jag svara att jag råkade öppna boken och när jag gjorde det gick den inte längre att stänga, så spännande var den. Och så hann jag tänka att kanske jag skulle berätta för dem att min pappa dog när jag var liten och att jag adopterar pappor ur böckerna för det finns hur många pappor som helst att välja mellan. Killarna tittade på mig och väntade på att jag skulle svara. Men jag kunde inte formulera mina svar som förklarade varför jag läser. Det är viktigt för mig att läsa ville jag säga, för jag får vara en helt annan än den jag är. Ibland är jag en ensam liten farbror på en trappa och ibland är jag kompis med någon som berättar allt om sig själv utan skyddsnät. Jag kan gå i riddarkläder, rida på en häst som en gud och resa runt jorden och gå i skola i en stad i Indien. – Men ärligt, varför läser du, frågade killarna. De slog sig ned på trappan där jag satt. Jag sa att jag gärna kunde läsa högt för dem och slog upp boken. Anne-Marie Körling Läsambassadör Och även om boken inte började med ”Det var en gång så” var det ändå som om boken började så när författaren fångade in oss med det som Astrid Lindgren liknade vid en gäddas hugg och så var vi fast. Och jag läste in oss i berättelsens kropp och avslutade med det plask gäddan slutligen gör med stjärten. Killarna ville ha mer, och kanske kunde jag läsa om en mening som de gillade alldeles särskilt. Jag gjorde som de sa och tänkte på den där modiga läraren som läste Nalle Puh med olika stämmor för min son och hans klasskamrater. De var sjutton år, och läraren pep fram Nasses oroliga röst och var lika sorgsen och bedrövad som Ior. De skrattade tillsammans samtidigt som sagans osynliga spegel berättade att det är ok att vara den man är. – Varför läser man inte mer, undrade en av killarna. Nu var frågan mer öppen och inte längre riktad till mig. Varför läser vi inte? Ja, varför gör vi inte det? Jag slog ihop boken och sa att jag måste gå. På avstånd hörde jag killarna ropa: Öh, du, vad hette boken du läste? 4