Lokaltidningen Kanalen 1
22 kultur &nöje LOKALTIDNINGEN KANALEN I ÖSTERÅKE
R OCH VAXHOLM • NR 47 • Vecka 47 • ONSDaG 21 NOVeMBeR • 2018 En mästare inom krukmakaryrket Åsa Olofsson är en mästare inom krukmakeri. Det har hon numera papper på. Sedan några veckor tillbaka hänger beviset, ett gesällbrev och mästarbrev, inramat på väggen i hennes keramikverkstad på Långbacken i Åkersberga. ULRIKA bARKEFORS HÅKANSSON signerade sina böcker på releasefesten förra lördagen i Åkersberga. Foto: LenA eMMoth Ny och personlig bok om ofrivillig barnlöshet När Ulrika Barkefors Håkansson upptäckte att vägen till att bli förälder var längre och krokigare än hon hade trott började hon föra anteckningar om sin kamp för att bli mamma. De anteckningarna har nu resulterat i romanen ”Oduglig”. Ulrika Barkefors Håkansson från Åkersberga har alltid vetat att hon vill ha barn och redan tidigt längtade hon efter att bli förälder. I likhet med huvudpersonen Anna i boken ”Oduglig” har Ulrika PCO, polycystiska ovarier. Det betyder att det finns många små äggblåsor i äggstockarna och att dessa i stället för att spridas jämnt samlas som ett pärlband i ytterkanten av äggstockarna. Kvinnor med PCO behöver inte ha några större symtom, och många kvinnor lever hela livet utan att få reda på att de har PCO. För en del, som i Ulrikas fall, gör det här att ägglossningen störs och det är svårt att bli gravid. Boken ”Oduglig” handlar om Anna och hennes man Johan och hur de kämpar för att bli föräldrar. Varje vecka får Anna hormoner injicerade i förhoppningen om att hennes äggstockar ska börja fungera. När Ulrika genomgick en liknade behandling för att bli gravid började hon föra anteckningar om hur hon mådde. När hon och hennes man senare ville få ytterligare barn började hon skriva igen. – När min man och jag kämpade för att bli gravida önskade jag att det hade funnits någon skönlitterär bok om någon i samma situation som mig själv. En bok som jag hade kunnat läsa och känna igen mig i. Jag hittade bara en bok på biblioteket och den lånade jag om och om igen. När jag började skriva tänkte jag först att det skulle bli en bok som våra barn skulle få läsa. Under tiden som jag skrev kände jag istället att det skulle bli en bok som alla kan läsa och som förhoppningsvis kan vara till hjälp. Jag skulle önska att både kvinnor som befinner sig i ofrivillig barnlöshet samt deras vänner och anhöriga läser boken. Jag tror att det skulle öka förståelsen, säger Ulrika Barkefors Håkansson. ”bOKEN är väldigt personlig”, säger Ulrika. I boken är det många tillbakablickar och när Ulrikas man läste manuset så sa han att det kändes som om Ulrika gjorde upp med sin egen tonårstid. – Boken är väldigt personlig och liksom Anna i boken ville jag få en stämpel på att jag dög. Att jag var en riktig kvinna trots att jag kom in i puberteten senare än mina klasskompisar och min mens bara kom sporadiskt. Sedan kom den slutgiltiga förnedringen; att jag inte ens kunde bli mamma. Det är ingen rättighet att bli förälder, ytan en ynnest, avslutar Ulrika. Monique Stalås Hörnsten STORA FAT OcH SKÅLAR, blomkrukor, kannor och muggar med mycket dekor har blivit ett signum för Åsa Olofsson. Foto: priVAt Ett gesällbrev är hantverkarnas egen kvalitetsgaranti som visar att de efter utfört gesällprov är väl insatta i yrket. Mästarbrevet är det högsta beviset på yrkesskicklighet inom ett hantverksyrke och garanterar förutom stort yrkeskunnande och erfarenhet även pålitlighet som hantverksföretagare. För att bli mästare inom krukmakaryrket måste man efter att ha blivit godkänd som gesäll ha arbetat i minst sex år eller 10 000 timmar. Mästarutbildning avlutas med en granskning och godkännande av Hantverksrådets nämnd. 313 stycken hantverkare, allt ifrån frisörer, kockar och fotografer till möbelrenoverare och tatuerare deltog i en tre timmar lång högtidlig ceremoni i Stadshusets ”Blå hallen” i Stockholm då gesällbrev och mästarbrev delades ut. Åtta av dem fick mästarbrev som krukmakare. En av dem är Åsa Olofsson, den enda kvinnliga krukmakaren i Stockholm län. – Det känns skönt att kunna säga att mitt yrke är krukmakare och inte bara en avancerad hobby, säger hon samtidigt som hon kvalitetsstämplar sina produkter. Att hon skulle bli krukmakare en dag var inte planerat. – Jag tog sabbatsår från restaurangjobbet i Åre för att plugga på hantverkets folkhögskola i Leksand. Jag ville utbilda mig till något där jag fick jobba med händerna. Jag provade keramik och det blev kärlek från dag ett, säger hon och skrattar när hon konstaterar att det nu är 30 år sedan. Åsa blev kvar i Leksand i två år. Sedan blev det fem år på Kunsthåndvaerkerskolen i Kolding, Danmark innan senare hon slog sig ner i Åkersberga. I hennes keramikverkstad strömmar countrymusiken i takt med drejskivan. Vant formar hon lerklump efter lerklump till krukor. – Mest gör jag muggar. Det brukar bli 1 500 per år, säger hon och ställer krukorna på tork tills det är det dags att dekorera dem och ett par kannor samt några större fat. Det är förövrigt Åsa som gör Länsmansgårdens muggar med dekor som inspirerats av gårdens MÄSTAREN ÅSA OLOFSSON. Skråväsendet avskaffades 1846. Möjligheten att få mästarbrev i krukmakaryrket återinfördes år 2017. Åsa var bland de första som gick den nya utbildningen då och är nu Österåkers enda mästare inom krukmakaryrket. gamla skorstensflöjel. Det mesta utav hennes brukskeramik uppfyller hennes motto att ”Less is good, more is better, too much is just enough”. Och ser man sig om i keramikverkstaden blir Agneta Johansson Foto: priVAt det med ens klarare att mindre är bra och mer är bättre men för Åsa Olofsson är för mycket bara tillräckligt.