019 1
MUSIK Text: Thomas Helsing Foto: Miranda Fredriks
son EP-AKTUELLA TRIBE FRIDAY LEVER I ETT KREATIVT KOLLEKTIV Det är inte alltid ett band har en spikrak utveckling. Ta indierockbandet Tribe friday, till exempel. Bandet startade som ett efter-skolan-projekt hemma i Härnösand. Idag är det bara sångaren Noah Deutschmann som fortfarande härstammar från den lilla norrländska orten. Basisten Robin kommer från Gran Canaria och gitarristen Isak från Uddevalla. – Men för mig är hjärtat kvar i Norrland, slår Noah fast. Den nuvarande konstellationen har spelat ihop i ungefär ett år nu och nyligen släppte de en dubbel-ep som fått en hel del uppmärksamhet. Bland annat har de plockats in på flera officiella Spotifylistor som “Indie highlights”, “The New alt” och “New noise”. – Spotifylistor fyller samma funktion idag som radio gjorde tidigare, många hittar ny musik där. Men det är samtidigt lite trist för man tänker att det ska vara demokrati idag, där folk bestämmer själva vad de vill lyssna på, men dessa listor är mer som ett monopol. Men man ska inte klaga… Gunga ej den båt du sitter i? – Ja, lite så. Man får sitta ner i båten! Förutom att deras musik kvalar in till någon slags bild av slamrig indierock så finns det även andra igenkänningsbara indiemarkörer. Bandet flyttade sin bas till Örebro för cirka tre år sedan och bor sedan dess i kollektiv i en villa som de kunnat bygga om efter behov. Här har de exempelvis byggt till både replokal och en studio. – Planen från början var att flytta till Göteborg men vi brukar säga att vi fick soppatorsk halvvägs, säger Noah och skrattar. Istället hittade de en villa i Lindesberg och insåg att det rent logistiskt var det bästa valet med max två timmars restid till alla stora städer. Örebro har naturligtvis blivit ett andra hem. – Vi trivdes jäkligt bra här, säger han som ytterligare en förklaring till att de stannade kvar. 14 NOLLNITTON Vad är det bästa med Örebro? – Det bästa är att det är en väldigt näringsrik miljö för musik. Det finns många eldsjälar i stan, universitetets musikprogram, Satin och förstås alla studieförbund. Det är väldigt tacksamt att vara här och hålla på med musik. Vad är det sämsta med Örebro? – Det sämsta är att det är lite dåligt med snö, kan ni fixa det? Ha ha. Och ni kunde ha öppet lite längre på krogen på helgerna. Noah pluggar musikproduktion vid Örebro universitet och har redan bra koll på flera aspekter kring att skapa musik och driva ett band. Jag har träffat indieband som driver bandet som ett företag och indieband som nästan helt kör på känsla och har mer avslappnad inställning. Var emellan dessa extremer placerar du Tribe friday? – Vi är nog båda extremerna samtidigt. Det är sjukt kul att ta saker som de kommer men vi har också management och bolag runt om oss som sköter femårsplanerna så klart. Vi är drivna i att utveckla bandet men vi ska absolut ha kul under tiden, annars inte värt det. Och så kanske om man kan få en extra tusenlapp i månaden, haha. Livet i kollektivet innebär att de lever för musiken större delen av dygnet. – Idag proppar vi in alla våra pengar på ett kort och jobbar 14 timmar om dagen och så kan vi nog jobba hela livet. Jag tror att vi hade blivit deppiga om vi varit tvungna jobba med annat. Att sova, äta och jobba på samma ställe innebär onekligen en viss bekvämlighet. Ska de resa någonstans är det nära till stationen och med få grannar runt omkring så gör det inget om det blir lite högljutt ibland, förklarar han med ett snett leende. Dessutom verkar det vara positivt för kreativiteten. I slutet av oktober släppte de inte mindre än två ep:s – “Waiting for a sign” och “Chasing pictures”. Musiken har de jammat fram ihop i replokalen i de flesta fall. Texterna däremot kommer från Noahs penna. – Jag skriver alla texter. Jag tror jag har något slags kontrollbehov där då det behöver kännas rätt om jag ska kunna sjunga det, funderar han. Var hämtar du inspiration till texterna? – Det blir ett tråkigt svar, men det varierar väldigt. Jag går runt och skriver ner tankar när de kommer. Det kan vara folk jag betraktar på en fest, något jag läser på en skylt eller något annat jag ser. Jag försöker få in både det hantverksmässiga och det poetiska i mina texter. Jag tror folk underskattar vad man kan göra med strikta versmått, där kan det rymmas mycket kreativitet. Är det så att du rent utav behöver ramar för att vara kreativ? – Inte nödvändigtvis. Jag skriver mycket dikter i fri form, men inom musiken så behöver jag det. Jag hade nog blivit fullkomligt galen annars. Fortsättning på sidan 16.