Litteratur på de fem nationella minoritetsspråken
1
”Meänkieli är som kulturen, rätt på och inte så f
inkänslig.” – Eemelin eesotot är en bra bok jag har läst. Jag brukar läsa böcker på meänkieli för min lillasyster Sandra som är sex år. Nu läser vi Tunneks sie Pippi Longstrympin? säger Emmeli Särkijärvi. Emmeli är nio år och bor med sin familj utanför Kalix på gränsen till Tornedalen. Hemma talar hon meänkieli med pappa och syskonen och finska med mamma. I skolan får hon modersmålsundervisning i meänkieli. Emmelis favoritord på meänkieli är ”ylieilen” som betyder ”i förrgår”. – Jag kom på ordet själv. Jag tycker det låter så fint när man säger det. Så revitaliseras ett språk, menar pappa Daniel Särkijärvi, känd aktivist för meänkieli och nationella minoriteters rättigheter. – När tillräckligt många börjar att använda ett nytt ord blir det en del av språket. Själv växte han upp med svenska och med meänkieli lite på avstånd genom familj och släkt. – Först när jag fick egna barn började jag fundera över språket och försökte hitta tillbaka till meänkielin. Nu använder jag det varje dag. När barnen var mindre läste han högt för dem på meänkieli. – Nu läser de högt för mig och för varandra. Det är också ett sätt att lära sig. Att lyssna på språket är jättebra menar han, både för nybörjare och för dem som har glömt språket. – Ljudböcker är jättebra. Du hör hur språket ska uttalas, men du kan också jämföra det talade och skrivna språket om du har boken framför dig. Jag vet att författaren Bengt Pohjanen har läst in flera. Ljudböcker kan också hjälpa till att komma ihåg meänkieli för dem som har tappat språket. Plötsligt kommer ord tillbaka som varit bortglömda. Meänkieli var förbjudet att tala i skolan in på 1950-talet, och många föräldrar förde inte språket vidare till sina barn. Det har resulterat i att många tornedalingar än i dag upplever en språkspärr och inte vågar tala meänkieli. För Daniel däremot, är meänkieli ett positivt laddat språk. – Meänkieli är en del av mig och min identitet. Jag känner mig avslappnad när jag hör språket, vilket nog hänger ihop med att jag hörde det i sammanhang kopplat till familj och släkt. Meänkieli är för mig laddat med trygghet och värme. Känslan för språket och kulturen vill han föra vidare till sina barn och han tror att kulturen öppnar upp intresset för språket. – Jag tror att identiteten kommer först och språket i andra hand. Meänkieli är som kulturen, rätt på och inte så finkänsligt. När man börjar tänka på vem man är och var man kommer ifrån kan böcker som Raattamaa Viséns vara viktiga. Författaren Pia Mariana Raattamaa Viséns har skrivit boken Där rinner en älv genom Saivomuotka by, en släktkrönika som utspelar sig i Tornedalen. – I den skildras freden 1809, försvenskningen och utflyttningen söderut från Tornedalen. Där finns också fraser och ord på meänkieli. Ett annat exempel är Mikael Niemis Poppimysiikkiä Vittulasta (Populärmusik från Vittula) som finns både på meänkieli och svenska. Ett roligt sätt att komma över sin språkspärr kan vara att börja använda ord och fraser, också med dem som inte är tornedalingar, menar Daniel. – Hitta någon i bekantskapskretsen som du känner dig trygg med. Träffas, skajpa eller prata på telefon, alla sätt är bra. Emmeli tycker korta böcker är bra att börja med, annars har hon ett annat tips. – Man kan leka en lek och prata meänkieli, säger hon. Karin Skoglund 28