NG Öresund 1
men det är verkligen inte vad det handlar om i fö
rsta hand. Det finns många exempel på människor som utvecklats och gör personliga resor som folk inte ser. Tensta Gospel är en plats där alla får ta det utrymmet, där man kan bli precis det man vill och där det finns folk som stöttar och backar. – När jag började var jag såklart väldigt rädd. Jag kollade runt och kände bara att herregud, de är så duktiga, jag orkar inte typ. Men så fort man kommit över den där prestationsgrejen så är det så jäkla skönt. För det handlar inte om att sjunga perfekt. Det handlar om att känna, våga blotta sig, berätta en historia och leverera en känsla. Det är det som är det magiskt starka med kören. HON BESKRIVER DET som att hon verkligen fick plats att visa vad hon kunde och vad hon alltid velat förmedla. Men hur skapar en ledare den stämningen som gör att man kommer över den där gränsen? – Det är så svårt och jag kan nog inte svara på hur. Cedwin Sandanam har bara lyckats. Han är öppen och skapar en relation med alla. Han pushar en. Han har ju såklart testat olika sätt genom åren. Förr var det mer att vi bestämde vem som sjöng solo på en låt - då hade man kanske den låten hela året liksom. Nu håller vi det ofta öppet till konsertdagen “fick du feeling nu? kör!”, och det gör att man släpper lite på pressen tror jag. NÄR JANICES PAPPA dog sjöng kören hans favoritlåt Gone too soon, tillsammans med henne, på begravningen. – Vi har blivit så trygga med varandra. Vi har mycket samtal och pratar om låtarna vi sjunger. Senaste åren har det varit väldigt mycket så, när det varit tuffa tider är det viktigt att vi sprider ljus och pratar om det. Det är en plats där folk får öppna upp sig. Ingen dömer någon, man är bara där, man kan välja att bara lyssna också. Vissa rep sitter vi bara och bölar och håller om varandra. Jag vet inte, det är så jävla fint. DET VAR PÅ en julkonsert 2013 som det släppte för Janice. Hon sjöng ett solo. – Efteråt fick jag så mycket kärlek och komplimanger. Jag kände, vad var det som var så speciellt med det här? Sen några dagar senare tittade jag på klippet och blev chockad över mig själv och kände att, gud, jag är faktiskt duktig. Det hade hänt någonting. Jag hade landat. Allt med teknik var borta. Det var bara känsla och sång. JU MER FRAMGÅNGSRIK hon blir i sin egen karriär desto svårare blir det att fortsätta i kören. Senaste året har det varit svårt. – Men är det måndag kväll och jag inte har någonting annat. Då åker jag till Tensta. Det är givet. En gång hade jag paus, precis efter att pappa hade dött. Jag var ledsen och trodde det skulle vara enklare att inte vara där. Det var så dumt. Jag var snabbt tillbaka. Det ger mig så mycket och om jag är ledsen får jag ju tröst där. 2 FEBRUARI KOMMER debutalbumet Fallin’ Up, samma dag släpps singeln You only say you love me in the dark. Hur känns det att din pappa inte fick se allt det här. Att det blev sång istället för dans? – Det känns skittråkigt såklart. Jag tänker på det ofta. Åh, vad han skulle gilla det här. Och det blir någon slags drivkraft i mig. Det är mycket jag gör för honom. Fan, det har gått ett tag nu.. Sorgen är alltid med en, den försvinner aldrig. Man lär sig att leva med den även fast jag saknar honom varje dag. Ibland blir jag rädd över att ha en ny verklighet, må bra och vara glad. Samtidigt vet jag ju att det är precis vad han ville. Janice spelar på flera platser runt om i Sverige under våren. Bland annat i Stockholm 23 februari, Lund 24 februari och Åre 27-28 april. “IBLAND BLIR JAG RÄDD ÖVER ATT HA EN NY VERKLIGHET, MÅ BRA OCH VARA GLAD. SAMTIDIGT VET JAG JU ATT DET ÄR PRECIS VAD HAN VILLE” FOTO: NICOLINA KNAPP 28 NÖJESGUIDEN | NR 1, 2018