Svensk Golf Sida 1
Svensk Golf Sida 2
Svensk Golf Sida 3
Svensk Golf Sida 4
Svensk Golf Sida 5
Svensk Golf Sida 6
Svensk Golf Sida 7
Svensk Golf Sida 8 slag blev kort och kom något fö
r långt åt höger och bollen rullade tillbaka ner mot stranden. Greenen var på toppen av klippan. Henry planterade fötterna stadigt i san- den och gjorde ett försök med wedgen. Bollen träffade klippan och rullade tillbaka ner i sanden igen. Han slog igen med samma resultat. Detta gjorde han sju gånger. Till slut blev han ursin- nig och snärtade till den. Denna gång träffade bollen klippan och studsade tillbaka och träffade ho- nom själv i magen. En bra träff också. Henry plockade upp bollen och gick sin väg. "Hej, vart skall du gå?" ropade caddien. Ransom vände sig om: "Listen son, when that thing starts hitting back, it's time to quit." Ätminstone en tävlingsarrangör har vidtagit åtgärder för att för- hindra temperamentsutbrott. Det är George S. May, som anordnar Tam 0'Shanter tävlingarna, de penningstarkaste i världen, och som i sitt kontrakt med varje tävlande har infört en klausul un- der rubriken "Tävlandes uppträ- dande". Där bestämmes att en spe- lare kan diskvalificeras eller be- läggas med två slags plikt för föl- jande: 1) Användning av svordo- mar. 2) Klubbkastning. 3) Skade- görelse på greenerna genom att putten slås i marken. 4) Avsiktligt slående sand upp på greenen efter ett bunkerslag. 5) Omotiverad kri- tik mot banan eller tävlingen. Studie av en golfare som just bar tre- puttat. Den olycklige dr "Sunny ]im:' Demaret. Men även inför hotet om stränga straff ges det tillfällen då spelarens behov att få bryta ut överväldigar honom. Under Tam O'Shanter 1953 leddes fältet efter andra ronden av Porky Oli- ver, en vanligtvis harmonisk själ. På 18:e hålet i sista ron- den råkade Porky i svårigheter. Hans tredje slag hamnade i den tillfälligt resta åskådarläktaren bakom greenen. En medlem av tävlingskommittén kastade ut bol- len utan plikt för Oliver. Men denne hävdade eftertryckligt att bollen inte droppats på rätt ställe. Till sist fortsatte han spelet, top- pade sin approach, missade en kort putt och tog 7. Nu var Porky påtagligt upp- rörd. Han letade rätt på kommit- témedlemmen som hade kastat ut hans boll och talade till honom på ett sätt som han inte lärt sig i söndagsskolan. För denna talar- konst blev han bestraffad med två slags plikt, vilket höjde hans tredje rond från 77 till 79. Innan han drev ut nästa dag måste han dessutom som extra påbröd fram- föra sin ursäkter till kommitté- medlemmen. Som det sedan gick kostade två-s!ags-plikten honom nästan 500 $ i prispengar. Om detta var en aktningsvärd förlust så var det småpengar jäm- fört med vad ett vredesutbrott kostade en amatör i Palm Beach. I Seminoles pro-amatör tävling hade professionelle Lawson Little som amatörpartner dragit en rik newyorkare vid namn Earl T. Smith. Paret Little-Smith hade inköpts av Smith i Calcutta potten, som gick upp till 100.000 $. Cal- cutta är en auktion som hålls före tävlingen, vid vilken varje täv- lande eller tävlande par säljs till högstbjudande. Potten delas efter tävlingen och vanligtvis går 40 % till den som köpt segraren. (Cal- cutta auktioner är nu förbjudna i USA). På det par 4 sista hålet behövde paret Smith-Little en femma för första priset och storpengarna i Calcutta. Det var bästboll och en- dast den bästa bollen räknades. "Jag kom i två bunkrar på sista hålet och var ur räkningen", be- rättar Little. "Men Smith var på greenen i två. Med sitt tredje slag puttade han bollen en fot från hålet. 'Vi klarade hem det", sade han leende. Men när hans nästa putt stannade på hålkanten blev han förargad och glömde sig och drog bollen tillbaka med klubban för att göra om putten. Jag skrek till honom: 'Rör den inte?' men det var för sent. Medan bollen ännu rullade slog han den i hålet. När han drog tillbaka bollen blev det hans femte slag och för att slå en boll i rörelse blev det två slags plikt, summa 7. Den impulsen kos- tade Smith de 40.000 $ som första priset var." I allmänhet tycker nog golfspe- lare att rörelser är mest störande. Det kan vara en caddie som skif- tar fot, en harkling av en med- spelare, ett avlägset fågelkvitter. Vad pros beträffar är det främst fotografer. Striden mellan golfaren och kameramannen har pågått under tiotals år, ingendera sidan visar tendens att ge upp. Kampen kom in i ett intressant skede förra året. Cary Middlecoff var på en green omgiven av foto- grafer. Han gick bort från bollen och sade skarpt: "Hör på boys, det är detta jag lever av." En av kameramännen replikerade: "Och det här är det som vi lever av." Varpå Middlecoff räckte fram sin putter och fräste: "O. K.! Spela ni det här slaget så skall jag ta en plåt av er." Ben Hogan angrep problemet på ett annat sätt i Los Angeles Open 1951. Bens caddie visade sig på första teen bärande ett stort an- slag med texten: "Kameror undan- bedes". Detta var naturligtvis en utmaning mot alla fotografer med självaktning. Det dröjde inte länge förrän alla kameramän på banan hade samlats kring Hogan, ta- gande bilder inte bara av honom själv utan av anslaget också. Ben hissade snart den vita flaggan och mot slutet av ronden åkte ansla- get ner. Underligt nog är kameravetera- ner mindre påverkade av Hogans, Middlecoffs och Bolts öppna krig än av Sam Sneads stumma ohöv- forts. sid. 13. 6
Svensk Golf Sida 9
Svensk Golf Sida 10
Svensk Golf Sida 11
Svensk Golf Sida 12
Svensk Golf Sida 13
Svensk Golf Sida 14
Svensk Golf Sida 15
Svensk Golf Sida 16
Svensk Golf Sida 17
Svensk Golf Sida 18
Svensk Golf Sida 19
Svensk Golf Sida 20