Svensk Golf Sida 1
Svensk Golf Sida 2
Svensk Golf Sida 3
Svensk Golf Sida 4
Svensk Golf Sida 5
Svensk Golf Sida 6
Svensk Golf Sida 7
Svensk Golf Sida 8
Svensk Golf Sida 9
Svensk Golf Sida 10
Svensk Golf Sida 11
Svensk Golf Sida 12
Svensk Golf Sida 13 EUROPAMÄSTAMA 1956 SVERIGE SM
herrar, Kevinge, juni: G. A. Bielke—L. Roos 10/8. SM damer, Kevinge, juni: B. Mattsson—G. Ahlberg 3/2. Junior SM, Båstad, juli: S. E. Ulllin—P. Nordwall 5/4. Senior SM, Djursholm, september: E. Sjöstedt—S. Malmström 3/1. 72 hål, Tylösand, september: Pro: Ä. Bergkvist 307 H. Karlsson 308. Amat. G. Carlander 295, Chr. Lindberg 302. DANMARK Danska slutna, Eremitagen, juni: Henrik Lund—Hans Werdelin 7/6. Danska slutna, Eremitagen, juni: Tove Palsby—Karin Wang 10/8 Oldboys, Rungsted, juli: P. Jespersen—Kr. Staerk 3/2. 72 hål, Eremitagen, juni: Amat.: B. Ejerskov 299, M. Kirkegaard 300. 72 hål. Eremitagen, juli: Pro: A. Irvine 294, H. Kristensen 296. Skandinaviska mästerskapet, Rungsted, augusti: G. A. Bielke—G. Carlander 3/2, A. Ward—M. Warberg 13/11. STORBHITANNIEN Engelska herr, R. Lytham a. St. Anne, april: G. Wolstenholme—H. Bennett 1/0. Brittiska herr, Troon, juni: J. Beharrell—L. Taylor 5/4. Brittiska dam, Sunningdale, juni: Miss Wiffi Smith—Miss M. P. Janssen 8/7. Engelska dam, Hunstanton, september: Miss B. Jackson—Mrs. R. Ferguson 2/1. British Open, HoylakE, juni: Peter Thomson 286, F. van Donck 289. [Kontinentens öppna mästerskap Belgiska amatör, Ravenstein, juni: James Murray (USA)—E. Tavernier (B) 3/2. Belgiska amatör, Gand, juni: Miss A. Schiff (H)—Mme Dekkers (B) 4/3. Belgiska öppna, Ghent, juni: F. van Donck (B) 269, A. Miguel (S) 277. Franska amatör, La Boulie, juni: H. de Lamaze (F)—F. Bevione (I) 2/0. Franska amatör, Chantilly, juni: Miss W. Smith (USA)—Miss A. Ward (GB) 1/0. Franska öppna: Deauville, juli: A. Miguel (S) 277, F. van Donck (B) 281. Holländska amatör, De Pan, Utrecht, juli: F. Girardet (GB)—D. Tanner (GB) 5/3. Hollänska öppna, Eindhoven, juli: A. Cerda (A) 277, G. de Wit (H) 281. Italienska amatör, Villa d'Este, oktober: F. Bevione (I)—G. A. Bielke (S) 2/1. Italienska öppna, Monza, september: A. Cerda (A) 284, F. van Donck (B) 284. Luxemburg amatör, Roval Luxemburg, juli: Capt. Perry (USA)—R. Laraison (F) 4/3. Portugisiska amatör, Estoril, april: James Murray (USA)—P. Dawson (GB) 3/2. Portugisiska amatör, Estoril, april: Miss Wanda Rosa (1)—Mrs. B. B. Y Cunha (P) 1/0. Portugisiska öppna, Estoril, november: A. Miguel (SP) 268, B. Hunt (GB) 269. Schweiziska amatör, Samedan, augusti: F. Bevione (1)—O. Delnon (Sw) 3/2. Schweiziska amatör, Samedan, augusti: Miss van den Berghe (B)— Mrs. R. Finch (GB) 1/0. Schweiziska öppna, Crans, september: Dai Rees (GB) 278, F. van Donck (B) 278. Spanska amatör, Madrid, maj: I Maura (SP)—E. Maier (SP) 5/4. Spanska amatör, Madrid, maj: Mrs. Bargamo (I)—Ctesse Puerto Hermoso (SP) 11/9. Spanska öppna, El Prat, oktober: P. Alliss (GB) 285, B. Hunt (GB) 291. Tyska amatör, Frankurt, augusti: G. Wolstenholme (GB)—D. Thornton (USA) 1/0. Tyska amatör, Frankfurt, augusti: Miss B. Jackson (GB)—Miss J. Gordon (GB) 8/7. Tyska öppna, Frankfurt, augusti: F. van Donck (B) 277, E. Brown (GB) 277. Österrikiska amatör, Wien, maj: W. E. Caklv (USA)—D. Gutermann (Sw) 11/10. Österrikiska amatör, Wien, maj: Miss W. Rosa (1)—Mrs. Lorenz (T) 6/5. nytt för mina brittiska ögon. Eftersom det fanns plats för alla utom en var det stadigt spel och inte bravader som behövdes. Driven måste vara rak, se- dan var det kvar en rak pitch över en tvärbunker och varje approach upp på greenen skulle förmodligen visa sig tillräckligt bra för en eller två spelare hade råkat i svårigheter från teen. Inte så Heinrich Schmidt, för han hade den längsta och rakaste driven av alla. En femma skulle säkert räcka, men gudarna ville stackars Heinrichs under- gång. Han tog en mycket loftad klub- ba och slog ett högt slag, nästan per- fekt, men ack!, inte riktigt. Det räckte inte fullt över bunkern. Hans nästa studsade tillbaka från bunkerkanten och efter nästa låg han åter mitt i bunkern. Det var 4 och det var en till — jag tror det var Ulmer — som hade spelat 4 och inte heller låg på greenen. Det skulle ha varit pinsamt nog om de två vraken hade kunnat avgöra spelet med detsamma, men det fick de inte. De måste vänta och plågas medan nio andra spelare fick sina fyror och femmor under skämtsamma handskak- ningar. Hur lång tid det tog kan jag inte säga, men för de två offren måste det ha känts som en försmak av evig- heten. Till sist kom deras tur. Hein- rich Schmidt fick sin sjua och det såg ut som om han skulle leva vidare till nästa hål. Men Mr Ulmer — om det var Ulmer — hålade en långputt för 6. Skärselden var över, och hjäl- ten från St. Andrews utslagen. Det var den värsta "Havet stormar"-lek jag någonsin sett. En krokig nedförputt Francis triumf över Vardon och Ray har beskrivits många gånger. Reg-net, den blöta marken, polarna på fälten, den fuktiga, råa dimman som hängde i trädtopparna, handdukarna för att hålla klubborna torra, åskådar-massorna som strömmade ut från Bos-ton för att se den hjältemodiga yng-lingen som försvarade landets ära, megafonernas vrål — jag har alltjämt ett friskt minne av detta efter tre och fyrtio år. Men en bild framträder framför de andra, inte från omspeler utan från Francis stora spurt dagen före, som gjorde att det blev en del-ning. Många andra hade haft sina chan-ser att komma ifatt de två engelsmän-nen, den ene efter den andre föll bort, bara Francis hängde med också han hade så när spelat bort sig. Han hade bara två hål kvar att spela, två svåra par 4 hål, och han måste göra dem på sju slag för att bli lika. På 17:c spelar han ett underbart andra men har fortfarande en krokig nedförputt kvar. Hur lång? Jag vågar inie säga bestämt men gissar på 5 meter. Bollen tar kurvan perfekt och går underbart i hål. Och dä kommer den oförglöm-liga scenen. Jag tittar på folket om-kring mig, företrädesvis Boston-bor, de tycks plötsligt ha blivit tokiga. Munnarna står vidöppna, ögonen håller på att falla ut, hattarna flyger i luften. Och om någonsin folk hade rätt, inte skyldighet, att skrika så hade dessa det nu. Nästan samma scen utspelas på sam-ma green nästa dag då Francis hålar precis samma nedförputt för en an- nan 3. Men tokenskaperna är inte lika gloriösa. Första gången var det i gläd-jen över den otroliga räddningen, den-na gång är det bara bekräftelsen på en säker ledning. Ingenting kan hejda Francis nu, men ändå är det en tröst att se hans boll flyga över den vatten-dränkta tvärbunkern till greenen dit den var ämnad. Jag förmodar att jag. II
Svensk Golf Sida 14
Svensk Golf Sida 15
Svensk Golf Sida 16
Svensk Golf Sida 17
Svensk Golf Sida 18
Svensk Golf Sida 19
Svensk Golf Sida 20