Nöjesnytt Jönköping 1
lite töntigt, men jävligt bra Åh, alla dessa vack
ra, känsliga unga killar med brustna hjärtan. Vad ska de ta vägen, vad ska de göra och kanske framför allt – hur ska de låta när de ska sjunga om skiten. Oftast blir det platt och patetiskt (om man ska vara okänslig), men ibland kan det också bli jävligt fint och rörande. Som i fallet Patrick Droney, som inte bara besitter en röst som gör att man faktiskt tror på det han sjunger, utan också kan skriva låtar som berör. I ärlighetens namn var han som allra bäst på sin självbetitlade debut-EP från 2019, där han i låtar som High Hopes och Brooklyn framstår som John Mayers arvtagare, men även ny albumet Subtitles for Feelings har sina ljuspunkter. svängigt ensam dam Ola Karlsson tar en titt på vad som händer i musikvärlden, tipsar om ny och gammal musik och uttrycker högst subjektiva åsikter om både högt och lågt. Bobbie Gillespie från Primal Scream brukar alltid vara pålitlig när det gäller tipsande om ny musik. Hans Spotify-listor är alltid en to-go-källa om man kör fast – och om man orkar rensa i den skit som han alltid envisas med att plocka med. Det senaste fyndet är dock beviset på att det är värt det: LoneLady är ett synnerligen begåvat, bokstavligt talat enmansprojekt, där Manchestertjejen Julie Campbell står bakom synonymen och musiken. Hon blandar postpunk med dans- och funkinfluenser och skakar banne mig rumpan som vore det 1999 och Prince vore i huset. Kolla in albumet Hinterland och framför allt singeln Groove It Out, som kan vara något av det svängigaste vi hört den här sidan milleniet. genialiska ögon Hur sen jag än är på den här bollen kan jag inte annat än att jubla åt att det finns band som Dina Ögon i Sverige 2024. Bandet har själva kallat sin musik för ”ett kärleksbarn mellan Fleetwood Mac, Khruangbin och obskyra Motown-B-sidor” och tamigfan om jag hört ett band beskriva sin egen musik på ett bättre sätt. Sångerskan Anna Ahnlund besitter en kvalitet som inte står vare sig Karen Carpenter eller Amanda Bergman långt efter och låtskrivar- och produktionsmässigt är Dina Ögon det fräschaste och coolaste jag hört på år och dag i det här landet. Andra albumet Oas är ett mästerverk och i februari kommer nya plattan Orion. Jag står först i kö för att köpa det. bra låttitel – bra musik Del Water Gap är i praktiken ett soloprojekt från den begåvade låtskrivaren och producenten Samuel Holden Jaffe. Han har släppt musik sedan 2013, men det var först 2020 som det började hända saker. Och det tog fram till 2024 för att jag skulle upptäcka honom, mycket tack vare den fullkomligt skimrande singeln Ode to a Conversation Stuck In Your Throat (jävla bra titel, för övrigt), och det påföljande albumet I Miss You Already + I Haven’t Left Yet. Jaffe gör egentligen inget nytt musikaliskt, men han har hittat en ton, ett tilltal i genren ”känsliga, popdrivna singersongwriters” som gör att han ändå sticker ut. aor-soul Hon har sjungit på gator för att få ihop till brödfödan och stökat runt i Göteborg, men hon har också varit förband till Veronica Maggio och uppträtt i Allsång på Skansen. Jackie Mere är en urkraft, en krigare och en musikalisk själ som vi ska vara glad att vi har i Sverige. Debutalbumet Everything’s Conditional avhandlar barndomens ångest, en tuff uppväxt och musiken som en trygg punkt i tillvaron – men låter allra mest som en frisk fläkt från en tid när musik bara var roligt. Inte minst debutsingeln It Ain’t Me, där Flashdance och valfritt AOR-band från tidigt 1980-tal möter orten och den djupaste soul man kan tänka sig. Oerhört fräckt, oerhört snyggt och så oerhört, oerhört bra. befriande och kontroversiellt party The Last Dinner Partys debutsingel Nothing Matters börjar med otvetydiga ABBA-tongångar, innan den exploderar i en sorts Florence + The Machine-Wet Leg-Fleetwood Mackavalkad. Det är lika skruvat som det är bra. Bandet består av fem tjejer från London som utan urskiljning och med en alldeles underbar musikalisk fördomsfrihet och energi kastar sig mellan genrer och uttryck och temperament. De har hittills bara släppt några singlar och ett par EP:s, men har redan lyckats göra både ett enormt avtryck och orsaka kontroverser, enbart genom att existera. Musikaliskt är det oerhört befriande att höra ett band som växt upp i TikTok-generationen ta sig an både klassisk rock, punk, indierock, pop och lofi, ofta i en och samma låt.