Svensk Golf 1
E »Ibland skulle vilja vara som Sergio eller Mick
elson och visa mer känslor men detta fungerar för mig.« Just Thomas svenska hustru Pernilla och barnen Filippa, 14 år och tvillingarna Oliver och Julia, 10 år, är anledningen till att familjen valde Sverige och Göteborg. Efter över tio år i London funderade de över hur de ville ha livet framöver och till slut valde de Göteborg. – Jag har verkligen tagit till mig landet och trivs fantastiskt bra. Jag hejar på Sverige i alla sporter utom möjligtvis fotboll och är tacksam över livet vi har här idag. Varför blev det Sverige och inte Danmark eller USA och PGA-touren? – Vi funderade mycket. För mig kändes det som att Pernilla hade anpassat sig efter mig och levt på mina villkor så länge och ställt upp i alla väder. Om vi hade fl yttat till Danmark hade det blivit mina vänner och mitt liv igen. Jag kände väl att det var Pernillas tur att hamna i centrum och om vi fl yttade till Sverige skulle det bli lite mer hennes vänner och möjlighet att forma livet kring dem. Hon nappade direkt och jag har verkligen inte ångrat det. Vad är skillnaden mellan Sverige och Danmark, svenskar och danskar, enligt dina erfarenheter? – Inte så stora men det är klart att det fi nns skillnader. Jag känner att svenskar är lite mer målinriktade och har ofta en plan över vad de vill göra. Danskar kan låta saker ta lite tid och är inte lika strukturerade, på gott och ont, så klart. UPPVUXEN I SILKEBORG cirka fyra mil utanför Århus var det fotboll som gällde när Thomas Björn var ung. Det var innan den riktiga golfboomen men eftersom hans föräldrar spelade golf blev det snabbt hans stora intresse. – Efter att jag blev uttagen i juniorlandslaget visste jag att jag skulle ge golfen allt jag kunde. Sedan vet man ju aldrig om man ska lyckas och det kan hela tiden gå åt skogen, man kan inte vara säker på något när det gäller golf. Du verkar alltid väldigt cool och säker när saker och ting ska avgöras under söndagarna och det är sällan man ser dig darra. Saknar du nerver? – Haha, nej, jag tror att jag blir mer nervös än de fl esta. Men jag förstod ganska tidigt att golftävlingar spelas och avgörs på söndag eftermiddag och det gör jäkligt ont att spela då. Dessutom har jag aldrig varit rädd för att förlora, men nervös det blir jag verkligen även om det inte syns. Han har fått sin beskärda del av tuff a och nesliga förluster under söndagarna. Han är väl den nordbo som är närmast att ha vunnit en major, möjligen med konkurrens av Jesper Parnevik. Björn ledde The Open på Royal St George’s 2003 med två slag och bara tre hål kvar att spela. Men ett olyckligt bunkerbesök på 16:e innebar i THOMAS BJöRN OM SILKEBORG GC – Jag växte upp där och tillbringade en stor del av min barndom på klubben. De hade en fantastisk juniorverksamhet och jag trivdes väldigt bra. LOCH LOMOND GC – Jag lyckades vinna min första ET-tävling där 1996 och det kommer alltid att vara en speciell plats för mig. En fantastisk bana, kanske en av de bästa, och första segern är alltid speciell. PERNILLA, MIN FRU – Hon har alltid varit där och tagit hand om allt. Jag är borta mycket men hon har varit ett stort stöd, och hur hon klarar av allt och orkar är fantastiskt. LEIF NYHOLM – Min tränare innan jag blev pro. Han lärde mig att träna. SÖREN BJÖRN, MIN BROR – Han var min första förebild och är min bästa rådgivare och en bra kamrat som alltid fi nns där. Han bor i USA men vi har bra och tät kontakt. ©GETTY IMAGES SVENSK GOLF | 3 2014 71 slutänden en delad andraplats, ett slag bakom praktsensationen Ben Curtis. Två år senare hade han bra segerchans i PGA Championship men fi ck ännu en gång se sig slagen på sluthålen då Phil Mickelsons otroliga lobbslag på Baltusrols 18:e gav amerikanen segern. – På Baltusrol gjorde jag egentligen allt rätt och den tävlingen är jag mycket nöjd med. Man måste kunna acceptera att andra ibland spelar bättre. På Royal St George’s spelade jag bra så länge men när jag fi ck bunkerläget visste jag att det innebar trubbel. Jag ville bara slå ett bra slag och jag hade kunnat slå upp den långt på green, men jag hade inte fått någon lätt putt därifrån heller. Jag kommer naturligtvis att ha detta hängande över mig resten av livet och det är klart att jag tänker på det då och då. Den senaste tidens form (i mars 29:a på världsrankingen och tvåa i Race to Dubai) gör att Björn absolut inte har gett upp majordrömmen. De lärdomar han dragit genom åren gör att han är mer förberedd än någonsin om han hamnar i segerstriden igen. – Det är ju majors som räknas när man läser historieböckerna och inte rankinglistor eller inspelade pengar. Jag har alltid haft höga ambitioner och rimligtvis kommer jag kanske att få ett par, tre chanser till om jag håller mig frisk. Nu vet jag mer vad som krävs och kommer att ha bättre chans att lyckas. Men jag lägger inte upp mina säsonger efter majors längre. En period gjorde jag det och var perfektionist. Men nu vet jag att jag kan spela utan att allt är perfekt. Jag vet att jag har en trasig axel och att jag inte riktigt kan svinga hur som helst, jag vet också att jag kan vinna ändå. Han berättar att han alltid varit en fotbollskille och att han följde ”sin” klubb Silkeborg när de vann sitt enda mästerskap 1994. Sedan fl ytten till Sverige har han hittat en ny sport, ishockey. Han följer favoritlaget Frölunda varenda hemmamatch om han kan och har seriebiljett i Scandinavium. – Jag tycker att det händer så mycket mer än i fotboll. Det är sååå långsamt jämfört med hockey. Det händer alltid något där. VI ÅKER TILLSAMMANS ner till Frölunda Campus i gamla Frölundaborg och följer en träning med A-laget. De har just besegrat seriesuveränen Skellefteå med 6-1 på bortais och stämningen på träningen är uppsluppen. Via ordföranden Mats Grauers får Thomas Björn en gåva i form av lagkaptenen Joel Lundqvists matchtröja och vi får också ett samtal med tränaren Roger Rönnberg. – Nu vet jag någon som kommer att bli glad därhemma, säger en leende Thomas och känner på tröjan med nummer 20. Dagarna efter intervjun lämnar Thomas Björn sin nya hemstad för några träningsdagar i Dubai. Det är dags för en ny säsong och kanske blir det säsongen då en nordbo vinner en första major. Och ingen skulle bli förvånad om det blir Thomas Björn. S I N F Ö S R T H M A T E R • • 1 0 1 – 0 1 3 A I P R L 2 4