Örebro Läns Tidning 1
örebro läns tidning | Resor Det tar cirka tio min
uter från det att Text och Foto// Linn Koch-Emmery jag landar med planet från Dublin tills att jag inser att något är allvarligt fel. Bagagebältet är tomt trots att flyget var nästan fullsatt och tullpolisen ser så pass arresteringssugen ut att jag förbjuder mitt resesällskap att gå på toaletten innan vi tagit oss ut i ankomsthallen. Himlen är mörkt blyertsgrå helt utan nyanser och det ligger den sortens fuktiga dis i luften som antyder att det inte regnar utan snarare att vi befinner oss mitt i molnet. Jag vet det inte då, när jag vinkar in en Uber XL som ska köra oss en halvtimme åt fel håll utan kompensation, att det ska bli ett dygn av prövning. Att besöka Glasgow i mitten av november på en budget är att hälla tändvätska på en ångest man inte visste fanns. Jag och mina två kumpaner delar på ett familjerum på ett bed and breakfast nära Charing Cross, vilket receptionisten nöjt deklarerar att de uppgraderat till ett sexbäddsrum “for free”. “I booked a room for four people” säger jag påtagligt stressad efter att ha sett sexbäddsrummet (fuktig heltäckningsmatta/ okända hårstrån på kudden) med förhoppning att få byta till ett rum som får mig att tänka mindre på tävlingsmomentet i Fångarna på fortet när de stoppar ner händerna i lådor med okänt levande innehåll. “You got two more beds for free” kontrar receptionisten oförstående inför det faktum att jag inte kan avnjuta överslafen i två våningssängar samtidigt. Kapitulation. Efter noggrann inspektion (ficklampa på telefonen/en glödlampa i taket) av samtliga sex madrasser (blå plast) och bildgoogling av vägglös inser jag att det enda tillstånd som kommer göra mig mer avslappnad är medvetslöshet. I det avseendet verkar jag ha hamnat i rätt stad. Jag befinner mig på vad jag förmodar är en slags huvudgata som för tankarna till Reeperbahn med sitt pärlband av shawarma-restauranger och blinkande neon. De flesta jag möter här känns påverkade på ett sätt som gränsar till förhäxning. Det är som att samtliga, fordon och djur inkluderat, på den här gatan rör sig som i trans, i en egen dimension, där de är totalt osynliga och irrelevanta för varandra. I hörnet Scott Street/ Sauchihall försöker två tonårskillar äta kebab och gå samtidigt. Den ena försöker mata den andra med en plastgaffel men för varje tugga är det som att trottoaren alltmer blir till ett slukhål. Gravitationen drar deras enhet mot marken som i slow motion och till slut somnar den svagaste av de två mot en gatupratare med reklam för vapes (Watermelon Ice). Jag står som fastfrusen vilket jag märker först när en kvinna i stilettklackar försöker gena genom min kropp för att komma till sin taxi. Klockan är 18 och det känns som jag befinner mig i 28 dagar senare. Hungrig och i behov av att ladda min telefon på en plats helst utan svartmögel och spya letar jag upp ett fik. Jag beställer världens minsta croissant med ost och skinka och en juice via en QR-kod som är fasttejpad på bordet. Dörrarna mot gatan är vidöppna och trots att jag gång på gång byter till en plats längre bort från ingången och har på mig både jacka och mössa blir det snart outhärdligt och jag ger mig återigen ut i det brinnande inferno som visat sig vara Glasgow en helt vanlig lördagkväll. Mitt sällskap och jag möts upp på The Griffin, en mysig pub inredd med sådana där gravljus som går på batteri. Det är första gången jag känner trivsel sedan jag anlänt och det gör mig varm inombords. Mitt sällskap dricker öl som det finns ett tämligen stort och intressant utbud av här. Jag som känner för att bli full snabbt köper ett glas vin, ett beslut jag vacklar inför två minuter senare när jag ser bartendern hälla VARUHUSET MED 19.000 ARTIKLAR Öppet: Mån-fre 07-19 • Lör-sön 10-16 Bandygatan 2C Lindesberg • Tele: 0581-10046 • www.mejk.se 16 över klargul vätska från en tvåliters petflaska till en öppnad vinflaska. Kalla mig naiv eller våghalsig men jag fattar ändå beslutet att beställa in en mellanrätt från menyn. Misoglacerad sötpotatis och rostad paprika med konfiterade körsbärstomater och chutney av grön chili. Att äta den ska visa sig vara de bästa tre minuterna i Glasgow hittills. Bakom bardisken sänds ett hyllningsprogram för Remembrance day på storbildsskärm. Kan det vara så här trevligt kan det nog bli ännu bättre tänker jag och söker på nätet efter “mysig bar Glasgow”. Valet faller på The Hug and Pint som beskrivs som något av ett favoritställe för lokalbefolk