NG Malmö 1
”JAG HAR ALDRIG BLOTTAT MIG SÅ MYCKET SOM JAG GÖR
PÅ DEN HÄR SKIVAN” HAN BERÄTTAR ATT han spelade upp en av låtarna för Jocke Åhlund, som direkt undrade vem som lagt gitarren på låten. Detta ledde till att Simon återberättade historien om Joel Hjälte och vips hade man en låt med arbetsnamnet Joel Hjälte, där Åhlund spelar gitarr. – Det fanns ett tillfälle när dom spelade upp den för mig och jag började gråta. Fan vad jag grät. För helt plötsligt står man där och uppfyller sin dröm. Vi har gjort musik tillsammans i 18 år, vi har gjort en låt om honom som alla älskar och han är inte där. Så jag ska väl göra en Joel Hjälte Foundation någon dag. – Han kommer hata att läsa det här, tillägger han med ett uppgivet skratt och trycker på play. GENOM INTERVJUN SÅ noterar jag att varje gång han pratar om en händelse eller person som betyder mycket, så kysser han en klackring på sin högra hand. Och det blir en del kyssar under tiden vi pratar. För egentligen allt han gjort det senaste året har handlat om känslor. En majoritet av låtarna har han inte skrivit ner, utan skapat styckvis på känsla i studion. Fyra rader i taget. En topline i taget. En refräng i taget. – Hela den här skivan är ett känsligt ämne. Den första skivan jag gjorde var så klart mycket känslor, men det här är något helt annat. Låtarna har kommit ur diskussioner och det var mycket blod, svett och tårar. Jag är ju artist från början men jag har blivit påmind om hur jobbigt det är att gå igenom allt. Jag har aldrig blottat mig så mycket som jag gör på den här skivan. FÖR DE SOM inte känner till Simon Supertis historia så började den i Salabacke i Uppsala. Där gjorde han sig ett namn som rapparen Simon Sez SB innan ett 20 NÖJESGUIDEN | NR 12, 2022 fängelsestraff motiverade honom att flytta till Stockholm och satsa helhjärtat på musiken. Han började producera musik åt både sig själv och andra, vilket så småningom skulle utgöra ett stort bidrag till västerortsvågen av förortsrap under andra halvan av 10-talet, med artister som Z.E och Adel i spetsen. Hans första soloalbum kom först 2018 och två år senare vann han en Grammis för Årets producent 2020. PRISET SKULLE BETYDA mycket för hans karriär. Förmodligen har det varit en bidragande faktor till att han lyckats samla en så imponerande skara musiker till Hemlisar. Den hemlighetsfulle Daniel Ledinsky, som bland annat signade Thomas Rusiak och släppte Sveriges kanske första kommersiellt framgångsrika rapsingel på svenska, Petters Vinden Har Vänt, har spelat en stor del. Både i och utanför studion. Jocke Åhlund är utöver Teddybears STHLM med i band som Caesars och Les Big Byrd och vann nyligen pris på American Music Awards tillsammans med svenska rockbandet Ghost. På skivan har också Erik Arvinder lagt stråkar. Arvinder är kanske mest känd som en del av husbandet i Så Mycket Bättre, men har även jobbat med namn som John Legend, Lady Gaga och Avicii. Han har dessutom assisterat John Williams, som bland annat gjort det ikoniska ledmotivet till Star Wars. Lägg därtill Kalle Gustafsson Lerneholm från The Soundtrack Of Our Lives, som lagt bas på Stockholm, och en tastemaker i form av Joel Kinnaman. Och så Jocke Berg förstås. KENT-SÅNGAREN GJORDE tidigare i år debut som soloartist efter 26 år som frontman i ett av Sveriges största band. Här hörs han på refrängen i låten Oslo – en refräng som mycket väl hade kunnat vara en höjdpunkt från ”Vapen & Ammunition”. Låten är en väl avvägd uppbrottsballad som varken överanstränger eller komplicerar känslan av att både sörja och hylla ett förhållande som inte höll. – Jag hade dragit mig fett länge för att säga något om mitt förhållande i och med att folk kanske vet vem hon är också. Jag vill inte på något sätt kasta skit på henne eller vårt förhållande, men det ju är jag som är kreativ. Jag släpper ut vad jag känner. När jag kom till raden om att balansera känslor på sin spets, då fanns det ingen återvändo. Jag var tvungen att göra låten. SIMON HAR SVÅRT att dölja sin entusiasm när han berättar om hur låten kom till. Från det pinsamma ögonblicket då han tillsammans med Daniel Ledinsky blev utelåsta från studion efter en halv session med Jocke Berg, till ögonblicket han insåg att ”en levande legendar” sjöng en refräng på en av hans låtar. – Det är en av dom mest surrealistiska musikupplevelserna jag haft tror jag. Helt plötsligt sitter Kent, om man får säga så, och gör en låt med mig. Det här har jag sagt förut men jag köpte alltså Hagnesta Hill till min brorsa 1999 för mina sparade veckopengar. Jag hade 920 spänn i veckopeng. Totalt. På ett år. Hur gammal var jag då? 12? Och här står jag med Jocke Berg som låter exakt likadant! Han ser typ likadan ut också, bara att han inte har blont hår och brillor. Och ger mig en sån refräng. Jag kan fortfarande inte fatta det. Och vi har gjort fem låtar till efter det. Det är en uppbrottslåt, men det känns också som en hyllning till ert förhållande. Ett inkapslande av det fina och ett konstaterande att det inte funkade. – Tack för att du säger det. Och det var dit jag ville ta det. Vi var tillsammans ett tag och det här är första gången jag yttrar mig om det. Det var väl ett avslut för mig, om inte annat. VI ÅTERKOMMER TILL känslor. Känslorna efter ett förhållande som sakta men säkert brunnit ut, känslorna efter att ha levt med en tyngd på sina axlar under flera år. Men det var också menat att komma ut i musiken, vilket framgår när Simon berättar om sin vision. – När jag satt inne var det såklart många hårda människor där, men dom lyssnade inte på gangsterrap. Inte dom vuxna, som suttit i tio år. Dom lyssnade på Amanda Jensen för att det fanns på bokbussen. Jag lyssnade på Veronica Maggio och Kent därinne. Och jag insåg nyligen att min vision med musiken är att jag vill få vuxna män att gråta. Jag försöker göra musik för dom som fortfarande har hjärta. OCH HAN MENAR allvar. Simon berättar att han till och med kallar studion för ”The Jedi Basecamp”, då det är här han utkämpar sin strid mot mörkret. Precis som jediriddarna i Star Wars. – Det är den återkommande grejen för mig… Jag försöker attrahera alla dom tuffaste och hårdaste människorna som kan stå upp för alla gullisar som vi egentligen är. Du vet, alla som har blivit formade av sin omgivning eller behövt vara någon utåt, behövt vara hård och kanske till och med skadat folk. I don’t judge, men så länge dom har hjärta så vill jag kommunicera med dom. Det är dom som i sin tur kommer in i ett rum och shut shit down, mot dom här andra. Dom kalla. Det är vi mot dom, det är så jag ser det.