NG Malmö 1
hängande i luften. Denna medvetenhet har varit ti
ll stor hjälp när det gällt att tvinga fram mer miljövänliga produkter. En mycket omfattande rapport bland ungdomar i Europa, som citeras i Los Angeles Times, visar att nästa generation bryr sig mer om regnskogar än om klädannonser. Fler och fler företag inser därför nu att de måste sälja sig själva som mer miljömedvetna för att locka till sig konsumenter. Jo, det är cyniskt, men syftet är gott. SÅ VARFÖR HAR då den här extremt medvetna och mediakunniga generationen blivit som den har blivit? Är det en ironisk generation i bemärkelsen ytlig och cynisk generation? I det senaste numret av den amerikanska rocktidningen Spin, ett temanummer om Saturday Night Live, finns att läsa ett samtal mellan Spins chefredaktör Bob Guccione Jr och Saturday Night Live-grundaren Lorne Michaels, där de pratar om de senaste decennierna och kommer in på ämnet generationsfrågor. Guccione Jr: ”Är den här generationen en nollställd generation. Är det rättvist att avfärda den som Generation X?” Michaels: ”Nej, det är bara det att femtiotalistgenerationen var så otroligt självgod att alla andra vid en jämförelse verkar vara i avsaknad av en personlighet.” ATT DRA UPP debatten om generationskrig igen, känns föga ”spännande”, men det är intressant vad Lorne Michaels säger. Motsättningar mellan generationer är inget nytt, det har alltid funnits. Men den generation som var tonåringar på sextiotalet är den första generation som vägrar inse att den har blivit gammal. Det var den generationen som formade det som nu kallas ungdomskultur, ett begrepp som inte fanns innan femtiotalets slut, och som sedan dess hävdat att de enkelt kunnat definiera och anamma varje ny subkultur. VI HAR TILL exempel två kvinnor i Riksdagen som har haft punkfrisyr, Mona Sahlin och Margot Wallström. Vi har ”evigt unga” experter som jämför varje nytt rockband med Beatles. Vi har ”evigt unga” revoltörer som vid varje ansats till något som kan uppfattas som en motrörelse rusar fram, dunkar i ryggen och säger: ”1968! De är precis som förr.” VI HAR DOCK väldigt få ”evigt unga” som förstår att Saltkråkan inte är en bra serie utan en ”bra” serie. Vi har väldigt få ”evigt unga” som förstår att Arnold Schwarzenegger har citationstecken runt sig medan Sylvester Stallone inte har det. Arnold är ”macho” och därför helt accepterad, även bland feminister. Sylvester är däremot macho och därmed patetisk. Nej, vår generation kommer aldrig att få något Beatles eller någon Che Guevara. Däremot har vi våra citationstecken. VI HAR OCKSÅ våra tidningar. Den bästa ”generationsromanen” vid sidan av Douglas Couplands Generation X är inte en roman utan en tidningsartikel. I januarinumret av den amerikanska tidningen Details har skribenten John Weir, som skrivit en roman tidigare, författat en lång text kallad ”Getting a life”. John Weir, 33, skriver om vad som hände under hans uppväxt och hur han formades från det att han var tjugonånting till trettionånting. OM TIDEN JUST efter college skriver John Weir: ”Vi var uppriktiga och uppmärksamma och optimistiska, precis som alla som någonsin tagit examen från college. Men till skillnad från de som var en generation äldre så hade vi en besynnerlig distinktion: Placerade på kanten mellan Riktiga Världen och Världen Runt Skolan, stående med bowlingklot i händerna, tilltalandes varandra med de namn som stod på våra bowlingskjortor, ”Elmer” och ”Waldo” och ”jo”, så övade vi redan på en attityd av ironisk avskildhet.” Weir fortsätter: ”Vi blev uppfostrade i ett land som för länge sedan hade försvunnit ned i en klyfta som öppnades efter Kennedy-mordet. Vi var överlevarna efter EN (O)IRONISK GENERATION Generation Y – förstår de ens ironi? PEAK PEAK TV | PODDLISTAN | DET ANDLIGA ÖST NÖJESGUIDEN #5, 2017. en ofullbordad revolution. Sextiotalet påstods ha burit bort rasism, sexism, trångsynthet och konservatism samt ha installerat ett slags humanistiskt utopia som ersättning för femtiotalets trångsynthet. Vi var godtrogna drömmare, och vi kände oss fel i världen, likt Andy Warhol-porträtt placerade i en Norman Rockwell-målning. Mer än en generation utexaminerade från college, så är vi fortfarande en generation inom citationstecken. Vi är en generation som fastnat mellan den värld vi förväntade oss att få ärva och den värld vi fick. Vår konst är tv, vår drog är information, vår åtrå är berömmelse, vår rädsla är nära förhållanden, vårt förflutna är Paul McCartney & Wings, vår färdighet är ironi.” ATT WEIR NÄMNER just Paul McCartney & Wings är naturligtvis en markering mot Beatles-generationen. Byt ut Wings mot ABBA och John Weirs text blir än mer talande för denna generation i Sverige. Eller åtminstone än mer ”talande”. VAD KOMMER DÅ att hända när den ironiska generationen växer upp? Den kvinnliga journalisten Anita Sarko har skrivit en artikel om Generation X i Playboy (en tidning som vi givetvis ”läser” enbart för artiklarnas skull) där hon ger sig på att analysera den genomsnittlige generationsmedlemmens kärleksliv. ”Mer än något annat är det åtrån efter frihet (snarare än ett stadgat liv) som får känslan hos en Generation X att svalla”, skriver Sarko. ”För en X:er betyder frihet ett val av livsstilar och en frånvaro av förpliktelser. Att vara ärlig och realistisk 42 NÖJESGUIDEN | NR 12, 2022 mot sig själv, och sin egen lycka, är vad som är allra viktigast.” JOHN WEIR ÄR inne på samma linje i sin minimerade ”generationsroman”. Han skriver om hur hans vän Andrea gifte sig med sin stora ungdomskärlek och flyttade ut till förorterna med sin man och deras nya baby. ”När jag talade med henne nyligen slog det mig att jag drabbades av livstilsavundsjuka. Hennes historia verkade vara förutbestämd: Hon bodde i ett hus med en trädgård i ett område med rakt planterade träd, nära hennes föräldrar. Under vår konversation blev hon avbruten av ett gäng tonåringar som ringde på och samlade in bidrag till en skönhetstävling. Hon gav dem pengar och frågade om de också var barnvakter. Det var som en episod av Life with father (en amerikansk serie från 1950-talet). Typiskt, jag såg Andreas liv som en tv-serie. Men ett äktenskapligt liv som är mindre perfekt än i tv-serier, är något många i min generation har varit ovilliga att ge sig i kast med. Vi tror på romantisk kärlek, på vikten av att uppehålla relationer, men den kompromiss som det innebär är ofta mer än vi klarar av. Andrea gjorde mig nostalgisk, inte över hennes liv ute över ett tv-program – för dess soliga yta snarare än dess svåra verklighet.” ÄR VI SÅ annorlunda mot tidigare generationer? Är det en ny tid vi går mot? Eller utgör Generation X bara ett vakuum, likt tomrummet mellan ett par citationstecken, som väntar på att fyllas ut. Ingen vet. Inget har väl heller tid att bry sig. Vi har betydligt mindre viktigare saker att tänka på. Mellansverige #379, juli 2017